• Anonym (hur?)
    Äldre 20 Mar 16:35
    1217 visningar
    32 svar
    32
    1217

    Hur skulle ni gjort? (obs långt men vill gärna att ni läser!)

    Har två barn, en tjej och en kille, som är 13 resp 11 år gamla. Jag har bott ensam med dom sedan de var 2 och 4 år gamla.


    Pappan var relativt närvarande fram till de var 6 och 8 då han flyttade långt härifrån. Innan dess träffade han dom ca 1 gång/v (en dag varje helg) och var relativt ointresserad av någon djupare relation.


    Jag försökte verkligen på ALLA sätt och det menar jag verkligen. Telefonsamtal vissa bestämda dagar så inte tiden skulle rinna ut. Jag bjöd med honom på min semester, hem på helger, alla saker på dagis osv osv för att han skulle vara så delaktig som möjligt. Ibland följde han med på dessa saker men blev mer och mer sällan.


    Jag har skickat veckobrev, bilder osv under alla år (fast han först bodde 2 mil från oss...) 


    Nu när han bor långt ifrån oss så har jag lagt tusentals kronor på att resa dit eller träffas närmre oss men med hotell, aktiviteter mm mm för att barnen ska få träffa sin pappa. 


    Han flyttade ifrån oss kanske jag ska tillägga, vi har bott kvar i samma stad hela tiden. 


    I början hade de skypekontakt 1 gång per vecka, ibland mer, när alla kände för det osv. Sedan glesades det ut främst på pappans initiativ. Det blev 1 gång i månaden och träffarna gick från en gång var 3-4 månad till varje halvår och nu 1 gång per år. Då ett par dagar. 


    Barnen har själv med åldern uttalat att de inte är så intresserad av kontakten då den är rätt "tråkig", pappan pratar mest om sig själv. De känner inte nåt intresse från hans sida. De har ju dessutom ett liv här med kompisar, skola, aktiviteter mm.


    Jag har i alla år tjatat, påmint och ibland nästan tvingat dom att ringa för att pappan tjatar och för att jag känner att jag inte vill att de ska tappa kontakten.


    Nu är barnen rätt bestämda på att de inte har lust. De kanske skypar med honom en gång varannan eller var tredje månad, ibland har det gått ett halvår. De VILL VERKLIGEN INTE!


    Pappan har inte något superintresse. Han skulle kunna flytta närmre oss (tillbaka till sin hemstad) om han hade haft intresset men det har han uppenbarligen inte. Han messar dock barnen med lite dåliga samvetes grejer "kan ni inte ringa, jag gråter om ni inte ringer" och lägger sakerna på barnen, men de vill inte...jag försöker påminna och prata om det titt som tätt, men har valt att låta dom välja.


    Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren. Jag har ensam vårdnad.


    Nu till min fråga. Skulle ni tjata mer? Skulle ni "tvinga" dom? Skulle ni gör som pappan vill? Eller skulle ni lyssna på barnen och låta dom ta besluten nu när de är så pass "gamla"?


    Alltså hur skulle ni lösa denna sits? Jag börjar tröttna på att medla. Han har deras nr, deras sociala medier mm så han har möjlighet att kontakta dom. Han gör det nån eller några ggr i månaden men de svarar aldrig. De vill helt enkelt inte. Efter 8-9 år börjar de väl tröttna...


    Vill inte ha pekpinnar angående vad som hänt tidigare, för jag har verkligen gjort ALLT i min makt. Haft kontakt med jurister, kuratorer, BUP etc för att veta att det jag gjort har varit "rätt". De säger att jag gjort allt och lite till...men mitt samvete gör ont. Säkert pga att jag önskar att deras pappa hade varit lite mer engagerad från början, innan det var "försent". Verkligen lagt ner själ, hjärta, pengar och tid på att få en relation som funkar för dom men nu säger ju DOM stopp! Vad gör jag då?

  • Svar på tråden Hur skulle ni gjort? (obs långt men vill gärna att ni läser!)
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 16:44
    #4
    Anonym (nej) skrev 2019-03-20 16:41:08 följande:

    Svar nej. De är så passa gamla att de själva kan styra över om de vill ringa/skypa, messa osv. Vill han åka till er stad och hälsa på så visst men du behöver inte bryta ryggen av dig på det här sättet, för att resa dit han är. 

    Har nyligen en färsk dom här i familjen kring en 15-åring som vägrade träffa ena föräldern och det står oerhört tydligt skrivet att umgänge enbart ska ske om barnet vill det och har behov av det. Skulle dina barns pappa bli missnöjd får han väl stämma dig men inte mycket kommer ske eftersom barnen är så pass stora nu. 


    Nä jag tror inte han ens kommer gå så långt för det riktiga intresset finns inte. Då skulle han väl flyttat närmre hit igen eller försökt mer än han har. Nu är det JAG som lagt all energi på att de ska få en relation för att jag önskar så högt att de kan ha en relation med båda sina föräldrar.


