Inlägg från: Anonym (Madde) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Madde)

    Skaffa barn, låg inkomst. HJÄLP!

    Jag skulle vilja få in en annan, viktig vinkel att tänka på i ditt beslut. Först och främst, jag är övertygad om att du är redo och kan ta hand om ett barn. Det är inte det jag ställer mig frågande till, utan vill lägga fokus på DIG och hur du mår och ska må. Jag har själv varit sjuk i depression, ångest, utmattningssyndrom och ätstörningar, varit sjukskriven i från och till tio år, dock har jag ett väldigt bra och hög avlönat jobb, så däremellan lyckas jag alltid jobba ihop en stor buffert. Träffat många många psykologer/läkare/terapuetr under åren. Lärt mig oerhört mycket, särskilt om mig själv. Jag vet mina begränsningar och mina triggers. Jag har också lärt mig hur ens omgivning reagerar på ens sjukdom och alla åsikter därtill. Ses fortfarande som svag och känslig, fast jag är långtifrån det, tvärtom, dock är jag känslig. Men det är inte samma sak. Jag kan slita ihjäl mig om det så krävs, det är de som är problemet. För att nu återgå till dig, du har en enorm styrka och erfarenhet, vilket kommer ta dig långt i föräldrarskapet. Men frågan är om du orkar med det just nu? Har du läkt klart? Är du trygg i dig själv? Det är ditt mående under resan som du måste analysera. För som förälder kommer du glömma bort dig själv, är det rätt för dig just nu? Skit i boende, pengar, sambo etc. Allt löser sig alltid. Oavsett har barnet en pappa, han ska ta halva ansvaret. Det viktiga är DU, är du ok med dig själv och flytta fokuset?

    Jag är gravid nu, dock fortfarande väldigt tidigt, är fortfarande sjukskriven, men har jobb. Är gift, min man har ett bra yrke och jobb. Länge velat ha barn, trodde inte det skulle gå så här fort. Timingen kanske aldrig stämmer, men EN sak har jag lärt mig: ett barn ska aldrig vara en lösning på sina problem eller ett sätt att skjuta sina problem framåt. Jag är lycklig NU, oavsett barn eller inte, jag är stark NU, oavsett barn. Därför ser jag mig som redo. Jag är klar med mig själv. Jag vet vad jag orkar och vad som väntar. Jag har läkt klart. Du måste komma dit också, men det kanske du gör fort? Börja försöka, det kan gå fort, men det kan också ta tid. Det vet du inte. Men då måste ditt jobb med dig själv börja idag. Skriv en lista på allt, hur du ska få ett jobb och en inkomst. Du har just nu ingen inkomst som du kan få SGI på. Se det som ett första steg. Om det ger dig ångest eller problem, är det nog ett tecken på att du inte är redo. Du måste offra mycket nu, men det är för din skull! Du kommer bli världens bästa mamma oavsett, men du ska vara världens bästa mamma som också mår BRA! Gift dig, låter fel, men juridiskt löser det massor och din man har då försörjningsplikt (och viceversa) boende blir enklare m.m. Många gifter sig inte idag tyvärr, vilket är synd, för man förlorar en stor trygghet då. Vågar/vill man inte gifta sig med sin partner pga att inte vilja binda sig så, bör man absolut inte skaffa barn med hen, det om något förbinder två personer livet ut. Det är ett kontrakt med ansvar och uppoffringar, vilket krävs ändå om man ska skaffa barn ihop. Det är lätt att skilja sig om man ångrar sig. Men det går aldrig att ångra ett barn.

    Spara ihop en buffert, helst på 100 000 kr. Det är pengar som du bör ha ifall något händer, givetvis inte direkt innan barnet, men så fort som möjligt. Om du har dessa redan, skriv äktenskapsförord, så du skyddar dina pengar. Nog om ekonomi nu!

