Du tappar inte känslor.

Hej ja men det ligger nog mycket i det. Jag har en kille jag blev kär i för 20 år sedan och han betyder fortf mycket för mig. Vi klarade inte vara tillsammans men på ett sätt älskar jag honom fortf. Har varit tillsammans med killar som jag inte alls bryr mig om längre och där har det nog mer varit förälskelse och att vi sedan utvecklats år olika håll.

Mannen jag lever med idag kan jag fortf känns mig förälskad i. Tror det också handlar om att utvecklas tillsammans.

Nej jag tror inte man slutar och börjar älska igen. Men slutar vara kär och börjar igen... kanske. Men då om man slutade pga att man var isär eller så eller bråk. Inte om känslorna bara sipprade bort.

Det beror väl på vad du menar med "tappat" känslorna. Jag tror att man kan ta varandra lite för givna ibland så att det blir slentrian och man glömmer bort varandra i all vardagsstress av att handdiska stekpannor och lägga ungarna och gräla om vems tur det är att vabba.

Så nog kan känslorna "slumra in" lite. Då kan de väckas igen med lite romantik.

Men har känslorna försvunnit helt så har de försvunnit för mig i alla fall.

Man kan tappa känslor för en annan person, tappa kärlekskänslor av intim/sexuell/mental art.. Men alltså hur många sätt kan man vända den här frågan på?

Jag älskade mitt ex enormt. Jag hade fantiserat och drömt om honom i flera år, en dag blev det äntligen vi! Men ju mer han sårade mig ju mer försvann känslorna.. Jag älskade och hatade honom samtidigt. En vacker var kärleken helt borta och jag gick bara och väntade på att göra slut. Tillslut skedde det. Idag funderar jag dock på om jag var mer kär i kärleken än i honom. Jag hade byggt om en fantasi och en förväntan om hur ett förhållande med honom skulle vara, vilket bidrog till att jag älskade honom med full kraft för att sedan krascha rakt ner i betongen. Idag finns ingen kärlek kvar för honom.

Så kan det nog bli. Fantasier ger skaparglädje, vad det blir utav dom det är ingen som vet förns man testar. Du hittar snart en ny kärlek!

Jag tror inte heller att riktigt starka känslor försvinner. Däremot tror jag att man kan hata och älska samtidigt. Båda känslorna är starka känslor.

Självklart kan man sluta älska någon. Känslor är mycket sällan statiskt och faktiskt inte heller antingen/eller.

Självklart är kärlek inget statiskt tillstånd. Den enda kärleken som är ovillkorlig är den som är till ens barn.

Ovillkorlig kärlek mellan vuxna är sjuk och osund.

Även om du älskat någon fullständigt så kan kärleken dö

Jag tycket att föreställningen om den odödliga kärleken är en barnslig och påvisar brist på livserfarenhet.

Varför tycker du det?

Så de som upplevt den saknar livserfarenhet?

Även de paren som älskar varandra tills de båda dör?

Aaa@aaaQ@Jag har ju skrivit det tidigare, jag är omgiven av långa relationer, ser man på min föräldrageneration så finns det par som levt tillsammans i 60 år och fortfarande älskar varandra. Det ser man genom den ömhet de visar varandra.

Så jag vet att den livslånga kärleken finns och ju längre en relation varar, ju mer villkorslös blir kärleken.

[quote=79561056][quote-nick]sextiotalist skrev 2019-04-12 06:10:28 följande:[/quote-nick]Så de som upplevt den saknar livserfarenhet?

Även de paren som älskar varandra tills de båda dör?

Aaa@aaaQ@Jag har ju skrivit det tidigare, jag är omgiven av långa relationer, ser man på min föräldrageneration så finns det par som levt tillsammans i 60 år och fortfarande älskar varandra. Det ser man genom den ömhet de visar varandra.

Så jag vet att den livslånga kärleken finns och ju längre en relation varar, ju mer villkorslös blir kärleken.

Bara för att man levt tillsammans och hållit kärleken vid liv hela livet innebär ju inte att kärleken är ovillkorlig. Om du levt tillsammans med någon i 50 år och din partner sedan visar sig ha våldtagit hunden, pantar farmors guldsmycken och haft en älskarinna bakom din rygg senaste tio åren kan ju kärleken ändå tvärdö vilket enligt TS resonemang då skulle innebära att du aldrig älskat din partner på riktigt.

Av självklara skäl.

Jag tror nog att man i en sådan situation fortfarande kan ha kärleken kvar, men ändå ha svårt att leva med personen. Sedan skrev jag kärleken närmar sig villkorslös ju längre man lever ihop.

Undrar även om Arboga-kvinnans mammas kärlek till sin dotter är villkorslös?

Älskar hon fortfarande den personen som ville döda henne?

Så även för föräldrar finns det en gräns. Det är jag rätt säker på.

Med det resonemanget skulle det ju då innebära att Arbogakvinnans mamma aldrig älskat sin dotter på riktigt.

Jag köper inte alls resonemanget om att riktig kärlek inte kan dö. Vidhåller att resonemanget är barnsligt.

Jag ser inget självklart och jag är heller inte tankeläsare.
Trist att du inte vill förklara vad du menar utan verkar tro att människor ska förstå vad du menar utan att du behöver säga ett enda ord...

Jag håller inte 100% med ts, däremot så är jag rätt säker på att livslång kärlek finns, och att ingen kärlek är villkorslös och att kärleken mellan två vuxna kan närmar sig villkorslöst.
Men ju mer man investerat i känslor, ju mer man känt sig besvarad i sina känslor, desto svårare är den att bryta.
Dvs ju djupare en kärlek är, ju svårare är det att döda den

Jag tycker som Drottningen gör.