Jag tänker att om man har en vän som öppet visar sina ärrade armar (kortärmat) så blir det väl konstigt om man inget säger? Märker man däremot att ärren är ngt som vännen försöker dölja så är man självklart försiktig och ställer bara frågor när man känner att det är rätt. Fingertoppskänslan..........vi har den nog de flesta av oss.
Bättre att fråga än tex snacka skit bakom personens rygg .
Fast OM man skäms för sina ärr och inte klarar att ngn frågar om dem så döljer man dem, tänker jag. Har man några enstaka ärr som inte är så utmärkande är det ju ingen big deal(?) MEN jag har sett tjejer med ärr som är så synliga och tydliga så man blir chockad faktiskt. Imponerad att de är så trygga i sig själva så de visar upp dem för den som vill se. (fasansfullt att unga kvinnor skär sig på det viset hur som helst)
FAST vi lever inte i ett samhälle där alla har "hyfs". Vi kommer ALDRIG leva i ett sådant samhälle för vi är människor och individer. MEN å andra sidan så kan man ju tänka att när en person frågar vad man varit med om och vad som hänt så är det väl sällan för att vara elak?
Har JAG påstått att jag brukar ställa ohyfsade frågor? Inte jag inte. Jag noterar en ung flickas fruktansvärda ärr på armarna, tänker HERREGUD så sorgligt, och så tittar jag bort. Varför jag ÖHT kan notera sådant är för att jag är så gammal så jag är inte född med en mobil i näven utan har den i väskan mesta tiden.