FÖR MYCKET

Hej

Låter fruktansvärt jobbigt de du/ni har gått igenom. Jag har själv aldrig haft några svårigheter att bli gravid så kan bara försöka föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Därimot vet jag hur det är att förlora sitt barn. Har gått 6 veckor sedan vår son lämnade dena världen. Han var nästan sex månader gammal. Obduktionen blev klar i förra veckan men några svar har vi inte fått. Begravningen fick vi boka om då obduktionen inte blev klar i tid. Varför tog det så lång tid innan ni fick urnsätta? Jag hittar glädje hos mina tre andra barn och i vårsolen som börjar titta fram mer och mer. Det svåra är att inte låta sorgen ta över lyckan. Lyckan över de man faktist har kvar. Jag fick en känsla av att min stora pojk blev osäker på om vi inte älska han lika mycket. Kommer inte ihåg va han sa. Vet bara att jag va tvungen att förklara att jag va väldigt glad att han, hans bror och syster var här men att jag samtidigt var så otroligt ledsen att hans minsta bror inte va det. Jag tänker på det mycket och försöker vara glad så mycket jag kan för barnens skull. Vet inte riktigt hur detta ska hjälpa dig. Men om du vill bolla lite eller bara skriva av dig så finns jag här iaf.

Många kramar, förstår att du kämpar och det känns tufft.

Min sambo och jag pratar mycket om hur våran dotter skulle varit,vad hon hade tyckt om, vi fantiserar om henne och behåller henne hos oss för alltid. Kanske låter knäppt men det känns bra och stärker även vårat förhållande.

Kan inte tänka mig hur det kändes att vars ensam när det hände.

Vi upptäckte dagarna innan bf att hennes hjärta inte slig längre. Har försökt i fyra år och även haft 4 mf.

Har du fler syskon så ni kan hjälpa varandra? Vänner och familj är så viktig när något sådant här händer.

Och att man får prata om sin sorg så länge man känner.

Kram <3

Igår begravdes min bror. Trodde det skulle kännas bättre efter men saknaden o tomheten gör så JÄVLA ont.

Ang frysåterföring så skulle jag ringa när mens kom tillbaka men den är 1.5 vecka sen...antar att det är min kropp som reagerar på allt med min bror

Beklagar sorgen. Otroligt jobbig situation. Du har en tvååring? Hon kommer att hjälpa dig igenom det här, du är helt enkelt tvungen att fixa det för hennes skull. 

Det blir bättre. Även om du inte vill.

Beklagar sorgen.....