Träning efter sorg

Du måste orka mentalt för att orka ta ut dig.

Nu vill jag på inget sätt jämföra nedanstående med sorgen efter en partner men jag har reflekterat över följande gällande mig själv.

Om jag är pigg, utvilad och ostressad älskar jag att ta ut mig själv. 

Om jag är stressad, mår dåligt eller är allmänt mentalt trött så blir det jättejobbigt. Dock kan jag fixa intervaller på löpband eftersom det inte kräver farthållningen av mig utan jag behöver bara bestämma en fart, knappa in den en gång och sen hålla mig kvar. 

När jag har PMS har jag otroligt svårt att ta ut mig. Inte för att kroppen är något fel på utan för att det är helt djävla omöjligt att gå runt och vara gråtmild över allt och samtidigt hitta någon form av djäkla anama att vilja plåga sig själv.

Jag tror att du fortfarande är så pass påverkad av din sorg att din hjärna inte riktigt orkar med.