Stor sorg och ånger efter abort

Jag gjorde abort för 15 år sedan. Hade då redan ett stor barnaskara och min man ville inte på villkors vis ha fler, han blev skogstokig bara jag antydde att jag ville behålla det. Själv kände jag att alla praktiska detaljer kring att ha ett barn till skulle lösa sig, att ev problem vägde lätt mot ett nytt litet liv. Jag ville verkligen behålla, men kände att det inte skulle bli bra om min man var så väldigt emot. Så efter att ha gått och dragit på det i det längsta gjorde jag motvilligt aborten i relativt sen vecka. Tog tabletten på sjukhuset och gjorde en skrapning dagen därpå. Vilken ångest att ta tabletten, då finns det ju ingen återvändo. Jag kände mig otroligt ensam i det ögonblicket och i det jag sedan gick igenom. Min man tyckte ju bara att det var skönt att det blev gjort och omgivningen, de få som visste, tänkte väl mest att det var vårt beslut och att det var logiskt eftersom vi redan hade många barn. Min stora sorg höll jag för mig själv. Drömde drömmar om bebisar, kunde knappt med att se mammor, barnvagnar och bebisar. Tänkte väldigt mycket på om det var en pojke eller flicka och att jag aktivt valt bort någon som kunnat bli lika underbar som de barn jag redan hade. Det som ändå fick mig att komma vidare var att jag ju redan hade barn och att jag behövde fokusera mer på det jag hade i livet och vara tacksam för och vårda det istället för att gräva ner mig i sorg över något som jag "förlorat" och aldrig skulle få åter. Åren har gått och smärtan är borta. Tänker inte på det så mycket mer. Men när jag läser denna tråden så bubblar känslorna igen. Jag inser jag hur otroligt ensam man som kvinna är i en sådan här process. Jag mådde dåligt länge och hade ingen att prata med. Tror det är mycket svårt för en partner att förstå, särskilt om man fattat beslutet gemensamt och det finns goda skäl att avsluta graviditeten, den outgrundliga sorg som kan följa på en abort. Det är en smärta man får lära sig leva med. I mitt fall har den bleknat med åren och i takt med att andra omvälvande saker har inträffat i mitt liv som satt saker i perspektiv.