Gränsdragning

Jag undrar genast hur den här lilla flickan mår och hoppas att det ibland finns stunder, både hos er och hos mamman, då hon får känna sig älskad. Man vet ju inte vad som rör sig i barns huvud. Kanske tror hon att det är hennes fel att hennes föräldrar gått isär och mår dåligt över det. Eller så är hon kanske rädd att någon av föräldrarna ska försvinna. Det är så svårt att veta, men jag tror att det många gånger finns ett behov bakom ett barns beteende. När hon knuffar undan sin bror från pappan så kanske det är ett uttryck för att hon har behov av mer kärlek.

I en lugn stund på tu man hand med barnet så tycker jag att det kan vara givande att ställa frågan: Vad brukar du tänka på just innan du somnar? Då kan barnets allra innersta bekymmer komma upp till ytan. Och kanske kan det göra att man kan tillgodose behov så att familjen fungerar mer harmoniskt.

Jag menar inte att man inte ska ha några regler eller att man inte ska sätta gränser. Sånt behöver förstås alla barn, men jag tycker att det låter som att ni redan har ganska klara regler och gränser hos er. Det är därför jag kommer att tänka på det här med kärlek och behov istället. Och att ibland ha roligt och skratta tillsammans tror jag kan lösa många knutar Hoppas att situationen med mamman blir bättre. Det är nog ingen som mår bra av att ha så mycket konflikter i vardagen.