Varför pratar jag inte om det?

Kanske är det så.Jag vänder det mesta inåt oavsett vad som händer. Jag har aldrig litat på andra personer och jag har definitivt aldrig öppnat mig för andra. Vänner brukar klaga på att jag är så "hemlighetsfull". Själv tycker jag inte att jag är hemlighetsfull utan mer att jag har en stor integritet.

Det är inte så att jag vill prata om det egentligen utan mer att jag undrade om det är onormalt att inte ens berätta för hyfsat nära vänner att ens bästa vän är sjuk och senare har gått bort tom.

Tack för visad medkänsla. Kanske kan det vara så. Det är min bästa vän sen tiotals år det gäller. Innan dess hade jag en annan bästa vän men hon gick också bort innan jag träffade hon som nyss har gått bort. Jag kanske är i chock fortfarande? Trots att det var väntat så gick det så väldigt fort plötsligt och jag hann inte säga adjö. Jag hann inte dit i tid. Jag fick inte säga adjö till den första som dog heller. Jag har haft två nära vänner i mitt liv som jag har delat allt med och båda har dött. Kanske har jag inte kunnat ta till mig att hon har gått bort än och vad det kommer att innebära för mig för resten av mitt liv? Nu har jag ingen nära vän kvar, ingen som ens är i närheten av att vara en nära vän och jag ser inte att jag nånsin kommer att orka engagera mig i någon heller. Dessutom är det ju något speciellt med någon som delar ens historia. Någon man inte behöver förklara så mycket för. Någon som förstår ändå. Någon som man har delat livet med. Någon där ord är överflödiga.

Livet går vidare men frågan är hur mycket man själv går vidare. Tack för medkänslan.

Kan så vara.

Det är fortfarande flera stycken som jag inte har berättat för. Jag vänder tydligen allt inåt.

Åå vilka fina och tänkvärda svar. Önskar att jag hade orken att svara er bättre men jag är för nedstämd just nu. Tror det ligger mycket i det ni skriver. Jag kan inte och orkar inte prata om hennes död för ingen förstår ändå hur mycket hon betydde och hur nära vi stod varann. Det var henne jag ringde för allt, stort som smått, och nu har jag ingen att ringa. Ingen att vara med. Tystnaden är öronbedövande.

Till dig anonym mamma så vill jag beklaga sorgen. Så fruktansvärt för dig att förlora ditt barn.