Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur skulle ni gjort? (obs långt men vill gärna att ni läser!)

    Ons 20 mar 2019 16:35 Läst 0 gånger Totalt 32 svar
    Anonym (hur?)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:35

    Har två barn, en tjej och en kille, som är 13 resp 11 år gamla. Jag har bott ensam med dom sedan de var 2 och 4 år gamla.


    Pappan var relativt närvarande fram till de var 6 och 8 då han flyttade långt härifrån. Innan dess träffade han dom ca 1 gång/v (en dag varje helg) och var relativt ointresserad av någon djupare relation.


    Jag försökte verkligen på ALLA sätt och det menar jag verkligen. Telefonsamtal vissa bestämda dagar så inte tiden skulle rinna ut. Jag bjöd med honom på min semester, hem på helger, alla saker på dagis osv osv för att han skulle vara så delaktig som möjligt. Ibland följde han med på dessa saker men blev mer och mer sällan.


    Jag har skickat veckobrev, bilder osv under alla år (fast han först bodde 2 mil från oss...) 


    Nu när han bor långt ifrån oss så har jag lagt tusentals kronor på att resa dit eller träffas närmre oss men med hotell, aktiviteter mm mm för att barnen ska få träffa sin pappa. 


    Han flyttade ifrån oss kanske jag ska tillägga, vi har bott kvar i samma stad hela tiden. 


    I början hade de skypekontakt 1 gång per vecka, ibland mer, när alla kände för det osv. Sedan glesades det ut främst på pappans initiativ. Det blev 1 gång i månaden och träffarna gick från en gång var 3-4 månad till varje halvår och nu 1 gång per år. Då ett par dagar. 


    Barnen har själv med åldern uttalat att de inte är så intresserad av kontakten då den är rätt "tråkig", pappan pratar mest om sig själv. De känner inte nåt intresse från hans sida. De har ju dessutom ett liv här med kompisar, skola, aktiviteter mm.


    Jag har i alla år tjatat, påmint och ibland nästan tvingat dom att ringa för att pappan tjatar och för att jag känner att jag inte vill att de ska tappa kontakten.


    Nu är barnen rätt bestämda på att de inte har lust. De kanske skypar med honom en gång varannan eller var tredje månad, ibland har det gått ett halvår. De VILL VERKLIGEN INTE!


    Pappan har inte något superintresse. Han skulle kunna flytta närmre oss (tillbaka till sin hemstad) om han hade haft intresset men det har han uppenbarligen inte. Han messar dock barnen med lite dåliga samvetes grejer "kan ni inte ringa, jag gråter om ni inte ringer" och lägger sakerna på barnen, men de vill inte...jag försöker påminna och prata om det titt som tätt, men har valt att låta dom välja.


    Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren. Jag har ensam vårdnad.


    Nu till min fråga. Skulle ni tjata mer? Skulle ni "tvinga" dom? Skulle ni gör som pappan vill? Eller skulle ni lyssna på barnen och låta dom ta besluten nu när de är så pass "gamla"?


    Alltså hur skulle ni lösa denna sits? Jag börjar tröttna på att medla. Han har deras nr, deras sociala medier mm så han har möjlighet att kontakta dom. Han gör det nån eller några ggr i månaden men de svarar aldrig. De vill helt enkelt inte. Efter 8-9 år börjar de väl tröttna...


    Vill inte ha pekpinnar angående vad som hänt tidigare, för jag har verkligen gjort ALLT i min makt. Haft kontakt med jurister, kuratorer, BUP etc för att veta att det jag gjort har varit "rätt". De säger att jag gjort allt och lite till...men mitt samvete gör ont. Säkert pga att jag önskar att deras pappa hade varit lite mer engagerad från början, innan det var "försent". Verkligen lagt ner själ, hjärta, pengar och tid på att få en relation som funkar för dom men nu säger ju DOM stopp! Vad gör jag då?

  • Anonym (nej)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:41 #1

    Svar nej. De är så passa gamla att de själva kan styra över om de vill ringa/skypa, messa osv. Vill han åka till er stad och hälsa på så visst men du behöver inte bryta ryggen av dig på det här sättet, för att resa dit han är. 

