Mår piss

Hej på er alla. 

Jag är en kille i 30årsåldern som i perioder lider av panikångest och depression. 

Nu känner jag mig som en zombie och vill nästan hela tiden ligga i sängen. 
Jag är rädd för att jag kommer fastna i detta tillstånd och har haft funderingar på att avsluta livet. 

Jag är rädd att ingen förstår mig och det känns som att mina kollegor och en del vänner är människor som anser att det "bara" är att rycka upp sig. 

Jag mår dåligt och skäms och tror att jag aldrig kommer komma ur detta och kunna leva ett normalt liv. Jag är rädd för att ingen vill vara med mig och att folk ser ner på mig. En stor rädsla är att bli ensam och förlora mitt jobb. 

Just nu har jag drabbats av magkatarr och vaknar varje morgon kallsvettig och med kallakårar i kroppen. Just nu är jag inget vidare socialt och därav min rädsla att bli "skrattad" åt och ensam. 

På dagarna kan jag bli mer eller mindre helt apatisk då jag helt plötsligt kan börja kallsvettas och få kalla kårar genom kroppen. Som kemisk ångest. Tänk er att ni vaknar upp med er värsta bakfylla ni någonsin haft och måste gå runt med det på dagtid och sedan börjar det om nästa morgon igen. Exakt så är känslan. Panikångest också. 

Jag är rädd. Och till råga på allt har jag sjukhusskräck och hypokondri. Tror min magkatarr är cancer i magen emellanåt.

Jag vet att många skrattar åt mig och jag har svårt att inte bry mig. Men jag hoppas att någon läser detta och kanske skriver en rad eller två. 

Tack. 
Rickard