Omöjlig kärlek

Har du haft henne sexuellt med?

Har du haft henne sexuellt med?

Detta är inte det svar eller tips du vill höra men du har gjort helt rätt.

Ni kan inte fortsätta träffas, precis det du kommit fram till. Du kan inte få henne att göra det du vill om hon inte själv vill det oxå.

Tror heller inte det hade blivit bra för framtiden om du ?tvingat? henne att lämna sin make.

Hon hade kanske känt att det inte var hennes eget beslut och lastat dej för det i framtiden.

Du har gjort helt rätt i att låta henne få veta hur du känner och vad du vill

Men nu är det upp till henne att bestämma sig för hur hon vill fortsätta sitt liv.

Väljer hon att stanna hos sin nuvarande man får du helt enkelt bara acceptera det, det beslutet är inte ditt att ta

Väljer hon att lämna sin nuvarande man och inleda en relation med dej är det bara att gratulera.

//S

Hon låter ju lite tråkig! hitta nån bättre! med pengar och mer pengar! Varsågod för det bra tipset! 

Det jag spontant tänker när jag läser din TS är att hon låter som de flesta personer som är ute och sneseglar men inte avser att lämna sin partner!
Om hon brydde sig om dig på riktigt så skulle hon inte ha inlett någon relation med dig eftersom hon inte tänker lämna sin man!
Om han är aggressiv, vad tror hon kommer hända om han får veta att hon varit otrogen (kanske både mot dig och henne själv och indirekt då även barnet).

Låter som ett klokt beslut av dig att avbryta relationen. OM hon skiljer sig, och OM det blir ni två i framtiden, så får du bara hålla tummarna för att hon inte gör samma sak mot dig med och är otrogen.

Tack för svar.
Du har rätt. Vi har dock varit vänner ett par år och vi känner varandra så gott det går. Vi känner till varandras historik. Hade det varit en tillfällig "flamma" hade det varit annorlunda.
Frågan är vad jag ska göra för att vända mig om, och välja en annan väg.

Har hon sagt att hon ska lämna honom eller att hon inte vill/kan?

Hej, jag förstår hur du känner. Är i en liknande situation och brutit för två veckor sen. Vi har träffats i ett år och nu känner jag verkligen att jag måste ta mig ur det här för att inte bryta ner mig totalt. Vi har gjort flera försök att bryta men hela tiden fallit tillbaka. Han vill lämna sitt äktenskap men det händer aldrig. Den här gången har jag bestämt mig. Det är slut. Jag tror att steg ett för mig och dig är att inse att detta inte kommer bli lätt. Ett sådant här förhållande får oss att må dåligt. Det skapar bara ångest och oro på lång sikt. Det finns samtidigt inget som lindrar ångesten så bra som att få vara tillsammans med dessa personer. Det blir som en drog man inte kan vara utan. Samma personer som ger oss kärlek är också de som gör att vi inte mår bra. Detta är svårt att ta sig ur. Men nu får vi acceptera att vi kommer må dåligt ett tag. Vi får tänka att varje dag som går är en dag närmare ett bättre mående. Det kommer bli bättre. Vi får göra ett val. Antingen bryter vi nu och det kommer göra ont nu och ett tag framöver eller så fortsätter vi som nu. Kastas mellan det underbara att få vara med de vi älskar och helvetet när de åker hem till det liv de inte kan släppa och sedan kommer vi sannolikt ändå få lov att bryta och må dåligt senare. Nu kör vi! Våra dåliga samveten för deras familjer kommer lätta. Det är bäst för alla.

Ja det är kritiskt och dömande för att TS deltagit i något som inte är så trevligt mot kvinnans familj. Bara för att man själv känner något så befrias man inte från ansvar för hur man behandlar andra människor. Det är där den stora bilden och inte enbart TS och hans känslor kommer in i bilden. Man kan absolut känna empati för TS och hans känslor, men man kan också känna empati för övriga inblandade. Kör du på någon med din bil och blir chockad och ledsen så kan man absolut känna empati för dig, men det fråntar inte att man då även känner empati för den som blev påkörd och ifrågasätta varför du körde i 120 på en 50 väg.

TS undrar om han ska hålla sig borta och hur... jag gav honom anledningar till varför han gör rätt i att hålla sig borta.

Sambandet är väl ganska tydligt? Om det inte är bra att delta i att såra och förnedra andra människor så är det väl kanske bra att man påminns om att det man hållit på med. Att inte såra och förnedra andra människor borde väl vara ett ganska bra incitament och ledtråd för hur man ska agera?

Du kanske inte tycker det jag skrev är relevant men jag håller inte med dig. Jag tycker att hur man beter sig mot andra människor absolut är relevant för hur man ska hantera olika situationer.