Stor sorg och ånger efter abort

Så jättetråkigt att du också hamnat i samma situation som mig, beklagar av hela mitt hjärta..... Och ja, jag kan också säga att jag förstår dig precis...hur du måste känna dig nu efter det jag nyss läst. Vilken vecka avbröt ni i ?

Har du fått någon förklaring om detta är ett normalt mående efter ett avbrytande av graviditet? Jag förstår givetvis att ingen som tvingas genomgå ett avbrytande tycker det är roligt, även om många ändå kan känna sig lättade efter att det är gjort. Men som jag känner mig så känner jag bara att det blev ett helt fel beslut! Känns som om jag gick som i ett töcken och inte riktigt var klarvaken över vad ett beslut innebär....

Jag mådde också verkligen jättedåligt av graviditetshormonerna, fruktansvärt illamående och helt slut i hela kroppen (blev säkert så för att det var väldigt tungt att känna att ett beslut måste fattas innan graviditeten fortlöpte alltför långt).

Vi avbröt i vecka 8 (7+1) och hade då haft 2 veckor på oss att fatta ett beslut.

Jag har exakt samma känsla som du....tittar på min yngsta och tänker att det lilla livet också (om graviditeten hade gått bra) hade fått växa upp som hon...

Det gör verkligen jätteont långt in i hjärteroten att det nu är som det är.

Vi är dessutom 40+ så att bli gravid igen är nog inte troligt. 

Beslutet togs mest pga hänsyn till sjukdom i familjen. Men ett barn ångrar man aldrig och jag inser nu att detta som jag gjorde kommer jag att ångra resten av mitt liv...även om jag förstår att tiden säkert läker alla sår (känns dock inte som så i dagsläget), så kommer jag alltid att bära med mig en saknad efter något som vi egentligen hade längtat efter...men som inte kom så lägligt så här sent i livet..

Kram tillbaka!

Jag gjorde abort för 3 månader sedan. Jag hade tvillingar och gjorde aborten i v 10. Jag ville inte ens göra aborten då men kände att jag blev tvungen att göra den för min sambos och hans familjs skull.. usch. Jag är så arg på mig själv att jag avlivade dem, inte lyssnade på mitt eget hjärta och min egen vilja. Vad är det JAG vill? Jag gjorde det som andra sa var "förnuftigast" med tanke på att vi inte äger ett hus. Men ett hus VS 2 liv = liven vinner 100%!!! Jag älskade mina barn, dem var meningen med mitt liv, jag skulle kunna offra mig själv för att dom ska få komma tillbaka och leva!

Jag har gett dem namn och har sparat bilderna från ultraljudet. Har gjort en minneshörna åt dem och vill att de ska få vara delaktiga i mitt liv. Jag känner på riktigt att jag har dödat mina 2 barn, hade jag väntat i några månader så hade jag hamnat i fängelse för samma handling. Jag var bara gravid i 10 veckor med det känns som att de alltid har funnits. Jag har inga barn sedan tidigare och är rädd för att få barn i framtiden som kanske blir sjuka som ett straff på aborten. Känner att mitt liv är helt förstört :( Vill bara ha tillbaka mina tvillingar.

Jag blev så otroligt glad när jag fick veta att jag var gravid, som att det var det jag hade väntat på i hela mitt liv. Tvillingarna är det vackraste jag någonsin har haft, och min svaghet och snällhet för andra människor fick mig att döda det som har betytt mest för mig i hela världen. Jag kan även tillägga att jag lider av PCOS som gör det svårt för mig att bli gravid, haft oskyddat sex i 10 år. Trodde jag var infertil. Och nu när jag fick gåvan att få tvillingar så tvingade jag mig själv att ta bort det för "alla andras" skull. :(((