Skaffa barn, låg inkomst. HJÄLP!
Jisses så naivt du resonerar...
Nej självklart kan du inte gå runt å oroa dig flr allt dom kan hända, då blur man tokig, det har du rätt i!
Men det finns minimum som man måste ha klart för sig. För mig är det ett absolut minimum att ha en plan för vad som händer om man blir ensam. En plan för hur man Jan bo ö, hur man försörjer sig osv. Skaffar man barn är det en självklarhet att denna plan måste vara rimlig å genomförbar. Att bara tänka att hag har drömt om att skaffa barn så länge å jag blir i bara äldre är rent egoistisk. Då kan du stå för en dag helt uran försörjning å bostad, kan inte separera för du har ett lågavlönejobb eller ingen anställning alls å ingen möjlighet till egen bostad.
Att vara vuxen innebär att ta ansvar å göra det som är rimligt, inte följa sina drömmar å förvänta sig att någon annan (skattebetalarna) ska fixa det åt en...
Så nej skaffa inte barn innan alla bitar är på plats!
Alltså jag tänker ju inte gå runt och tänka att jag en dag ska bli ensamstående. Skulle jag gå runt och tänka "tänk om detta sker, eller tänk om detta sker" då skulle jag gå och vara konstant orolig och inte kunna leva livet. Vi har varit tillsammans i 6 år nu och gifta i 3 och skulle det en vacker dag bli att vi går skilda vägar så får jag ta det då. Är nog inget man kan prepare for liksom.
Ju mer tiden går och jag får läka så känner jag att jag absolut skulle klara av ett jobb. Inte heltid just nu men får jag arbeta upp mig så :)