Anonym (U)

Äldre 2 Apr 19:15

30 svar

Blir jag manipulerad?

Det finns en närstående i mitt liv som jag börjar misstänka försöker manipulera mig. Låt mig ge några exempel på vad hon gör.

1. Hon skriker eller gråter när man inte gör som hon vill. Oftast slutar det med att jag gör som hon säger för att få slut på det jobbiga...

2. Hon ger mig skuldkänslor. Om jag ifrågasätter personens beteende drar hon upp de gånger hon hjälpt mig med olika viktiga saker. Det intressanta är att jag också hjälp henne med viktiga saker men jag tar inte upp det när hon ifrågasätter mig eftersom att jag tycker att det är fult. Som om man bara hjälper folk för att de ska göra som man säger... Det tycker jag är ohederligt.

3. Hon förminskar mina problem. Om jag ifrågasätter henne blir hon ironisk och säger saker i stil med "jaja, Hans hade en fru som stal hans pengar och snodde vårdnaden om hans barn... men jag antar att du har det värre med mig som låg i 31 timmar och födde din son" (hoppas ni förstår exemplet, men är det otydligt är det bara att fråga).

4. Hon skrämmer upp mig. Exempelvis har det hänt att hon fått ett utbrott mitt i natten, ibland bara för att hon tänkt på olika scenarier som gör henne uppjagad vilket går ut över mig eftersom att jag då är närmast till hands (vilket ibland övergår till att jag blir påhoppad) och gått ut och stänger av mobilen. Vilket självklart gör mig orolig!

5. Kritiserar man hennes beteende sitter hon och stirrar in i en vägg och beter sig lite som om hon är ett offer för mina påhopp, trots att hon innan har sagt eller gjort något elakt mot mig.

6. Hon har ett extremt kontrollbehov. Hon lägger sig i allting jag gör och gör jag inte som hon vill så ignorerar hon mig och eller så skriker hon på mig. Det kväver mig att alltid behöva göra henne nöjd helt enkelt för att slippa drabbas av hennes reaktioner.

Oftast gör jag i slutändan som hon säger eftersom att jag helt enkelt inte orkar stå emot. Är detta manipulation? Och om det är manipulation, vad ska jag göra?

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 19:42

#2

Anonym (Skärp dig) skrev 2019-04-02 19:35:37 följande:

Nej, du är medveten om hennes beteende och väljer ändå att fortsätta ha en relation. Hon manipulerar dig inte. Du accepterar hennes sätt att behandla dig. Om du inte trivs och mår dåligt så lämnar du henne.

Ska jag tolka det som att det hon sysslar med inte skulle klassas som manipulation eftersom att jag är lojal mot henne? Om jag inte hade varit lojal, hade du då klassat det som manipulation?

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 20:07

#6

uska81 skrev 2019-04-02 19:58:15 följande:

Skulle mer kalla det psykisk misshandel

Är det så illa? För jag överdriver inte utan dettaär hur det faktiskt ser ut.

Anonym (Skärp dig) skrev 2019-04-02 19:58:55 följande:

Det har inget med lojalitet att göra. Du känner dig manipulerad av henne och mår dåligt i er relation. Då är det dags att bryta upp. Du kan kalla det vad du vill men så länge du stannar kvar så accepterar du henne som hon är.

Jag förstår din poäng klart och tydligt. Men jag har svårt att bryta upp relationer eftersom att jag kan må dåligt i år och dagar om jag sårar någon. Å andra sidan så sårar (kränker vill jag nästan säga) hon mig gång på gång och det är ju inte som om jag inte försökt lösa det eller att jag aldrig sagt ifrån. Tvärtom så viftar hon bort allt när jag tar upp det.

Men likt förbannat så har jag så svårt att såra andra. Och det är ett jättestort problem för mig eftersom att det bäddar för en massa överkörningar.

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 20:21

#10

Anonym (abisko) skrev 2019-04-02 20:18:14 följande:

Du sårar inte någon genom att inte stå ut med deras skit.

Bra poäng!

uska81 skrev 2019-04-02 20:15:47 följande:

Jag tycker det uppfyller kriterierna för psykisk misshandel. Googla på det så ser du om du känner igen dig.

Jag läste på lite och det påminner minst sagt om kvinnan jag pratar om!

Jag ska fundera ut något smart att säga. Just nu känner jag mig ganska nere men är i funderingsstadiet.

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 20:22

#12

Anonym (abisko) skrev 2019-04-02 20:21:12 följande:

Att "såra" någon kräver en aktiv handling. Det innebär att du aktivt måste göra (säga) någonting. Kan inte läsa någonstans i dina texter att du skulle gjort något dylikt.

Kloka ord!

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 21:18

#14

Anonym (2 sidor.) skrev 2019-04-02 20:53:42 följande:

Det låter som en fruktansvärd människa. Oftast finns det två versioner av allt. Vad är det som gör att hon reagerar som hon gör? Är det något i hennes liv som gjort henne så? Vad gör du själv som inte alltid är så bra?

Är hon stressad? Mycket känslor? Det jag kan tolka i ditt inlägg är att detta händer ofta och är vardag för dig?

har det alltid varit så?