    Den äldsta har tidigare velat skypa osv men har senaste 2 åren varit väldigt motsträvig men gör det ibland pga att pappan ger hen dåligt samvete med sina meddelanden. Märker att det inte är för hens egen skull utan för pappan som kontakten då sker.


    När jag "påminner" så märker jag att 9.5 av 10 ggr så blir det en ångestkänsla hos båda barnen och det känns inte bra!


    Dock rädd att jag ska bli nån slags mamma som man läser om som FRÅNTAR barnen deras andra förälder. Jag vill inte att de ska kunna säga "varför gjorde du inte mer mamma" när de blir vuxna... :(

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 16:47
    #5
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 16:41:42 följande:

    När jag läser att du gjort allt för att de ska träffa sin pappa, så tänker jag att det är bra, det är viktigt. Men sedan skriver du:

    Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren.

    Varför har du då tvingat barnen att träffa honom, och varför låter du inte barnen slippa nu, när de säger att de inte vill? Hur tänker du?


    Jo det är ju därför jag gjort det nu. Innan har jag tyckt det varit svårt att ta det beslutet åt dom för de varit så små och de har sagt att de velat träffa honom då, men nu är det annat...


    MEN jag vet att det är lätt att säga utifrån att det bara är att låta bli och att "du gör ju samma sak mot barnen om du tvingar dom"...jag känner så invändigt också men sedan att ta beslutet och stå upp mot en person som dessutom varit nedvärderande mot mig och som jag har lite svårt att värja mig mot ÄR Inte lätt. Tror jag alla vet som varit i ett misshandelsförhållande.


    Därför jag önskar utomstående ögon för jag vet att jag HAR svårt att se verkligheten på rätt sätt och dessutom är jag oerhört rädd för att ta fel beslut oavsett vad beslutet är!

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 16:54
    #8
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 16:51:36 följande:
    Du skulle kanske må bra av att prata med någon, för ditt fokus verkar vara att du ska göra rätt, att du inte ska kunna beskyllas för något. Men ditt fokus borde varit på dina barn.

    Ändra fokus nu, till dina barn. Lyssna på dina barn.

    Nä fokuset ligger just på barnen eftersom jag hört sååå många ggr genom åren att BARNEN mår alltid bäst av att ha kontakt med sina föräldrar...därför vill jag känna att jag gör rätt för BARNENS skull. Hade jag inte brytt mig om barnen hade jag sagt hej då för länge sedan för jag har tyckt han varit en idiot i alla år så som han betett sig men så länge DE velat har jag kört på det.


    Det är ju först nu som de börjat säga ifrån och därför så vill jag byta till att INTE pusha. Kanske uttrycker mig superdåligt men fokuset är definitivt hos barnen. 


    Jag har själv inte mått bra av det så hade jag brytt mig om mig själv hade jag brutit för 5 år sedan.

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 16:57
    #9

    Tacksam för alla snabba svar!


    Vet att det låter märkligt och att det låter som om jag tänker mest på mig sjläv men så är inte fallet. Då hade jag inte försökt så länge! JAG har inget behov av att visa mig duktig eller vara bra, jag vill bara att barnen ska få bästa förutsättningarna.


    De som varit i en destruktiv relation kanske lättare kan sätta sig in i hur det är när man blir manipulerad och inte riktigt kan tänka själv utan man lyssnar på vad den personen anser i stället.


    Därför är det jätte värdefullt att jag får er input!


    Han har börjat hota med att inte betala underhåll om han inte får prata med barnen men jag har inte ens svarat på det utan tänker att då får jag ta det via FK om så är fallet. 


     


    Tycker ni således att man kan klippa banden helt tills ev barnen tar ett annat beslut? Jag tycker verkligen han gör mer skada än nytta MEN eftersom jag tänker att jag inte vill påverka dom med MINA åsikter så har det varit svårt att se "nyktert" på situationen, därav min tråd! :) Tacksam för alla svar som sagt!

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 16:59
    #11
    +1
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 16:58:12 följande:
    Om fokus legat på barnen så hade du inte pushat för att de ska umgås med en pappa som sysslar med psykisk misshandel.

    Okej då har vi olika syn på det. 


    Jag har gjort det för att de tidigare VELAT ha kontakt...då var det svårt att ta beslutet att de inte skulle ha nån kontakt!


    När jag frågar dom så säger den äldste "ja men ibland kan jag prata/träffa honom..." och då är det också svårt att stoppa helt!


    Men jag har väl tänkt helt fel fast jag tänker att jag försökt göra ALLT rätt för barnen. Uppenbarligen eftersom alla tycker det...

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 17:07
    #13
    Anonym (b) skrev 2019-03-20 17:02:59 följande:

    Det är väl pappan som ska ta ansvar för sin relation till barnen?

    Lämna tillbaka ansvaret där det hör hemma, nämligen hos pappan.

    Det är en sak att man inte ska sabotera umgänge men du har inte ansvaret för pappans relation till barnet. Precis som han inte har ansvar för din relation till barnen.

