Tål knappt sambons barn !!

Uppenbarligen mår 8-åringen dåligt i er familjesituation. Du och pappan behöver se över hur ni har det hemma (och då menar jag inte straff eller konsekvenser och "barn ska lyda" och sånt). Att det kommer en liten bebis in i familjen kan vara ett trauma för äldre syskon. Du är inte deras mamma, kanske känner hon att du bara vill gulla med bebisen? Säger inte att det är så men upplevelsen kan vara så.
Hur är pappan med sin dotter? Ägnar han mer tid nu åt sina äldre barn när ni fått en liten bebis? 
Hur har hon det hos sin mamma? Är det samma beteende där eller är det mest hemma hos er? 

Hur är barnet i skolan förutom "gnusset"? Att ett barn gör såna saker tyder för mig att hon vill ha mer närhet. Att inte våga gå på toa själv är ju ett tydligt tecken på otrygghet. Att gapa och vråla kan vara att hon lärt sig att det ger henne uppmärksamhet. Visst, det kan vara något annat men oavsett vad det är behöver ni ändra hur ni har det hemma, eftersom det inte fungerar. Ni som föräldrar kan behöva stöttning i detta.  Sen undrar jag lite hur hon blir när pappan håller henne på golvet för att hon ska sluta. Det brukar vara mer effektivit ibland att inte göra så. Att hålla nån mot dennes vilja kan skapa mer trauma och vrålande, det är ju en form av övergepp att bli fasthållen. Visar hon att hon vill att pappan ska hålla om henne eller försöker hon ta sig loss? Hur håller han om henne - som en öm omfamning eller som att han brottar ner henne för att hon ska sluta? 

Varför kontaktar inte pappan vården? Varför "händer det inget"? 
Kan pappan och mamman samarbeta kring sitt barn? 

Varför är det "alltid" bonusmammor som startar trådar om jobbiga bonusbarn, aldrig den biologiska pappan som vill ha hjälp med sitt barn? 
Fundera lite på de här sakerna TS och sen pratar du med din man!