• Anonym (wenddla)

    Problem med bonusbarnet

    Behöver tips och råd vad jag kan göra, har som rubriken lyder problem med mitt bonusbarn. Jag och min man har varit ett par i några år, vi har ett gemensamt barn på några månader samt bonusdottern ?A? som är hos oss varannan vecka.

    Jag lärde känna ?A? när hon var tre,fyra år gammal och när jag tänker tillbaka har jag alltid tyckt hon varit uppkäftig och haft en tråkig personlighet men det har blivit värre med tiden.

    Idag är hon 7,5 år och är ett extremt kaxigt och otrevligt barn. Finns inte många stunder som är trevliga med henne. Får hon inte exakt som hon vill eller om man råkar ställa en enligt henne dum fråga så kan hon skrika och vara riktigt otrevlig mot en. Det är inte bara hemma det varit bekymmer med henne utan även på skolan då hon inte kommer överens med varken klasskompisarna eller fröken då hon ofta är arg och uppkäftig, detta ledde till att hon vid några tillfällen fick prata med skolkuratorn.

    Jag försöker verkligen att ha så trevliga stunder med henne som det går, genom att hitta på saker tillsammans som att laga mat ihop eller spela spel osv men tråkigt nog så tröttnar jag och orkar inte mer pga hennes tråkiga personlighet.

    Jag har klarat av henne och stått ut men nu funkar det inte längre, den fruktansvärda ångesten jag känner varje dag när jag räknar ner att nu är det si och så få dagar kvar tills hon kommer hit osv. Får aldrig njuta när hon inte är här då jag bara tänker att snart så kommer hon hit med sin tråkiga jävla personlighet. Man märker även att mannens föräldrar tycker hon är besvärlig men ingen som vågar säga något.

    Dessutom så jobbar min man konstiga arbetstider vilket leder till att jag varje morgon måste gå upp och väcka henne och fixa samt ta henne till skolan och hem samt aktiviteter oftast vilket betyder att jag spenderar mycket tid med henne.

    Har även börjar störa mig på småsaker som jag egentligen inte annars skulle störa mig på hos någon.

    Har pratat med mannen som inte ser detta som stort problem utan mer att jag ska tänka mer positivt när det gäller henne(?!!!!) och att vi får försöka säga till henne mer när hon är elak(tro mig vi har gjort det, men hon har ingen respekt för vuxna)

    Vill verkligen inte behöva separera med min man pga henne. Vad kan jag göra? Någon som är/varit i samma sits?

  • Svar på tråden Problem med bonusbarnet
  • Anonym (H)
    Ess skrev 2019-03-03 12:35:38 följande:

    Det är FÖRÄLDERNS sak att styra upp sin unge. Annars så blir det en liten höghet som tror hen är navet som allt kretsar kring.


    Alltså är så jävla trött på att läsa dina fientliga inlägg kring bonus/styvbarn. Du har noll förståelse eller erfarenhet i hur jävla JÄVLIGT det kan vara att som liten behöva splittra sin trygghet och helt plötsligt behöva leva under samma tak som en ragata som egentligen inte vill ha en där. DU har ett jävla val att INTE flytta in med någon annans barn. Det valet har aldrig barnen. Skärp dig och börja bete dig som en vuxen.. om det nu är det du är.
  • Anonym (Sssss)

    Tänker ett steg längre, det kanske är så att hon har en npf-diagnos? Vet att autism till exempel missas på många tjejer. Dels för att tjejer ofta håller ihop i skolan och hittar strategier för att klara av vardagliga situationer. Nu verkar det som om bonusdottern har problem i skolan också.

    Just svårigheter i sociala sammanhang kan vara tecken på autism. Har själv ett barn med autism nivå ett och jag kan säga att det märktes inte så tydligt på vårt barn.

    Googla npf-diagnoser och läs på lite. Lyft frågan med din man. Ta hjälp av skola för att göra en basutredning.

    Sen måste du och din sambo prata ihop er om hur ni ska hantera situationen hemma. Tycker att det verkar galet att du ska lämna bonusdottern till skola. Pappan får nog anpassa sina arbetstider när han har sin dotter. Tror det är viktigt att ni bryter den här cirkeln som ni har hamnat i.

  • Syster Yster 80

    Jag gillar dig Ess. Håller fullkomligt med dig i allt du skrivit i trådar. Tummen upp från mig.

  • Anonym (Siv)

    Tjejen har precis fått ett nytt syskon. Det är inte konstigt om hon känner sig orolig och testar dig. Du är ju den som tar hand om henne i vardagen och nu har hon fått ett småsyskon som du älskar villkorslöst. Det är klart att hon märker skillnaden i hur du känner inför henne och reagerar negativt. Hon är beroende av dig men känner sig inte helt accepterad eller älskad. Att hon har en jobbig personlighet är ju beklagligt men antingen är hon född med den och/eller så är det så hon har blivit fostrad. Hon är ett barn och har rätt att känna sig trygg och älskad i sitt hem.

