Barnens sorg och ilska över att inte träffa sin pappa

Jag har två barn i lägre skolåldern med en man som inte klarar av att ha umgänge med dem. Jag vill inte gå in på detaljer men det är inte att jag inte vill, jag har försökt få till det under lång tid men det kommer ingen stabil lösning tyvärr.

Nu har de inte träffat honom på ett antal månader och inget umgänge finns konkret planerat. De har dock telefonkontakt.

De är väldig ledsna och besvikna samt arga, och riktar denna ilska mot mig. De uttrycker det inte hela tiden men då och då. Jag undrar om någon har liknande erfarenheter och kan ge råd om hur man handskas med detta.