Tål knappt sambons barn !!

Men det var då självaste fan vad påhoppad man ska bli ?!

Flickorna var lika innan bebisen, när jag är ensamma med alla tre barn uppstår inga problem eller bråk... då är det mest jag som blir irriterad(fel ordval men ni fattar) för dom vill vara mig så till lags.

Hos deras mamma har dom inte ens egna rum utan delar med mamman och hennes nya kille.

Riktiga mamman vill ha en son så femåringen har hon rakat av håret på, kallar henne för ett pojknamn och har sagt till henne att man kan ta en halstablett när hon blir stor så blir man pojke.

Så där kam vem som helst räkna ut var problemen kommer ifrån.

Jag har ju hört mig för på BVC vad vi ska göra men dom vill att riktiga föräldrarna ska ta tag i det och inte jag! Jag har ju pratat med deras mamma och hon har sagt att hon ska ta tag i det! Och min sambo låter mamman sköta det eftersom hon säger att hon ska göra det...

Jag gör vad jag kan för att få det att funka! Tro mig!

Som tex idag drog jag med henne på gymnastik i en grupp jag fixat in henne i så hon får bättre självförtroende. På söndagar går jag på innebandy med ?pojken?

Jag sköter 98% av hushållet - städar, diskar, tvättar, lagar mat, bebis (99%), två katter, you name it

Flickstackarn har 14(!!!!!!!!) hål i tänderna och jag SKÄMS!

Vi är såå noga med tandborstning, jag är uppfostrad så, ändå blir det såhär.

Gaaaaahhhhhhhh