    Jag säger inte att det är ditt fel. Det är helt naturligt att du älskar ditt eget barn mer än henne och att du har mindre tålamod nu när du har en egen bebis. Den som brister här är flickans pappa. Han måste ta sitt ansvar och ge sin dotter den omsorg och trygghet hon behöver. Värderar han sitt jobb högre eller inte har möjlighet att ge henne mer tid så kanske det är bättre att flickan är mer hos sin mamma. 

  • Ess
    Anonym (Bonus) skrev 2019-03-03 13:21:49 följande:
    Både rätt och helt fel. Man kan väl inte kräva att ett barn ska tycka om bonusföräldern, det är bonusföräldern och förälderns ansvar att se till att barnet guidas in och tillåts tycka om. Man kan kräva uppfostran i form av att städa men inte känslor. Det är ett utbyte mellan två människor, är det en vuxen och ett barn är det den vuxnas ansvar att stå för fiolerna!
    Här är väl ingen som överhuvudtaget nämnt något om att tycka om. Föräldern uppfostrar och tar hand om sitt barn, är inte föräldern hemma så har inte barnet där att göra.
  • Anonym (A)
    Anonym (Siv) skrev 2019-03-03 15:49:33 följande:
    Tjejen har precis fått ett nytt syskon. Det är inte konstigt om hon känner sig orolig och testar dig. Du är ju den som tar hand om henne i vardagen och nu har hon fått ett småsyskon som du älskar villkorslöst. Det är klart att hon märker skillnaden i hur du känner inför henne och reagerar negativt. Hon är beroende av dig men känner sig inte helt accepterad eller älskad. Att hon har en jobbig personlighet är ju beklagligt men antingen är hon född med den och/eller så är det så hon har blivit fostrad. Hon är ett barn och har rätt att känna sig trygg och älskad i sitt hem.

    Jag säger inte att det är ditt fel. Det är helt naturligt att du älskar ditt eget barn mer än henne och att du har mindre tålamod nu när du har en egen bebis. Den som brister här är flickans pappa. Han måste ta sitt ansvar och ge sin dotter den omsorg och trygghet hon behöver. Värderar han sitt jobb högre eller inte har möjlighet att ge henne mer tid så kanske det är bättre att flickan är mer hos sin mamma. 
    Håller med
  • Ess
    Anonym (H) skrev 2019-03-03 13:46:41 följande:
    Alltså är så jävla trött på att läsa dina fientliga inlägg kring bonus/styvbarn. Du har noll förståelse eller erfarenhet i hur jävla JÄVLIGT det kan vara att som liten behöva splittra sin trygghet och helt plötsligt behöva leva under samma tak som en ragata som egentligen inte vill ha en där. DU har ett jävla val att INTE flytta in med någon annans barn. Det valet har aldrig barnen. Skärp dig och börja bete dig som en vuxen.. om det nu är det du är.
    Jag räknar med att föräldern finns på plats och tar hand om sitt barn. Att föräldrar misslyckas och är mer intresserade av att hämnas på varann är inget jag blandar mig i utan det får stå för dem.
    Hade dina föräldrar tagit hand om dig så hade sambon aldrig behövt bli en sk ragata.
  • Anonym (V)

    Ni kanske skulle väntat med det där gemensamma barnet för ni verkar ju inte varit tillsammans längre än 3-4 år. Ni har ju uppenbarligen inte haft en plan.

  • Anonym (H)
    Ess skrev 2019-03-03 18:47:40 följande:

    Jag räknar med att föräldern finns på plats och tar hand om sitt barn. Att föräldrar misslyckas och är mer intresserade av att hämnas på varann är inget jag blandar mig i utan det får stå för dem.

    Hade dina föräldrar tagit hand om dig så hade sambon aldrig behövt bli en sk ragata.


    Men kära du. Jag har världens bästa föräldrar som alltid tagit hand om mig. Vad i helvete vet du om det? Att pappa var dum nog att falla för en idiot som likt dig gav sig fan på att hata sina bonusbarn var däremot mindre bra. Han kom på sitt misstag efter ett tag och skildes sig från henne då han märkte att hon var vidrigt elak mot oss.

    Var du glad att din sambo/man är dum nog att inte inse att hans sambo/fru är ett jävla rövhål som inte lägger två fingrar i kors för att försöka ge något positivt till hans barn. Vidrigt.
Svar på tråden Problem med bonusbarnet