Måste jag lida hela livet?

Jag är 35 år och har en flicka i förskolan.

Sen jag fick henne, redan i graviditeten egentligen började jag bli väldigt trött och sov hela tiden. Så pass att jag i tredje månaden sa upp mig pga tröttheten och längtan till sovande.

Detta släppte aldrig. Skiljdes när flickan var liten. Exmaken klagade ofta på mina sömnvanor. Det vill säga, jag kunde sova till 11-12 på dagen. Vi kom alltid hemifrån vid 14-15 (helger). Medan han var vaken sedan 7 på morgonen, ibland även flickan.

Jag är hemma väldigt ofta från jobbet. Skäms att skriva hur mycket men det är mycket. Jag kan missa viktiga saker i övriga livet pga min trötthet och sovandet. Jag kan gå och lägga mig kl 21-22 men ändå vara plågsamt trött på morgonen. Har provat allt.

Min största sorg är att min flicka också lider av detta. Hon går förskola idag men får vara hemma 1-3 dagar i veckan för hennes mor är trött för att gå upp. Det brukar vara att flickan sitter med paddan eller någon leksak och ber mamma vakna, detta kan vara runt kl 10-11. Jag ber min flicka att sova lite till men hon är ju pigg som barn ska vara. Hon blir så ensam.

Vi gör aldrig något innan kl 15 på helgerna. Även efter att vi gått upp (ca kl 11) så vill jag sova igen efter frukosten. Hon tvingas ibland också sova av inget val eller tristess. Vi känner heller ingen så vi kan uppmuntras till att gå upp och starta dagen.

Jag blir så ledsen för jag vill vara pigg som alla andra, mest för min flickas skull. Så hon får vara pigg och glad och ha rutiner, främst vardagar. Förskolan reagerar lite på frånvaron men de ser att flickan mår bra och är i god hälsa, god hygien och välklädd. Jag har dessutom ett bra jobb så ekonomin är inte dålig (om det nu spelar någon roll - tycker jag väl inte att det gör när allt annat är så fruktansvärt sorgligt).

Jag är en kärleksfull mamma och min dotter är glad och sprallig men just det här... varje morgon är en plåga.. halva vårt liv sover vi... vi gör inget kul... ganska ensamma och jag är ständigt trött. Innan jag fick barn var jag igång dygnet runt, energin tog inte slut. Men nu, jag är glad om jag orkar gå och handla..

Vårdcentralen har kollat sköldkörteln - OK.

Järnvärden mm är OK. Hade d-vitamin brist men hjälpte inte att få tillskott i form av droppar (flaska).

Vad ska jag göra? Är så ledsen. Kan inte vara hemma och sova hela livet :(

Som skribenten ovan skrev så är det lämpligt att pappan tar dottern de perioder då du är trött. När man läser din text så får jag en känsla av att du är deprimerad. Graviditeten och sedermera förlossningen kan ha orsakat förlossningsdepression.

När jag hade en period där jag var urlakad och supertrött, och mina barn var små, så köpte jag mig ett multivitamin-mineral-preparat (typ Mivitotal). När jag hade många runt mig som var förkylda/sjuka så dubblade jag dosen. Jag började även att meditera på kvällarna när det mesta annat lugnat ner sig. Jag började känna lite effekt efter ett par veckor men det dröjde några månader innan jag var mer på banan igen. ... Hur lågt var ditt D-vitaminvärde och vilken dos blev du ordinerad? ... Med vänlig hälsning, Pentra