Fruktansvärd är hon definitivt inte. Hon är absolut inte någon genomond människa. Hon är en person jag älskar. Det är snarare handlingarna som är stundtals fruktansvärda. Men problemet är just detta jag skrev om.

Jag tror inte att hon gör såhär medvetet utan det kan finnas en inre logik. Hon har alltid gjort såhär och oftast har det fungerat för att hon ska få sin vilja igenom. Jag vet att hon har haft väldigt hårda föräldrar själv och att hon levde med en man som psykiskt misshandlade henne förut. Sen vet jag inte om det är orsaken till att hon gör såhär.

Hon är ofta stressad. Och hon har svårt att reglera sina känslor när hon blir arg. Där ska jag vara ärlig och säga att jag kan bli likadan när jag blir arg. Däremot finns det en skillnad. Det är att jag blir arg när någon angriper mig medan hon blir arg när någon inte gör som hon vill.

Jag började fundera när du frågade vad jag själv gör för fel och jag kom på en sak som jag tror kan ge en spinoff-effekt.

Eftersom att jag upplever henne som överkontrollerande och manipulativ så vill jag inte ge henne luft genom att vika mig direkt utan fight. För av erfarenhet vet jag att då ställer hon stramare och mer orealistiska krav så jag vaktar mina gränser. Då kan det ju vara så att hon gör såhär för att hon i sin tur inte känner att jag lyssnar.

Men då kommer min följdfråga: varför måste hon ha kontroll över saker jag gör om det inte påverkar henne? Hon säger att hennes kontroll beror på att hon är rädd om mig och bryr sig. Men om det verkligen är så att hon gör det för att hon bryr sig så borde ju hon faktiskt lyssna på mig och ändra sitt beteende när jag säger åt henne att sluta och att det sårar mig. Och hon skulle definitivt inte tjata på mig att göra saker som jag verkligen inte vill. Exempelvis så är det hennes skrikande som fått mig att återuppta kontakten med folk jag inte vill ha kontakt med, d.v.s. folk jag mått dåligt av.

Utöver det gör jag nog fel hela tiden. Jag kan bli arg ibland, jag kan vara slarvig och jag kan säga dumma saker. Men hur relevant det är för hennes beteende vet jag inte.

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 16:10

#22

Anonym (Arg) skrev 2019-04-04 12:41:53 följande:

Ok, så Ts är en undfallande o konflikträdd man, o med ett rätt svagt ego. Perfekt kombo med henne då m a o. För han "behöver" henne.

Kan nästan slå vad om att han är kvar med henne om 5 år, o om 10 år också! O detta oavsett om det finns små barn med i bilden som lider pga henne; därför att trösta henne, att försöka få henne lugn o svara på hennes frågor osv kommer alltid vara prio 1 för en sån man. Känner igen det. Tyvärr.

Hur vet du att jag och hon har ett förhållande?

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 21:18

#26

Anonym (***) skrev 2019-04-04 18:12:56 följande:

Klart ni har ett förhållande, sedan vilket slags förhållande ni har vet ju bara du. Men ni verkar ju umgås ofta, ni sover tillsammans...

Sova tillsammans kan ju betyda att jag sover över också...

Fiona M skrev 2019-04-04 18:16:44 följande:

Oavsett vilken relation ni har till varandra så tror jag det vore bra för dig att pausa och inte ha kontakt med henne på ett tag.

Kanske kan det ge dig perspektiv.

Jo jag funderar starkt på det! Känns bara jobbigt med hennes överkontroll!

Anonym (U) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 22:18

#28

Anonym (Arg) skrev 2019-04-04 21:42:40 följande:

Veta säkert kan jag ju förstås inte, men ni är iaf tillräckligt nära varann för att hon ska tillåtas väcka dig mitt i natten med jobbiga uppträden. O du tillåter ju henne också pressa dig att få sin vilja igenom med skrik o gråt, ge dig skuldkänslor, skrämma dig, kontrollera dig, skrika sönder dig etc. Eftersom du är kvar..

O att du i slutänden alltid viker dig för henne (med eller utan motstånd) märker hon ju, o vet därför att hennes hennes beteende "lönar" sig.

Vad för slags förhållande har ni då, om du vill säga?

Men jag förstår, du sitter i samma jobbiga sits som massor av andra av båda könen som blir psykiskt misshandlade av den dom älskar. Jobbigt för dig.

Det jag därför kan rekommendera är egen terapi, eller parterapi. Tänkt på det nån gång?

Jag har testat terapi och jag kom fram till följande:

Jag är i varningszonen för medberoende och därför måste jag vara försiktig med vem jag släpper in i mitt liv och vart jag stannar kvar.

Jag funderar på att göra som så att jag säger till henne nästa gång hon försöker manipulera mig (vilket hon kommer göra) att vi inte ska höras igen eftersom att hon vägrar visa mig den respekt jag faktiskt vill ha. Och därför ger jag härmed upp!

Börjar hon ojja sig då så säger jag till henne att jag var snäll och gav henne en (eller snarare tusen) chans(er) men att hon vägrade sluta med sitt beteende så hon får inga fler chanser. What goes around comes around!

Har dock ett stort problem jag måste ta tag i och det är min empati. Jag känner att den är ett hinder för mig. Går det att ha för mycket empati för att det ska vara nyttigt?

Blir jag manipulerad?

INNEHÅLL