    Har nyligen en färsk dom här i familjen kring en 15-åring som vägrade träffa ena föräldern och det står oerhört tydligt skrivet att umgänge enbart ska ske om barnet vill det och har behov av det. Skulle dina barns pappa bli missnöjd får han väl stämma dig men inte mycket kommer ske eftersom barnen är så pass stora nu. 

  • Anonym (m)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:41 #2

    När jag läser att du gjort allt för att de ska träffa sin pappa, så tänker jag att det är bra, det är viktigt. Men sedan skriver du:

    Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren.

    Varför har du då tvingat barnen att träffa honom, och varför låter du inte barnen slippa nu, när de säger att de inte vill? Hur tänker du?

  • Ons 20 mar 2019 16:42 #3 +1

    Jag skulle inte gjort något yttrerligare för att främja kontakt, nu när barnen inte själv vill. Är han dessutom en manipulativ skit som inte ens tar ansvar för att det är han och ingen annan som orsakat det ljumma intresse barnen numera känner så tycker jag att han får vältra sig i självömkan bäst han vill. 

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:44 #4
    Anonym (nej) skrev 2019-03-20 16:41:08 följande:

    Svar nej. De är så passa gamla att de själva kan styra över om de vill ringa/skypa, messa osv. Vill han åka till er stad och hälsa på så visst men du behöver inte bryta ryggen av dig på det här sättet, för att resa dit han är. 

    Har nyligen en färsk dom här i familjen kring en 15-åring som vägrade träffa ena föräldern och det står oerhört tydligt skrivet att umgänge enbart ska ske om barnet vill det och har behov av det. Skulle dina barns pappa bli missnöjd får han väl stämma dig men inte mycket kommer ske eftersom barnen är så pass stora nu. 


    Nä jag tror inte han ens kommer gå så långt för det riktiga intresset finns inte. Då skulle han väl flyttat närmre hit igen eller försökt mer än han har. Nu är det JAG som lagt all energi på att de ska få en relation för att jag önskar så högt att de kan ha en relation med båda sina föräldrar.


    Den äldsta har tidigare velat skypa osv men har senaste 2 åren varit väldigt motsträvig men gör det ibland pga att pappan ger hen dåligt samvete med sina meddelanden. Märker att det inte är för hens egen skull utan för pappan som kontakten då sker.


    När jag "påminner" så märker jag att 9.5 av 10 ggr så blir det en ångestkänsla hos båda barnen och det känns inte bra!


    Dock rädd att jag ska bli nån slags mamma som man läser om som FRÅNTAR barnen deras andra förälder. Jag vill inte att de ska kunna säga "varför gjorde du inte mer mamma" när de blir vuxna... :(

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:47 #5
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 16:41:42 följande:

    När jag läser att du gjort allt för att de ska träffa sin pappa, så tänker jag att det är bra, det är viktigt. Men sedan skriver du:

    Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren.

    Varför har du då tvingat barnen att träffa honom, och varför låter du inte barnen slippa nu, när de säger att de inte vill? Hur tänker du?


    Jo det är ju därför jag gjort det nu. Innan har jag tyckt det varit svårt att ta det beslutet åt dom för de varit så små och de har sagt att de velat träffa honom då, men nu är det annat...


    MEN jag vet att det är lätt att säga utifrån att det bara är att låta bli och att "du gör ju samma sak mot barnen om du tvingar dom"...jag känner så invändigt också men sedan att ta beslutet och stå upp mot en person som dessutom varit nedvärderande mot mig och som jag har lite svårt att värja mig mot ÄR Inte lätt. Tror jag alla vet som varit i ett misshandelsförhållande.


    Därför jag önskar utomstående ögon för jag vet att jag HAR svårt att se verkligheten på rätt sätt och dessutom är jag oerhört rädd för att ta fel beslut oavsett vad beslutet är!

  • Anonym (Annan åsikt)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:48 #6

    Tycker du pushat alldeles för mycket redan. De är ganska stora nu

    Deras pappa är en skit och detta verkar de vara väl medvetna om, de vet att de har ett biologiskt band till honom men det gör inte automatiskt honom till en förälder, en tillgång eller ens en önskvärd person i deras liv. Släpp det

  • Anonym (m)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:51 #7
    Anonym (hur?) skrev 2019-03-20 16:47:06 följande:

    Jo det är ju därför jag gjort det nu. Innan har jag tyckt det varit svårt att ta det beslutet åt dom för de varit så små och de har sagt att de velat träffa honom då, men nu är det annat...


