Tror min fru har 30-årskris

Vill fråga om en detalj. Kommer din fru från ett land som kulturelt/socialt/klimatmässigt är långt från Sverige. 

Det verkar som om det är en viss social obalans i erat förhållande. Att du är den som skapar ramarna för ert liv, genom hög inkomst och nätverk. Du "ger henne" status, fin bostad, exotiska resor, upplevelser. Hon har, fram till nyligen, "tackat dig" med sin kärlek. Har det alltid varit sådan? Eller har ni tidigare varit mera jämlika i ert förhållande.

Har din fru en utbildning eller yrke som ger henne en identitet? Eller verkar det som att hon mera bygger sin identitet på fritidsaktiviter och intressen? Och är dessa fritidsaktiviteter i så fall några som blir svårare att fortsätta med när man har fått barn?

Jag tror din fru är förvirrad för att hon börjar inse dom biologiska realiterna. Hon är 34, hennes fruktbarhet och attraktionskraft börjar snabbt dala. Om hon skall ha ett par barn innan 40, måste hon gå igång nu eller i varje fall mycket snart. 

Du är 38. För dig är den biologiska klockan inte lika påtaglig. Man skulle faktiskt kunna säga att du håller på att bli yngre än henne. Du skulle kunna vänta några år ännu och få barn med en annan yngre kvinna tack vare ditt sociala och ekonomiska kapital.

Detta ger en ändrad maktbalans i ert förhållande. Hon måste antingen välja dig, som hon ju gjort genom att bli gift, eller bryta upp, finna någon annan och vänta ytterligare några år innan barnafödande. Därav förvirringen.

Fortsätt gå till parterapi, men inse samtidigt att parterapi ofta handlar om något annat än det man låtsas att det handlar om. Det handlar inte om att finna den grundläggande orsaken till relationsproblem och lösa denna grundorsak. Den grundläggande orsaken, tex bristande attraktion, respekt eller annat är ofta för känslig till att bli utsagd klart och tydligt. Istället fokuserar man ofta på mindre problem, som är mera acceptabla att nämna. Om du vill veta den grundläggande orsaken måste du läsa mellan linjerna på det din partner säger.

Parterapi handlar om att förhandla fram en gemensam historia, som förklarar varför det gick snett mellan er och hur ni nu båda vill arbeta för att det blir bra igen. 

Reagerar du negativt och självdestruktivt när du ställs inför en kris. Tex med depression, för mycket alkohol eller annat. Undgå det i så fall. Ditt budskap till henne bör vara "jag älskar dig och vill hemskt gärna leva med dig, men om det inte går så finner jag säkert någon annan som jag också kan älska och få ett gott liv med".

Tycker du det är ok att hon kommer hem vid 3-4 tiden, utan annan anledning än att hon vill hänga med sina singelväninnor? Tycker du är alltför förstående där. Hon är ju 34 och ni är nygifta. Skall hon komma hem vid 3-4 tiden skall det vara en större festlig anledning till det tycker jag.

Tycker det är självmotsägande att gå till parterapi och samtidigt leva singelliv hänga ute till sen natt i helgerna utan större anledning. Du borde nog ställa lite större krav där. Annars tar hon sig bara större och större friheter. Hon är gift och snart 35. 

Om ni skulle finna tillbaka till varann, så gå inte direkt från kris till att skaffa barn. Låt inte barn i sig självt, bli lösningen på krisen. Låt det gå en tid tex ett halvår, med återskapad intimitet, innan ni tänker på att skaffa barn. När barnen kommer får ni säkert intimitetsproblem igen som alla andra. 

Tycker det är självmotsägande att gå till parterapi och samtidigt leva singelliv hänga ute till sen natt i helgerna utan större anledning. Du borde nog ställa lite större krav där. Annars tar hon sig bara större och större friheter. Hon är gift och snart 35. 

Om ni skulle finna tillbaka till varann, så gå inte direkt från kris till att skaffa barn. Låt inte barn i sig självt, bli lösningen på krisen. Låt det gå en tid tex ett halvår, med återskapad intimitet, innan ni tänker på att skaffa barn. När barnen kommer får ni säkert intimitetsproblem igen som alla andra. 

Tror inte att er olika ekonomiska förmåga i sig självt  är ett stort problem. Många lever så utan problem så länge båda parter har en egen identitet som är lika viktig som motpartens. Så länge ni inte lever extravagant och köper er till att slippa matlagning och andra triviella sysslor så borde det inte vara ett stort problem.

Tror snarare att problemet är att din fru saknar identitet till andra halvdelen av sitt liv som snart kommer. Har hon en utbildning som hon inte får använt? Har hon ett jobb som handlar om nått annat och där det inte finns så mycket att berätta om till kvällsmiddan? Har hon ungdomliga intressen och fritidsaktiviteter som hon inte kan fortsätta med på samma sätt om tio år? Ar hon idealistiskt/vänsterorienterad och känner att hon håller på att bli en priviligierad lyxhustru?

Tycker egentligen inte att ett par månaders avsaknad av intimitet där hon lever ut en singellivstil är så stor kris i sig självt. Men att ni går till parterapi och att hon fortsätter med att hänga ute till sen natt varje helg, är rätt så katastrofalt eftersom hon signalerar att hon inte bryr sig. Därigenom blir parterapin meningslös oavsett vad som sägs, eftersom den egentligen handlar om att båda parter skall visa vilja att rädda förhållandet.