När är man för gammal för att bli förälder?

Beror ju helt på ens hälsa och hur man är som person!

Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville ha barn sent. Sista vid 27 kändes lagom, och så blev det faktiskt. Första barnet vid 23 och andra vid 27.

Ända fram tills nyligen var jag fast besluten att jag absolut inte ville ha fler barn, två räckte så bra och jag var ju alldeles för gammal. Men så blev jag oplanerat gravid med min nya sambo och vi insåg att vi, trots att vi bestämt oss för att inte skaffa några barn, verkligen ville behålla det. Han är yngre än jag och har inga egna barn, men har aldrig känt att han behöver det heller. Men nu står jag här, 41 år och gravid i sjunde månaden och det känns jättebra!

Faktiskt så verkar det vara ett mönster i våra familjer. Mina föräldrar var 20 och 21 när jag föddes, och min yngsta halvsyster är 19 år yngre. Min sambos mamma fick sitt första barn i tjugoårsåldern och var över 40 när min sambo föddes. I båda fall finns det två barn däremellan. Märkligt egentligen :)

Jag är ändå glad att jag fick barn tidigt. Inbillar mig att det generellt är enklare att få en sladdis i min ålder än att vara förstagångsmamma. Men det är bara hur jag tänker och behöver ju inte alls vara sant. Och det är så klart individuellt.

Men för att, slutligen, svara på TS: Ett svar är väl att så länge kroppen "vill" bli gravid så är man inte för gammal. Samtidigt är det inget bra svar eftersom många har problem med att bli gravida redan som unga, och jag menar verkligen inte att man inte ska ha barn om man inte kan få det på naturlig väg.

Jag tycker nog att efter 40-45 börjar man bli i äldsta laget. Man vill ju orka vara förälder och finnas kvar under barnets uppväxt, uppleva eventuella barnbarn osv. Men rent mognadsmässigt är nog många bättre föräldrar i fyrtioårsåldern än i tjugoårsåldern. Även om det så klart också är individuellt.

Själv har jag uppskattat att ha unga föräldrar, inte minst eftersom det (förhoppningsvis) innebär att jag får ha kvar dem länge. Men hade jag haft äldre föräldrar så hade jag kanske sett fördelarna med det istället.

Min personliga gräns gick vid 40. Hade det inte blivit nåt då så hade vi gett upp om ett andra barn. Nu gick det bra och han kom det året jag fyllde 37 vilket känns lagom.

Det där beror ju helt på åldern på den du frågar egentligen. En 18-20-åring tycker ju oftast att det är för gammalt vid 25 (efter 30 är man halvdöd typ och bör inte ha sex längre)

Medan en annan i högre ålder och med mer livserfarenhet tänker och känner annorlunda. (Oftast)

Intressant iakttagelse ändå att en 32-åring känner sig "för gammal" för ett till barn men en barnlös 32-åring ännu anser sig vara för ung för barn..

Mjo, kanske det.. tycker dock att man borde vara det när man är 25+ =/ Hade svärmor tjatat så hade jag absolut trott att det var så, men hennes reaktion när hon fick veta att vi försökte var något i stil med "Oj, ni är ju rätt gamla.. "
Min plan var alltid att få barn tidigt och sörjer lite att jag, om jag lyckas få barn, antagligen inte får uppleva barnbarn...

Ja, var ska vi höfta till med. Vid 45 års ålder är man alltså 63 när barnet är 18 år. Min personliga gräns går väl där någonstans

Är man 35 o föder sitt första barn tycker jag absolut man är för gammal, speciellt om man planerar fler efter det, men skulle det vara ett andra eller tredje och inget mer ska planeras skulle jag inte tänka så mycket på det.

Tycker man ska känna efter själv vad som känns bra. Såg att någon här skrev att hon är 33 och fått höra att hon är för gammal. Jag var 23 när jag fick mitt första barn och fick höra att jag var för ung... har aldrig känts för ungt och fixade det galant på alla plan. Nu är jag 34, vill ha fler barn men har ingen man men känner mig inte stressad.

Att du får barn är ingen garanti för att få barnbarn alls. Det bestämmer ju dina barn oavsett din ålder eller oavsett sin ålder. De kanske inte ens vill ha barn. Eller ens kan få några. Eller så skaffar de barn på ålderns höst , den fördelen har ju en man. (Som min vän som är 60 och vill ha barn och letar en ung kvinna för det)

Jag fick mitt första barn vid 21 och han är idag själv 22 år men avstår barn pga sin egen adhd-diagnos. Mitt andra barn är gay och just nu ser han inte barn som ett alternativ.

Självklart är det ju helt individuellt, men generellt kan jag tycka att vid 45-50 är man för gammal, både män och kvinnor. Känns som att då finns en större risk för olika fel och även större risk att man inte orkar att hänga med lika bra.

Tycker inte att en yngre partner kompenserar, man borde väl satsa på att finns det två föräldrar så ska båda vara närvarande?