Inlägg från: Anonym (Nymfis) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Nymfis)

    Ömsesidig attraktion?

    Jadå, jag har en sådan på jobbet. Attraktionen är löjligt stark, har nog inte varit med om riktigt den graden tidigare. Brukar ha någon som det är mest med och ofta några till men mer light.

    Vad det kommer att leda till, ingen aning faktiskt. Skulle kunna bli något eller inget mer. Helt klart så gör det det roligare att gå till jobbet oavsett! ;) 

    Ibland så får det mig att fundera hur man skulle göra för att inte få det så, om det blir för att man flirtar/tillåter att andra flirtar med en. Eller om det händer ändå även om man är helt vänskaplig enbart. Det senare händer mig ändå kom jag på, har ju försökt det tidigare, haha...

  • Anonym (Nymfis)

    Missade att ts undrade hur det märks...

    Skiljer sig ju åt lite med olika människor men det tydligaste tycker jag är:

    Båda tittar gärna och mycket, speciellt lite dolt när man har chansen. Ibland gör man det här helt öppet och demonstrativt så att den andre skall veta att "nu kollar jag in dig och jag gillar verkligen vad jag ser".

    Uppmärksamheten, att personen liksom vänder sig rakt mot en även om det är många personer runt om.

    Man ser på ansiktsuttrycket och ögonen att personen tittar liksom girigt på en, ibland den klassiska nerifrån och upp-blicken, den är tydlig.

    En del tar mycket på en som man aldrig ser att de gör på någon annan, står nära och har inga problem med att komma riktigt nära tillfällig. En del kollar stint in i ögonen när dom gör det där, tittar kanske på pupillerna, hur de reagerar på närheten.

  • Anonym (Nymfis)
    Anonym (Kemi) skrev 2019-02-09 11:19:09 följande:
    Du förklarar det som syns, handlingar. Ts frågar hur det känns?

    För mig känns det helt galet skönt, lika naturligt som onaturligt. Just i stunden vill jag nog bara krypa in under hens kläder och känna varm nära hud. Jag har otroligt svårt att hålla mig ifrån hen, jag tar gärna lite diskret och söker mig nära. Skojar mycket.

    Vi trivs tillsammans och har ganska lik humor. Jag tror vi underförstått har förstått varandra och därmed att attraktionen är ömsesidig. Låter lite skumt, men ja personen känns som en gammal vän som alltid har känt mig eller något sånt. Jag märker också ganska snabbt när det är något som inte står rätt till, då vill man bara ge en kram eller nått men det går ju inte.

    När vi skrev mycket så hade vi ett fint flyt även i texten, ganska lika på något konstigt sätt. Fast ändå inte, svårt att sätta ord på det. Vi är ett fint komplement som kan muntra upp den andra, MEN kanske även sänka ner den andras mående.. mindre bra det sista dock.
    Vet inte om ts bara frågar om hur det känns...men håller med om att det är oändligt mycket mer intressant än de yttre handlingarna.

    För mig så känns det också helt galet skönt, kan få svårt att hålla fokus ibland på det jag borde göra, att koncentrera mig på mitt jobb. Är en fysisk person och gillar kroppskontakt, kramar gärna om kollegor/vänner speciellt när något gått bra men med hen så gör jag inte så. Aktar mig nog för det eftersom jag såpass gärna skulle göra det, det känns som om att jag inte skall passera den gränsen. Men visst, vi håller oss extra nära varandra på ett sätt som jag inte gör med andra.

    Mm, är helt säker på att vi vet var vi har varandra - det känns underförstått. Har fått försiktiga kommentarer från andra nära mig som luskar lite om det här med, så det syns utåt för dom som är observanta. Precis, som någon man har känt länge fast det har vi inte. Men det brukar vara otroligt likt när vi jämför olika saker vi har gjort, förstår inte helt hur vi oberoende av varandra gjort såpass lika val och tycker samma. Eftersom det inte alltid är de vanligaste valen osv.

    Varför kan du inte ge hen en kram när det verkar behövas, är det att passera en gräns?
  • Anonym (Nymfis)
    Anonym (A) skrev 2019-02-09 11:02:51 följande:
    Ja, jag drabbas också lätt av detta. Blir förälskad väldigt lätt och känner ofta attraktion, men den här starka attraktionen och spänningen har jag inte känt sedan typ i gymnasiet... Har vänner som aldrig känner såhär, de har snarare väldigt svårt för att bli kära och det växer fram. Medan en annan blir blixtförälskad och har svårt att stå emot. Det handlar kanske om personlighet till viss del. Det är ju underbart att flirta och få uppmärksamheten och spänningen tycker jag...
    Fast det händer inte mig så lätt, har ett riktigt smalt nålsöga för vem jag släpper in på riktigt. Sen så blir jag ganska ofta attraherad men av väldigt få egentligen. Menar att om det skall vara någon idé så skall det vara en person som är otroligt tilldragande på alla plan, annars kan det kvitta. Med vissa kan jag känna första gången man träffas att den här personen attraheras jag av på alla plan, det är lite stort.

    Visst är det kul att flirta, älskar det ömsesidiga spelet :)
  • Anonym (Nymfis)
    Anonym (Kemi) skrev 2019-02-09 19:35:20 följande:
    Är lite likadan, vill absolut inte ha något halvdant där attraktionen är sådär. Det ska kännas i alla sinnen.
    Precis. Förstår inte att så många verkar nöja sig med att det bara är ok. Men jag har å andra sidan varit i förhållanden i stort sett konstant från 14 års ålder fram tills för några år sen, så jag har kanske inte just det behovet. Verkar bra att vara relationsmätt imo, ungefär som att handla när man inte är tokhungrig ;)
Svar på tråden Ömsesidig attraktion?