    Jag hejar på dig. Du kommer klara det. Men kom ihåg att inte skaffa barn i ett terapuetiskt syfte, du ska lösa dina barns problem, de ska inte vara lösningen på dina.

    Kram

  • Anonym (Madde)
    PoppyJ skrev 2019-02-07 20:02:16 följande:

    Först och främst, tack snälla för feedback <3 Det värmer!

    Min man och jag är gifta sedan 2016 :D så ett steg closer.. lol ^^

    Alltså, allt jag vet är att jag mår SÅ mycket bättre idag efter att ha jobbat med mig själv mycket förra året och gått på många samtal hos en kurator. Det som gjorde att jag blev sjuk var mestadels mitt gamla jobb och den dåliga arbetsmiljön (jobbade som personlig assistent i 10 år till samma brukare och det var extrem stress och noll funktion med nåt)..  de första åren var såklart kul annars hade jag inte stannat kvar så länge men med tiden började jag vantrivas men var kvar bara för att ställa upp för brukaren/familjen och vara "snäll" (tänkte bara på alla andra än mig själv).. samt så stannade jag kvar för att "det är i alla fall ett jobb och en inkomst"... för jag visste inte vad jag ville syssla med, svårt att bara bryta efter alla dessa år också. Så ju mer jag är borta därifrån dessto bättre mår jag. Jag känner mig redo liksom that's all I know, sen kan jag ju aldrig veta liksom :o

    Jag har mest varit i en stressad situaion/varit lite nedstämd senaste månaden pga att jag inte fick vara kvar på min arbetsträningsplats som jag älskade. Hade äntligen fått rutiner igen och lagom många timmar arbetsträning som passade mig och min situation, underbara kollegor.. ALLT. Var där i 3 månader och de var ju som vänner för mig. Så att bara få höra att man inte får komma tillbaks pga arbetsförmedlingen och deras borttagande av dessa resurser gjorde att jag var på ruta 1 igen.. när allt äntligen började ordna sig och flyta på, och man började må bättre. Med det sagt så mår jag liksom bra inom mig själv (känns det som iaf, man blir fan förvirrad ibland).. är lycklig här hemma, har ett fantastiskt liv privat liksom det var mest jobbdelen som ställt till det/skapat stress.

    Men verkligen jätte bra tips och jag ska verkligen tänka igenom precis ALLT du sagt. Och tack igen, behövde läsa detta peppande <3 KRAM


    Du kommer klara det. Vet du, fråga inga andra nu. Utgå från dig själv. Skulle jag lyssnat på andra hade jag varit helt någon annanstans och tro mig, inte hade jag mått bättre. Nästan ingen i min omgivning vet om att jag är gravid eller atr vi vill skaffa barn. Det är för att jag inte vill ha "goda" råd, det är ett stort beslut att skaffa barn. Det är främst jag som måste ändra på livet, därför är det bara JAG som kan avgöra om jag klarar av det eller ej. Och självklart partnern. Ber du om råd, visar du upp en osäkerhet, vilket några in din omgivning kan nyttja för att styra dig. När du väl är gravid, har INGEN rätt att lägga sig i. Goda råd kan vara okej, men resten ska du redan ha koll på. Du kan ha allt rent ekonomiskt och materialistiskt, men det är ingen garanti för att du är redo för barn. Föräldrarskapet handlar om så mycket mer och viktigare saker. Ekonomisk trygghet, hem och rätt saker är viktigt, men det kan du ordna om du bara ger dig f*n på det! Du kan ha allt, men förlora det över en natt. Är du lycklig, trygg och kärleksfull, räcker det oerhört långt! <3

    Och du, din man och du har redan gått igenom mycket i och med psykisk ohälsa, så tro mig, ett barn kommer inte få er på fall. Det kommer ena er och göra er kärare och starkare. Händer något, ta det då!

    Missade helt att du var gift, sorry!

    Kram
Svar på tråden Skaffa barn, låg inkomst. HJÄLP!