Är två passionerade personer totalt dömt att misslyckas i en relation? Att det kanske rent av kan bli för eldigt och hett, sex får gärna vara just eldigt och passionerat, men går det att landa i en trygg och harmonisk vardag mellan två väldigt passionerade personer?
Ja, man vara både trygg och passionerad.
Ja, man vara både trygg och passionerad.
Det tror jag absolut. Om båda kan använda passionen och även kontrollera när så behövs. För detta krävs självinsikt. Så ja... om båda har ajälvknsikt och alltid jobbar med sig själva så tror jag det kan bli ett passionerat men bra förhållande
Så du tror att man ändå skulle kunna ha givande interlektuella samtal mellan allt sexande? Hur skulle bråken se ut om båda har dessa sidor?
Är det som bäddat för att det ska spåra ur eller blir det två musslor som håller allt inne för att vänta ut den andra?
Min dröm är ju just detta, en man som är passionerad och ändå har båda fötterna stadigt på jorden. Jag tycker mig ha den tryggheten i mig själv att jag kan säga stopp innan det spårar och vill att min framtida partner ska kunna ha samma självinsikter i sig själv.
Men även om jag längtar efter just detta så skrämmer det mig, för jag vet hur intensivt och limboaktigt det är att vara i en passionerad kärleksrelation.
Min lugna och trygga sida, vill verkligen inte ha intensiva känslor medan min passionerade sida brinner för allt som känns lite extra hett.
Bör kanske tilläggas att jag är fullvuxen och ingen tonåring.
Så du tror att man ändå skulle kunna ha givande interlektuella samtal mellan allt sexande? Hur skulle bråken se ut om båda har dessa sidor?
Är det som bäddat för att det ska spåra ur eller blir det två musslor som håller allt inne för att vänta ut den andra?
Min dröm är ju just detta, en man som är passionerad och ändå har båda fötterna stadigt på jorden. Jag tycker mig ha den tryggheten i mig själv att jag kan säga stopp innan det spårar och vill att min framtida partner ska kunna ha samma självinsikter i sig själv.
Men även om jag längtar efter just detta så skrämmer det mig, för jag vet hur intensivt och limboaktigt det är att vara i en passionerad kärleksrelation.
Min lugna och trygga sida, vill verkligen inte ha intensiva känslor medan min passionerade sida brinner för allt som känns lite extra hett.
Bör kanske tilläggas att jag är fullvuxen och ingen tonåring.
Jag kanske kan kallas passionerad, fast det skulle vara en väldigt fin skönmålning av personlighetsstörd.
oftast älskar jag min fästman så mycket att det är jobbigt. Klängigt och jag vill nog mestadels helst sitta ihop med honom som siamesiska tvillingar. Dels en kärleksgrej och dels en trygghetsgrej.
Får emotionella utbrott både av glädje och negativa känslor. Det kan ju tolkas som passionerat.
Jag hade aldrig velat vara tillsammans med en annan "passionerad" person. Jag hade inte ens orkat med någon som är hälften så känslig och "passionerad" som jag är.
Det blir extremt toxiskt med två passionerade, det är redan rätt toxiskt för honom med mig, så även en sån person är nog för det mesta alldeles för många i ett par.
Självutlämnande och självkritiskt, men ärligt.
Jag kanske kan kallas passionerad, fast det skulle vara en väldigt fin skönmålning av personlighetsstörd.
oftast älskar jag min fästman så mycket att det är jobbigt. Klängigt och jag vill nog mestadels helst sitta ihop med honom som siamesiska tvillingar. Dels en kärleksgrej och dels en trygghetsgrej.
Får emotionella utbrott både av glädje och negativa känslor. Det kan ju tolkas som passionerat.
Jag hade aldrig velat vara tillsammans med en annan "passionerad" person. Jag hade inte ens orkat med någon som är hälften så känslig och "passionerad" som jag är.
Det blir extremt toxiskt med två passionerade, det är redan rätt toxiskt för honom med mig, så även en sån person är nog för det mesta alldeles för många i ett par.
Självutlämnande och självkritiskt, men ärligt.