    Jag blir snarare förvånad över att du agerar som du var mamman till alla inblandade och försöker få minderåriga barn att träffas. När det handlar om en vuxen person (pappan) som borde ta ansvar för sin egen relation till barnen.


    Helt rätt. Handlar nog bara helt om min rädsla för honom och vad han kan hitta på. Det erkänner jag verkligen. Eftersom jag vet att han är kapabel till mkt.

    Han har "krävt" av mig att se till att barnen kontaktar honom för annars är jag en dålig mamma som låter barn bestämma allt själva.

    Bra att få läsa det ni skriver. Blir mer tydligt då...
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 17:09
    #15
    Anonym (b) skrev 2019-03-20 17:07:47 följande:

    Jag tycker du ska förekomma hans hot och kontakta FK så att det går genom dom.


    Har gjort det redan men de har nya regler och säger att det ska skötas mellan oss. Sköter han betalningarna så kommer det aldrig gå via dom!!
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 17:24
    #18
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 17:14:34 följande:

    Har de velat ha kontakt? Varför skriver du då:

    Jag har i alla år tjatat, påmint och ibland nästan tvingat dom att ringa för att pappan tjatar och för att jag känner att jag inte vill att de ska tappa kontakten.

    Om de velat ha kontakt hade du inte behövt tvinga dom till det...


    De har velat ha kontakt men inte så ofta som han vill. Allt är inte svart eller vitt.
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 18:12
    #23
    Anonym (nej) skrev 2019-03-20 18:08:28 följande:
    Du behöver inte dramatiskt kapa någon tråd, utan bara göra inget, så att säga. Om han frågar så säg att barnen är så stora nu att de själva avgör. 
    Tack för trevligt svar! :) Så ska jag absolut göra.
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 18:13
    #24
    Anonym (nej) skrev 2019-03-20 18:07:02 följande:
    Fast det låter väl mer tvärtom i mina öron "varför tvingade du oss mamma". De ska väl hellre i så fall fråga sig "varför gjorde du inte mer pappa?" 

    Så, sluta nu och gör det som är rätt. Låt dem sjäva välja hur kontakten med honom ska se ut. De vet var han finns och hur de kan kontakta honom. Säg att du stöttar dem hur de än gör och om de vill ha din hjälp att ta kontakt någon gång så kan du hjälpa till .
    Ja det är så jag sagt senaste tiden! TACK!
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 18:42
    #26
    Anonym (b) skrev 2019-03-20 18:19:58 följande:
    Ta reda på lite mer om det. Jag har hört att det är det dom säger men att enligt regler är det egentligen inte så.
    Har du hans hot skriftligt så du kan visa upp det?

    Ja det har jag. Jag fick det via mess.


    Jag ringde dom för jag har läst att det finns en klausul där det handlar om just hot och våld och att man kan få det genom fast han sköter betalningarna. De sa att det kan gå, så kanske ska söka ändå och testa. Även om det "bara" är 6 mån i taget och de tar nytt beslut då så kan ju de 6 månaderna vara sköna...

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 20 Mar 18:44
    #27
    Anonym (asdf) skrev 2019-03-20 18:12:04 följande:
    Du är ansvarig för dig själv och din relation till dina barn. Pappan är ansvarig för sig själv och sin relation till sina barn.

    Din skyldighet är att inte förhindra umgänge. Allt annat är pappan ansvarig för själv.

    Tänk på att du är ansvarig för dina handlingar. Tvingar du fram ett umgänge som inte är bra och som skadar barnen så blir du medskyldig. I ditt läge kanske bättre låta bli..

    Sant. Jag har nog inte tänkt på det utan jag har nog blivit förblindad av att jag vill göra "allt rätt" för alla inblandades skull så ist har det blivit tokigt. 


    Jag har aldrig förhindrat något, det enda jag gjort är att ett av mina barn vill inte träffa pappan utan mig så jag har alltid krävt att vara med men än så länge har det aldrig setts som ett problem för nån.


    Tror man läser för mkt på typ såna här sidor där alla "klagar" på alla mammor som berövar barnen deras fäder. Jag har nog tänkt för mkt i banorna att jag ska vara så otroligt "medgörlig" så det inte kan bli fallet om det blir en stämning, så jag istället tagit fel beslut :( 

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Äldre 21 Mar 08:28
    #32
    Anonym (Stina) skrev 2019-03-21 08:10:21 följande:

    Lyssnade på en likande historia häromdagen i podden Kära barn!

    Frågan kommer upp vid 20 min 10 sek i detta avsnitt. Har du inte Spotify så finns den även på andra sidor och appar som har podcasts.

    Tyckte det var en väldigt lik fråga och ett mycket bra svar.

    open.spotify.com/episode/1GdI85W8DvHbfEjgRmxo8D


    aha ska lyssna! Tack!
Svar på tråden Hur skulle ni gjort? (obs långt men vill gärna att ni läser!)