Beklagar din förlust. Kan det vara så att du inte är redo att möta den sorg du kommer känna om du pratar om det? Förstår du vad jag menar? Att du inte är redo att möta din egen sorg. Så du undviker sorgen, än så länge. För att den är för jobbig att konfrontera sig med.
Tack för visad medkänsla. Kanske kan det vara så. Det är min bästa vän sen tiotals år det gäller. Innan dess hade jag en annan bästa vän men hon gick också bort innan jag träffade hon som nyss har gått bort. Jag kanske är i chock fortfarande? Trots att det var väntat så gick det så väldigt fort plötsligt och jag hann inte säga adjö. Jag hann inte dit i tid. Jag fick inte säga adjö till den första som dog heller. Jag har haft två nära vänner i mitt liv som jag har delat allt med och båda har dött. Kanske har jag inte kunnat ta till mig att hon har gått bort än och vad det kommer att innebära för mig för resten av mitt liv? Nu har jag ingen nära vän kvar, ingen som ens är i närheten av att vara en nära vän och jag ser inte att jag nånsin kommer att orka engagera mig i någon heller. Dessutom är det ju något speciellt med någon som delar ens historia. Någon man inte behöver förklara så mycket för. Någon som förstår ändå. Någon som man har delat livet med. Någon där ord är överflödiga.