    MEN jag vet att det är lätt att säga utifrån att det bara är att låta bli och att "du gör ju samma sak mot barnen om du tvingar dom"...jag känner så invändigt också men sedan att ta beslutet och stå upp mot en person som dessutom varit nedvärderande mot mig och som jag har lite svårt att värja mig mot ÄR Inte lätt. Tror jag alla vet som varit i ett misshandelsförhållande.


    Därför jag önskar utomstående ögon för jag vet att jag HAR svårt att se verkligheten på rätt sätt och dessutom är jag oerhört rädd för att ta fel beslut oavsett vad beslutet är!


    Du skulle kanske må bra av att prata med någon, för ditt fokus verkar vara att du ska göra rätt, att du inte ska kunna beskyllas för något. Men ditt fokus borde varit på dina barn.

    Ändra fokus nu, till dina barn. Lyssna på dina barn.
  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:54 #8
    Anonym (m) skrev 2019-03-20 16:51:36 följande:
    Du skulle kanske må bra av att prata med någon, för ditt fokus verkar vara att du ska göra rätt, att du inte ska kunna beskyllas för något. Men ditt fokus borde varit på dina barn.

    Ändra fokus nu, till dina barn. Lyssna på dina barn.

    Nä fokuset ligger just på barnen eftersom jag hört sååå många ggr genom åren att BARNEN mår alltid bäst av att ha kontakt med sina föräldrar...därför vill jag känna att jag gör rätt för BARNENS skull. Hade jag inte brytt mig om barnen hade jag sagt hej då för länge sedan för jag har tyckt han varit en idiot i alla år så som han betett sig men så länge DE velat har jag kört på det.


    Det är ju först nu som de börjat säga ifrån och därför så vill jag byta till att INTE pusha. Kanske uttrycker mig superdåligt men fokuset är definitivt hos barnen. 


    Jag har själv inte mått bra av det så hade jag brytt mig om mig själv hade jag brutit för 5 år sedan.

  • Anonym (hur?) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:57 #9

    Tacksam för alla snabba svar!


    Vet att det låter märkligt och att det låter som om jag tänker mest på mig sjläv men så är inte fallet. Då hade jag inte försökt så länge! JAG har inget behov av att visa mig duktig eller vara bra, jag vill bara att barnen ska få bästa förutsättningarna.


    De som varit i en destruktiv relation kanske lättare kan sätta sig in i hur det är när man blir manipulerad och inte riktigt kan tänka själv utan man lyssnar på vad den personen anser i stället.


    Därför är det jätte värdefullt att jag får er input!


    Han har börjat hota med att inte betala underhåll om han inte får prata med barnen men jag har inte ens svarat på det utan tänker att då får jag ta det via FK om så är fallet. 


     


    Tycker ni således att man kan klippa banden helt tills ev barnen tar ett annat beslut? Jag tycker verkligen han gör mer skada än nytta MEN eftersom jag tänker att jag inte vill påverka dom med MINA åsikter så har det varit svårt att se "nyktert" på situationen, därav min tråd! :) Tacksam för alla svar som sagt!

  • Anonym (m)
    Visa endast
    Ons 20 mar 2019 16:58 #10 +1
    Anonym (hur?) skrev 2019-03-20 16:54:39 följande:

    Nä fokuset ligger just på barnen eftersom jag hört sååå många ggr genom åren att BARNEN mår alltid bäst av att ha kontakt med sina föräldrar...därför vill jag känna att jag gör rätt för BARNENS skull. Hade jag inte brytt mig om barnen hade jag sagt hej då för länge sedan för jag har tyckt han varit en idiot i alla år så som han betett sig men så länge DE velat har jag kört på det.


    Det är ju först nu som de börjat säga ifrån och därför så vill jag byta till att INTE pusha. Kanske uttrycker mig superdåligt men fokuset är definitivt hos barnen. 


    Jag har själv inte mått bra av det så hade jag brytt mig om mig själv hade jag brutit för 5 år sedan.


    Om fokus legat på barnen så hade du inte pushat för att de ska umgås med en pappa som sysslar med psykisk misshandel.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll