Anonym (k)

Äldre 30 Mar 23:13

257 svar

Min 13-åring ska bli pappa

Förstår verkligen att detta är en jobbig situation.
Man kan ju börja i det absurda att några andra än barnets föräldrar ska sitta och diskutera situatione. Det säger ju allt. Föräldrarna anses inkompetenta, annars hade ni inte gjort det. De har ingen bostad, kan inte försörja barnet. De har inte ens gått grundskolan. Flickans kropp har inte vuxit färdigt, men planerar att genomgå graviditet och förlossning. De är inte mogna på något sätt att ta hand om barn. Det finns studier som visar att barn till tonåringar inte utvecklas lika bra som andra barn. De blir oftare utsatta för våld. (obs, detta är genomsnittet och gäller inte varje individ)
Är man 13 och 14 har man inte kapacitet att bli förälder.
Om mitt barn skulle bli förälder hade jag förklarat att jag har redan ägnat en stor del av mitt liv till att ta hand om och fostra mina barn. Jag tänker inte bli mamma till mina barnbarn. Nu kommer en ny period i mitt liv med mer tid för mig och mina intressen, karriär. För den som tänker sig att jag nu ska bli mamma igen är det naturligtvis katastrof, det förstår jag.
Jag hade sagt till flickan att barnet inte kan bo hemma hos oss. Det är inget ni kan bli tvingade till på något sätt. Då har hon ett bättre underlag när hon beslutar om föda/abort.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 13:22

#175

plättarmedsylt skrev 2019-04-01 08:16:20 följande:

Jag har inte läst alla inlägg, så jag ber om ursäkt om detta har sagts tidigare.

Om vi bortser från alla moraliska aspekter, och bara ser rent juridiskt på det här fallet, så ligger det till så här:

Eftersom din son inte är gift med barnets mamma, blir han inte automatiskt vårdnadshavare till barnet. Det är det bara mamman som blir. De kan dock få gemensam vårdnad genom att de skriver under en s.k. faderskapsbekräftelse. Din son är dock inte tvingad att göra det. Så vill han inte ha ansvar för barnet, så kan han bara se till att inte bli vårdndshavare.

Mammans föräldrar har ingen rätt att tvinga er att ha barnet hos er varannan vecka. Var barnet ska bo är en överenskommelse mellan vårdnadshavarna. Även om de har gemensam vårdnad, är det inte självklart att de ska ha växelvis boende. Faktum är att det är vanligt att små barn endast bor hos den ena föräldern, vanligtvis mamman. Detta därför att det anses viktigt att barnet får ha en trygg anknytningsperson. OM din son väljer att bli barnets vårdnadshavare, så det alltså han och barnets mamma som gemensamt bestämmer var barnet ska bo. Flickans föräldrar har inget att säga till om. Om din son och barnets mamma inte kan komma överens om boendet, kan de vända sig till Tingsrätten, som då beslutar i frågan. Tingsrätten utgår dock alltid från barnets, och inte föräldrarnas, bästa.

Nu kompliceras det hela med att de två biologiska föräldrarna är minderåriga och ännu inte har någon egen bostad och inte kapabla att försörja barnet. Indirekt blir det så att både mor- och farföräldrar får något att säga till om trots att de inte är vårdnadshavare. De kan förklara att de inte tänker agera mamma/pappa till sitt barnbarn och ha det boende hos sig. Deras bebistid är över. Då kan inte den minderåriga pappan/ mamman ha barnet boende hos sig varannan vecka. Inte förrän de själva har en egen bostad och kan försörja sig själva och barnet.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 13:25

#176

korngryn skrev 2019-04-01 12:07:51 följande:

Bra svar, MEN det är ändå viktigt att påpeka att faderskapsbekräftelse och gemensam vårdnad är olika saker. Faderskapsbekräftelsen MÅSTE han skriva på, vägrar han blir det polis och blodprover och hela köret.

Gemensam vårdnad får han välja om han vill skriva på. Vill han inte ha barnet är det bara att låta bli att bli vårdnadshavare (mammor får dock inte välja, de blir vårdnadshavare vare sig de vill eller inte)

Inget fel med att ta blodprov, det är att rekommendera.
Däremot är det bäst att gå dit frivilligt, onödigt att lägga polisens resurser på att hämta pojken.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 13:31

#178

Anonym (Pi) skrev 2019-04-01 06:12:42 följande:

Jävligt smärtsamt för många. Även psykiskt.

Att tvinga någon till abort är samma sak som att tvinga någon till sex, anser jag.

