Inlägg från: Anonym (ee) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ee)

    Jobb lägger sig i privatliv

    Anonym (Skyldig?) skrev 2019-02-02 01:46:50 följande:

    Hej! Behöver både ventilera lite och höra era tankar om detta...
    Vi är några kollegor som brukar umgås på fritiden, oftast blir det att vi går ut och festar eller liknande. Vi är alla i ungefär samma ålder. För någon månad sedan var vi ute som vanligt och hade skoj, detta var planerat sedan ett par veckor tillbaka så att alla skulle kunna följa med. Efteråt får vi reda på av kollegor att vår närmaste chef hade tagit upp detta och att det absolut inte är okej. Chefen hade sagt att det finns en facebook-grupp dit bara vissa är inbjudna (vi i kompisgänget har en gruppchatt på messenger) och att den måste stängas ner. Ska vi gå ut fler gånger måste vi meddela alla på arbetsplatsen före ifall någon mer vill följa med, annars är det mobbning.

    Jag fattar inte. Jag frågade chefen vad detta kommer ifrån och enligt honom så hade någon i vårt kompisgäng sagt att de skulle på afterwork, vilket det ju inte var. Det var ju en privat fest för oss kompisar? Det är i alla fall inte okej enligt chefen.

    Men alltså. Har chefen med detta att göra? Det var ju ingen afterwork utan vi var några kompisar som träffades hemma hos mig, drack och sen gick ut och dansade? Det var ingen hemlighet att vi skulle gå ut, vi kollade runt lite om fler var intresserade men ingen ville. Alla vet att de är välkomna att följa med om de vill.

    Känner mig jäkligt irriterad men också skyldig över detta. Har chefen rätt? Får vi inte träffas privat utan att bjuda in hela företaget?


    Hehe, är er chef gammal dagisföreståndare och tänker att man brukar säga att alla barn på avdelningen måste bjudas på kalas"?

    Inte ens om det varit en AW måste alla alltid vara med. Det enda skulle vara om ni verkligen med flit undvek att bjuda in folk för att ni inte gillar dem, varend gång det är AW, då kanske det skulle kunna handla om en miljön på arbetsplatsen osv, men låter mest som om chefen missförstått   
  • Anonym (ee)
    Fröken Rabarber skrev 2019-02-02 09:12:42 följande:

    Jag tycker att det är ett gränsfall. Jag har själv varit utsatt för att känna mig utesluten på jobbet. I ett fall var det att jobbet anmälde sig till en friskvårdsaktivitet, och varje lag skulle vara fem personer. I min enhet var det 4 personer +jag som var intresserade att vara med, men jag fick inte vara med i laget för jag "glömdes bort" och mina kollegor tyckte uppenbarligen att det var lättare att jag skulle reda upp deras miss än att de skulle göra det själva. Senare hette det även att de "valt att göra ett milenlag", jag skulle bara köra på 5km. I ett annat fall åkte dessa två kollegor och träffa en gammal kollega som slutat, jag hade gärna följt med om jag känt till det, men här kan jag såklart inte ställa några krav på att de ska umgås med mig på fritiden, så det sa jag inget om. Nu i veckan glömde de att fråga om jag skulle med på lunch, troligen ren glömska och inget att hänga upp sig på, men ändå sånt som kan få en att känna sig utesluten. Om det i ert fall pratades om som en after-work, och ni pratat mycket om er kväll på jobbet så kan jag förstå att det uppfattades fel, var lite mer diskreta med det så tror jag att det går bra. Nej, chefen kan inte styra ert umgänge på fritiden, men har ansvar för er psykosociala arbetsmiljö, vilket bland annat innefattar att ingen ska känna sig utesluten på arbetsplatsen.


    Det är en helt annan sak du tar upp här. Det var något ni skulle göra utifrån jobbet. Det TS beskriver är att några sammanstrålar för att gå ut, de råkar gilla att umgås utanför arbetstid men det har inget med jobbet att göra. Bor man tex på en liten ort kanske man känner vissa sen innan och så råkar man hamna på samma arbetsplats. Ska man då plötsligt inte få umgås mer om man vill det bara för att någon annan på arbetet känner sig utanför, trots att det inte ens handlar om arbetsplatsrelaterade saker? 

    När jag var rätt ung (innan internets tid) var vi ett gäng på jobbet som alla var singlar och ingen hade barn än. Det föll sig naturligt att vi ganska ofta umgicks på helger. Andra fick förstås vara med om de ville men de hade oftast inte den prioriteringen när de hade barn osv. Sedan gick åren och de flesta fick egna familjer och det här dog ut. Ingen sa eller tyckte något om detta. Kanske har det att göra med att sociala medier idag gör att man får reda på mer? Men å andra sidan visste våra kollegor om det här ändå, även utan att läsa statusuppdateringar. 
Svar på tråden Jobb lägger sig i privatliv