Till dig som är sjukskriven lång tid

Det är jättebra och tur för dig att det hjälper dig att jobba lite. För andra fungerar det inte att jobba utan de tvärt om blir sämre, fysiskt eller psykiskt.

Jag fick efter många års kämpande med jobb och sjukskrivningar sjukersättning. Jag mår så mycket bättre idag än när jag höll på att kämpa ihjäl mig.

För mig har det tyvärr varit så att bara att få vardagen att flyta varit ett alltför ansträngande arbete för mig. Jag är alltså helt slutkörd när jag är klar med vardagsrutinerna. Skulle jag dessutom vara tvungen att arbeta på det så skulle jag vara ett sönderstressat vrak som inte kunnat prestera en endaste procent.

Du skriver det som om man hade ett val, liksom "hm hur ska jag göra, äsch jag låter bli att jobba!"

Som alltid finns det kanske de som fuskar, men de flesta av dem som är helt sjukskrivna skulle ju jättegärna vilja jobba. Dels är det ju roligare på alla sätt, och dels får man ju betydligt bättre ekonomi.

Jag har kämpat på i många år med både hel- och deltidsjobb. När man sliter ut sig och bara gråter och gråter av ångest och nedstämdhet känns det ju inte särskilt bra att vara på en arbetsplats. Genom åren har jag suttit på en rad olika kontor och personaltoaletter och gråtit, och gråtit i bilen på väg till och på väg från jobbet. Det är slitsamt, minst sagt.

Jag är bipolär så i perioder har jag massor av energi och då jobbar jag som i ett rus. Sen smäller det till och depressionen slår till mig i huvudet.

Nu har jag landat i att jobba på kvartsfart och försöker hitta en stabilitet i det. Men ekonomin är ju skit! Dessutom har jag fått skära bort att umgås med kompisar, och jag orkar inte heller resa, redan en weekendtripp blir för energikrävande för mig (och jag har ju inte råd, så det är kanske lika bra att jag inte orkar, det skulle kännas värre annars).

Så det är inte bara jobbet som påverkas utan energin räcker inte till ett vanligt privatliv heller. Jag orkar inte ha mina barn 50% heller utan de bor längre hos sin pappa för att jag ska få vila. Inte ett dugg kul, man känner sig hyfsat värdelös som mamma kan jag säga, även om tanken med upplägget förstås är att jag ska orka de dagar barnen är hos mig.

Känns trist att folk tänker som du - att jag har valt detta. Låter toppen att du jobbar och att det är en lösning som funkar för dig. Men alla har inte valet.

Därför att då blir jag inte sämre i samma takt och därför att då kan jag sköta hem och barn, vilket faller om jag arbetar aldrig så lite. Och barn och hem går helt klart före arbete. Är jag hemma har jag också större möjlighet att ta hand om mig själv. 
Och innan någon blir uppretad kan jag påpeka att jag inte tar emot några bidrag. 

Fast att man ska kunna sköta hem och barn är inget skäl för att vara sjukskriven. Sjukskriven är man om man inte klarar att arbeta på grund av sjukdom, inte för att du ska kunna ta hand om barn och hem.

Bra att du hade ett val, TS.

Var lite ödmjuk och inse att alla inte har det.

Har kämpat med psykisk ohälsa hela mitt liv och kommit fram till att det är jävligt mycket bättre att jobba än att vara sjukskriven. Är aldrig sjukskriven längre utan går till jobbet oavsett hur jag mår. I perioder går jag till jobbet med skitigt hår och orkar knappt prata med mina kollegor. Köper hämtmat och städerska för att hemmet

inte ska förfalla. Om chefen skickar hem mig eller ger mig kicken är en sak men tills dess jobbar jag.

Jo det är en sak som försäkringskassan tittar på när de godkänner långvarig sjukskrivning och sjukersättning. Det är inte meningen att man ska jobba ihjäl sig och låta hemmet förfalla och försumma barnen. 

Nej, det är det inte. Man tittar på arbetsförmåga, för sjukpenning normalt förekommande arbete, för sjukersättning alla arbeten på arbetsmarknaden inklusive anpassade. Man får inte sjukpenning eller sjukersättning för att man inte orkar sköta hem och barn efter jobbet. Det är inget sjukförsäkringen täcker.

Nej man tittar på helheten. Arbetsförmågan är en del av hela ens förmåga att leva så att säga. Man måste upp i en viss levnadsgrad först innan de ens kan tänka på att titta på arbetsförmågan.

Det är rätt att man inte får sjukpenning eller sjukersättning för att man inte orkar sköta hem och barn. Man får det för att man inte klarar av eller orkar sköta ett arbete efter man skött om hemmet och barnen. Om du förstår vad jag menar.

I Sverige har vi rätt att ha en vardag och fritid trots att vi inte kan eller orkar arbeta pga långvarig eller kronisk sjukdom.

Men du, klarar du att ta hand om ett hem och barn på heltid, då orkar du också jobba, åtminstone till viss del.

Hur vet du det?

Försäkringskassan tittar på helheten. Någon som är frisk och normalfungerande orkar ju med BÅDE arbete och fritid. Orkar man inte med både så har man en nedsatt funktionsförmåga oavsett var man väljer att förlägga energin.

Here we go.....

Du fattar tydligen inte. Jag tar inte hand om barn och hem som ett jobb. Jag är sjukskriven för att jag överhuvudtaget ska klara av den basala vardagen. 

FK tittar på hela livssituationen, tack och lov, iaf har min handläggare gjort det. När jag arbetsprövat har hen frågat hur det funkar hemma och om jag orkar med barnen. Att jag inte orkar med att träffa släkt och vänner tas också med i bedömningen. 

Kanske gör inte alla så, jag vet inte. Men är glad att jag blivit bemött som en hel människa, för sjukdomen påverkar ju alla aspekter av livet, inte bara 40 h i veckan.

Så tråkigt stt folk inte kan svara seriöst på TS intressanta frågeställning. Märkligt att så många direkt går i försvarsställning.

För det är ju svårt att förstå utifrån hur det kommer sig att så få tex är sjukskrivna 75 procent och inte kan jobba ens tio timmar per vecka. Varför blir ?alla? heltidssjukskrivna istället. Det är väl rätt mycket forskning som tyder på att individer mår bättre av att behålla kontakten med arbetet och inte går ner sig i sjukrollen.

En anledning för många jag känner är att reglerna är stela och det inte går att vara sjukskriven säg 80%. Det är 75% eller 100% som gället. Eller 50% eller 25% då. En del skulle vilja jobba kanske 1 timme om dagen, eller 1 dag i veckan, men pga regelverket så går det inte idag. Det gick bättre förr då man kunde få steglös avräkning. Att kunna jobba en hel dag i veckan är nästan totalt "föbjudet" idag eftersom FK oftast tolkar aktivitetsförmågan som att den ställs om vid midnatt varje dag eller hur de nu tänker. Kan du jobba 2 timmar en dag så är det 2 timmar varje dag. Kan du jobba 8 timmar en dag så är det 8 timmar varje dag. Osv. Det är i alla fall vad jag har kommit i kontakt med säger och förklarar för mig.

Forskningen säger att det är bättre för återgång i arbete att jobba 2 timmar om dagen än 10 timmar en gång i veckan. Folk som är arbetslösa och sjukskrivna tenderar att bli förslöade och att vara på jobbet lite varje dag motverkar det. Man upprätthåller rutiner etc.