Okej, och förlossningen är inte smärtsam? Dessutom för en liten flickkropp som inte växt färdigt. Det kan även uppstå förlossningsskador.
Föda barnet kan också vara psykiskt smärtsamt. Det finns förlossningsdepression.
Det låter paradoxalt att avstå abort för att undvika smärta. Förlossningen innebär i majoriteten av fallen mycket starkare smärta.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:06

#183

plättarmedsylt skrev 2019-04-01 08:16:20 följande:

Var barnet ska bo är en överenskommelse mellan vårdnadshavarna.
OM din son väljer att bli barnets vårdnadshavare, så det alltså han och barnets mamma som gemensamt bestämmer var barnet ska bo. Flickans föräldrar har inget att säga till om.

I det här fallet blir det mer komplicerat. Föräldrarna är omyndiga och har inget eget boende. Då är det inte så enkelt som att säga att barnets boende är en överenskommelse mellan föräldrarna. Föräldrarna har nämligen inget eget boende som de bestämmer över. De bor fortfarande hos sina föräldrar och de kan säga att de inte vill ha babyn boende hos sig.
Om sonen väljer att bli barnets vårdnadshavare kan han inte bestämma att hans barn ska bo hos farföräldrarna. Eftersom det är deras bostad och de bestämmer över bostaden och vilka som får bo där. Så i detta fall är det inte "han och barnets mamma som gemensamt bestämmer var barnet ska bo". När de båda är myndiga, har egen bostad och kan försörja sig själva kan de bestämma detta.
Det stämmer inte att flickans föräldrar inte har något att säga till om. De kan bestämma att babyn inte ska bo i deras bostad. Däremot kan de inte tvinga någon annan att ha babyn boende hos sig.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:17

#185

korngryn skrev 2019-04-01 13:57:17 följande:

Vad händer då? Nu är ju detta med all sannolikhet en trolltråd, men som princip betraktat: båda föräldrarna minderåriga, far- och morföräldrar vägrar ha bebisen boende hos sig samtidigt som de saknar laglig rätt att kasta ut sin tonåring. Finns det någon annan lösning än att morföräldrarna betalar ett eget boende åt bebisen och dess mamma (och ev pappan)? Hjälp från kommunen kan de ju knappast få när de är 13-14 år? Någon som vet?

Föräldrarna bör ju förklara situationen för barnet så att det förstår att det inte finns något alternativ till abort.
Om föräldrarna till flickan inte tänker ta hand om henne övergår ju vårdnaden till kommunen och då skulle jag gissa att flickan blir placerad på något boende med vuxen eller i familjehem. Eget boende är ju inte aktuellt för en 14 -åring. Då brukar föräldrarna ändå få stå för någon slags avgift till barnet blir myndigt.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:18

#186

Anonym (D) skrev 2019-04-01 14:12:08 följande:

korngryn skrev 2019-04-01 12:07:51 följande:[/quote-nick]Bra svar, MEN det är ändå viktigt att påpeka att faderskapsbekräftelse och gemensam vårdnad är olika saker. Faderskapsbekräftelsen MÅSTE han skriva på, vägrar han blir det polis och blodprover och hela köret.

Gemensam vårdnad får han välja om han vill skriva på. Vill han inte ha barnet är det bara att låta bli att bli vårdnadshavare (mammor får dock inte välja, de blir vårdnadshavare vare sig de vill eller inte)[/quote]

Det kanske inte är så dumt med blodprov? Innan han skriver på för att betala underhåll i 18 år eller ta ansvar för ett barn på deltid är det kanske bra att vara riktigt säker på att barnet är hans? Det skulle kunna vara så att tjejen inte är säker på vem som är pappan eller vet att det är en annan pappa men att hon och/eller hennes föräldrar tycker att denna 13åring och hans familj verkar mest ansvarstagande och rejäla att dela det hela med.

Håller med. De ska definitivt gå på blodprov.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:21

#187

Anonym (My) skrev 2019-04-01 13:53:01 följande:

Det är väl en himla tur att hon inte hunnit fylla 15 år ( straffmyndig )
med tanke på att han är nyss fyllda 13 år ( 12 år när hon blev gravid ? )

Då hade pojkens föräldrar kunnat anmäla övergrepp.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:25

#189

Anonym (D) skrev 2019-04-01 14:12:08 följande:

korngryn skrev 2019-04-01 12:07:51 följande:[/quote-nick]Bra svar, MEN det är ändå viktigt att påpeka att faderskapsbekräftelse och gemensam vårdnad är olika saker. Faderskapsbekräftelsen MÅSTE han skriva på, vägrar han blir det polis och blodprover och hela köret.

Gemensam vårdnad får han välja om han vill skriva på. Vill han inte ha barnet är det bara att låta bli att bli vårdnadshavare (mammor får dock inte välja, de blir vårdnadshavare vare sig de vill eller inte)[/quote]

Det kanske inte är så dumt med blodprov? Innan han skriver på för att betala underhåll i 18 år eller ta ansvar för ett barn på deltid är det kanske bra att vara riktigt säker på att barnet är hans? Det skulle kunna vara så att tjejen inte är säker på vem som är pappan eller vet att det är en annan pappa men att hon och/eller hennes föräldrar tycker att denna 13åring och hans familj verkar mest ansvarstagande och rejäla att dela det hela med.

