Bli lärare eller lärarassistent?
Hej!
Jag har länge haft en dröm om att bli lärare i grundskolan, nu funderar jag på om det är dags att förverkliga den drömmen.
Jag har läst mycket om krisen i skolan, utarbetade lärare som inte har tid till planering och inte kan genomföra sina lektioner pga elever som stör ordningen i klassrummet. Jag drömmer om att lära ut, men samtidigt vill jag ha tiden till att skapa en nära kontakt med barnen, att de känner sig sedda. Vilket verkar omöjligt att hinna med.
Nu finns det en ny yrkestitel, lärarassistent. En roll som är tänkt att avlasta läraren med olika uppgifter vilket verkar vara rätt oklart vilka. Det är upp till skolorna själva att utforma tjänsten efter behoven som finns. Det kan vara att sköta frånvarorapportering, boka utflykter och utvecklingssamtal, kopiera och beställa läromedel. Men också att vara rastvakt, ordningsvakt vid lunch och omklädningsrum samt finnas till hjälp för eleverna i klassrummet.
Det är här jag är kluven. Vad ska man välja? Att utbilda sig i fyra år till grundskollärare där man får planera och undervisa men kanske inte får tiden att knyta band till sina elever, eller bli lärarassistent där man verkar ha mer tid till att se eleverna. Men samtidigt kanske står oftare vid kopiatorn än bredvid eleverna?
För att förtydliga med ett exempel,
Jag var på besök i en klass då sonen skulle byta skola inför flytt. Det var en mycket stökig klass där ett antal elever störde nåt otroligt mycket! Lärarna fixade inte att undervisa och samtidigt få eleverna till att sluta störa. Detta trots att det fanns en resurs i klassen. Det slutade med att hela lektionerna gick åt att be eleverna att sluta prata med varandra (de satt på spridda ställen i klassrummet men ignorerade de andra i klassrummet) att få dem att sitta på sin plats osv.. Det resulterade i att de andra eleverna blev sittande utan undervisning och utan hjälp. Det var speciellt en flicka som inte blev sedd och det gjorde så ont i mig att se det. På mattelektionen var det egen räkning, läraren la all sin tid på att tillrättavisa de stökiga eleverna, detsamma för resursen. Andra satt och pratade med varandra eller räknade utan problem, räckte de upp handen fick de hjälp tillslut men den här flickan satt och pillade med sina pennor och kom ingen vart, bad inte om hjälp och blev inte sedd av någon. Hon såg så fruktansvärt ledsen och ensam ut. Bara väntade på att dagen skulle ta slut. På rasten tydde hon till mig och spenderade den hellre med mig än med de andra barnen, så hon ville ju bli sedd. Hon visade mig hennes arbeten i klassrummet och gav mig en fin utklippt bild på en häst till mig då hon ville att jag skulle ha den. Det är de eleverna jag vill komma åt! Att se! Att låta dem växa!
Så nu till min fråga. Om jag utbildar mig till lärare, har jag tid att se dessa ensamma, blyga eleverna? Eller ligger allt mitt fokus på att hålla min planering i undervisningen och tillrättavisa de som syns och stör? Eller är chansen större att jag har tid till dem om jag blir lärarassistent? Eller är risken stor att jag hamnar vid kopiatorn och inte i klassrummet?
Jag är inte ute efter att bli elevassistent då jag vill ha tid till dem jag anser behöver det. Man ska inte behöva störa eller ha diagnos för att bli sedd. Förstår ni hur jag menar?
Ursäkta mitt långa och kanske aningen krångliga inlägg! ????