Inlägg från: Anonym (Frej) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Frej)

    Stor sorg och ånger efter abort

    Anonym (Ledsen) skrev 2019-03-21 17:54:10 följande:
    Stor sorg och ånger efter abort

    Finns det fler som gjort abort och som ångrar sig enormt efteråt och känner stor sorg över att det blev som det blev? Men att gjort är gjort och hur mycket man än vill och önskar så går det ej att vrida klockan tillbaka och få tillbaka det lilla livet i livmodern igen  // Gråter...

    Är helt knäckt och vet ej hur jag ska kunna gå vidare.
    Är det en normal känsla att känna så här efteråt?
    Beslutet att avsluta graviditeten var inget lätt beslut...tog det tillsammans med mannen och med sjukhusets kurators hjälp. Dock ser jag det som om jag tog hänsyn till alla andra men tillät mig ej att lyssna till mitt eget hjärta. Ska tillägga att jag varit tveksam till att behålla pga olika saker, men en stor del av mig hade även kunnat tänkt mig att fullfölja graviditeten. Nu blev det beslutat att detta var bäst för övriga i familjen....Ändå känns det som nu hänt så FEL och jag ångrar mig verkligen så fruktansvärt att vi gjorde abort.....Är helt knäckt Gråter.

    Även om jag inte önskar någon samma upplevelse så vore det skönt att få "prata" med fler som känner som jag eller som kanske har något klokt att säga hur jag ska bli människa igen och orka ta tag i vardagen igen....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-03-23 06:54
    Finns det någon som sitter i samma sorg och ånger som mig och som kan tänkas åt att följas åt lite här för att hjälpa varandra framåt och att kanske kunna må bättre allteftersom?

    Vore också skönt om någon som känt som mig och som har lyckats tagit sig ur sorgen, hur gjorde du för att ta dig framåt?

    Orkar ej med inlägg som ifrågasätter att graviditeten fick avslutas....Det gör nog ont som det gör att det nu är som det är.


    Jag förstår förstår förstår och känner med dig! Jag gjorde en abort i veckan och kan i stunder komma på mig själv bara sitta och stirra på något.Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag gjort det.. man kan knappt sätta ord på det. Jag borde också följt mitt hjärta och inte tänkt på andra.
    Jag känner inte heller någon glädje till NÅGOT och vill knappt titta på min respektive även fast han inte varit något annat än stöttande men kroppen stänger liksom av.
    Och nu känner jag mig nästan manisk på att bli gravid igen även fast jag precis tagit det här beslut. Hjärnspöken deluxe. 

    Jag försöker uppskatta och leva lite på stunderna jag skrattar på riktigt, som idag med kollegorna och så får man väl försöka göra. Leva på minsta lilla glädje och ta dag för dag. 
    Och när jag blivit riktigt ledsen låter jag mig sörja, tror det är viktigt att få göra.

    Stor kram till dig! ?
Svar på tråden Stor sorg och ånger efter abort