Om man ska vara riktigt petig så kommer inte pojken att betala underhåll i 18 år. Först när han börjar förvärvsarbeta kommer han betala och det är ju några år dit. Innan dess är det vi skattebetalare som står för notan.

Anonym (k)

Äldre 1 Apr 14:28

#190

korngryn skrev 2019-04-01 14:23:22 följande:

Javisst, men om då provet visar att 13-åringen ÄR pappan så är de ju tillbaka på ruta ett. Så det förändrar ju inte situationen särskilt mycket.

Det är ju självklart bara om provet visar att pojken inte är pappa som situationen förändras.

Anonym (k)

Äldre 3 May 12:04

#244

Xenia skrev 2019-04-19 17:42:16 följande:

Är detta en trolltråd? "Farfar" är misstänkt frånvarande.

Men man kan ju diskutera rent principiellt ändå. Farfar och farmor borde då med kraft hävda att varken deras son eller de själva kommer att ta hand om barnet. Det får flickan och morföräldrarna göra själva. (Kanske morföräldrarna ser fram emot att få ett barnbarn?) Detta bör de hävda ända tills flickan gjort abort eller det är för sent för abort.

Då är det dags att kräva att sonen tar sitt ansvar. Han bör vara med på förlossningen (med sina föräldrar) och träffa sitt barn en gång i veckan. När barnet blivit äldre bör det få besöka sina farföräldrar hemma hos dem och då ska pappan vara hemma också. Barnet måste få veta vem som är pappan, även om pappan inte kan fungera som en pappa på många år.

Annars, om killens föräldrar vill låta honom leva ett helt vanligt tonårsliv utan ansvar, så vad gör han nästa gång? Kanske blir en ny flickvän med barn om 5 år, men han vill inte ha något barn. Han har redan lärt sig att killar inte behöver ta nåt ansvar.

Men hur kommer en 12-åring på att ha sex? Förr i tiden skulle de inte vågat även om de fantiserat om det. Jag tror i så fall att det beror på porren. De vet allt om sex redan innan de blivit tonåringar och vill pröva på det i praktiken. Om nu inte allt är påhitt förstås.

En födande kvinna brukar normalt inte vilja ha sina svärföräldrar med inne på förlossningen. Det är ingen publiksport.

Anonym (k)

Äldre 3 May 14:05

#247

Xenia skrev 2019-05-03 13:39:15 följande:

Nu är det här ingen kvinna utan en ung flicka. Svärföräldrarna kan vänta utanför förlossningsrummet, de ska vara där som stöd för sin son.

Det vanliga är att den som föder inte heller vill ha någon trampande i korridoren utanför. En korridor utanför olåsta förlossningssalar är inte allmän plats och inte heller personal vill ha någon som trampar runt i korridorerna. Inte heller personer i de andra salarna vill ha något allmänt spring eller trampande utanför rummen.
I ett förlossningsrum är endast personal samt de personer som den födande kvinnan själv vill ha där, hon brukar välja någon som hon tror kommer vara ett stöd för henne. En minderårig person som man redan vet från början kommer rusa ut och in för att den inte klarar att vara där inne och behöver hämta stöd utanför kan komma att väljas bort av mamman då man vill ha ett begränsat antal personer inne i salen.
Det är den födande kvinnans trygghet som står i fokus. Det gäller livet för såväl mamman som barnet. Att bygga goda relationer får man göra efter förlossningen.

Anonym (k)

Äldre 3 May 14:48

#249

Xenia skrev 2019-05-03 14:35:43 följande:

Men hur kan man redan nu veta om flickan vill ha barnets far med eller inte? Eller åtminstone i närheten så han kan få se barnet när det fötts?

Förr i tiden fick barnafadern just trampa utanför i korridoren. Nu får inga alls göra det? Vet att jag sett flera filmer där folk (anhöriga som skjutsat den blivande modern till förlossningen) väntat utanför. Men det kanske bara gäller utomlands.

Ingen i tråden har gjort anspråk på att veta om fadern vill eller får vara med vid förlossning. Ingen vet ens om det blir någon förlossning.
Det är skillnad på film och verklighet. Så långt hoppas jag vi alla är överens.
Förr i tiden var pappan inte med inne på förlossningsrummet utan fick sitta utanför.
Sjukhuskorridorer är som sagt inte offentlig plats. Gäller korridorer utanför operationssalar, förlossningsrum mm. Du släpps in om du är patient eller medföljande till patient. Du kan ju föreställa dig själv vilka störningsmoment det skulle uppstå om varje patient hade halva släkten som belägrade korridoren utanför. Personalen måste ha arbetsro och patienten trygghet.

Min 13-åring ska bli pappa

INNEHÅLL