Våga ta steget?
Hej,
Velar, står i valet och kvalet etc etc.
Lever i ett halvdåligt äktenskap med en egoistisk partner som nästan helt saknar förmåga att ta in andra människors känslor. Sexlivet är bra när det är bra, men det är enbart på hennes villkor och väldigt sällan.
Hon vill vara den som kontrollerar allt i familjen och relationen och allt baseras på någon sorts kohandel snarare än äkta känslor och genuin omsorg om varandra.
Funderar starkt på att lämna och kommer då att hamna i följande situation:
- stabilt välbetalt jobb (inom IT)
- inga ekonomiska tillgångar (alltså inget sparande att tala om)
- 4 barn med 2 olika mammor
- ålder 43 år
Kort sagt så känns det som att det här är sista chansen att ha nåt som liknar en riktig familj, lämnar jag kommer jag förmodligen att vara särbo i bästa fall.
Frågan är då hur tror ni mitt fortsatta liv kommer se ut? Finns det någon chans att ha ett särboförhållande med en någorlunda vettig kvinna under de här omständigheterna eller är det kört?
Det är så svårt att veta vad som är rätt och det går ju inte liksom att prova och sen ångra sig... måste bestämma mig för det tär en del att älta så här...