Min son går nu i åk 1 och har väldigt lätt för sig. Egentligen i alla ämnen men speciellt i matte. Han läser nu matte för åk 3 då detta är rätt nivå för att han ska få lagom stimulans. Han fick börja nästan direkt med boken för åk 3 så han har hoppat över åk 1 och 2 i matten. Någon mer vars barn har det så? Funderar på hur det ska gå på sikt i skolan och hur man löser det.
Var i landet bor ni? På vissa orter finns specialprogram (gymnasiet) i matte och naturämnen. Annars är väl det vanliga att man läser några klasser över sin ålder.
Jag är lärare och rekommenderar att han läser matte med åk 3,alltså inte bara räknar i treornas bok. Matte handlar mycket om att se nya tankegångar på genomgångar och resonera genom att prata och klura med andra lever.
Enligt min erfarenhet har elever som bara räknar på egen hand i lärobok svårare att nå högre betyg än w som räknar med en grupp eftersom de aldrig resonerar matte på samma sätt.
Vårt äldsta barn var i samma sits, går i mellanstadiet nu men läser matte med de äldre eleverna. Vi bytte tom skola nyligen pga de inte kunde lösa " problemet " med att ha ett ambitiöst och framåt barn i klassen. Däremot att få alla andra med på tåget och lägga resurser på den biten kunde man fixa. Så det var inte bara vårt barn som stod och stampade, de resonerade lite tokigt där tycker jag.
Det LÄT bra, att eleverna skulle kunna läsa ämnen över årskursgränserna beroende på kunskapsnivå men schemamässigt hade de inte ens matte samtidigt så då gick det inte.
Nu valde vi en vanlig kommunal skola och har fått otroligt bra bemötande, både vi och barnet trivs. Och läraren är mån både om de som behöver utmanas och de som behöver stöd för att hänga med. Precis som det ska vara alltså.
Var i landet bor ni? På vissa orter finns specialprogram (gymnasiet) i matte och naturämnen. Annars är väl det vanliga att man läser några klasser över sin ålder.
Jag är lärare och rekommenderar att han läser matte med åk 3,alltså inte bara räknar i treornas bok. Matte handlar mycket om att se nya tankegångar på genomgångar och resonera genom att prata och klura med andra lever.
Enligt min erfarenhet har elever som bara räknar på egen hand i lärobok svårare att nå högre betyg än w som räknar med en grupp eftersom de aldrig resonerar matte på samma sätt.
Min dotter som är sex år använder också treornas mattebok. Hon fick jobba sig igenom alla böckerna men hennes lärare lät henne hoppa över mer repetitiva delar som hon behärskade. Jag tycker att det funkar bra mycket för att hon har en helt fantastisk lärare. Vissa saker har hon inte mognaden och erfarenheten att greppa ännu - som att uppskatta storlekar eller en del läsproblem där man märker att hon inte greppar sammanhanget. Och jag tycker att det är helt bedårande när hon tar av sig strumporna för att fingrarna inte räcker till när hon behöver räkna ut något. Hon är ju fortfarande en så liten tjej.
Hon deltar i den vanliga matteundervisningen och de gör en massa kul aktiviteter och projekt som hon får ut mycket av. Det är bara när de har vanliga genomgångar eller räknar individuellt som hon har sin egen bok.
Hemma stöttar vi lite med mattespel och lekar och vi har några appar som hon kan fibbla med just för att hon tycker att det är kul och det är något hon visar intresse för. Men vi tragglar och drillar inte och hon har ingen hemläxa i matte.
Intressant tråd! Den här ska jag följa. Själv har jag en son på 10 år som har väldigt lätt för språk och ett stort intresse för historia, religion och politik.
Matten fixar han lätt men han ser inte alls vitsen. Han funderar på annat under lektionerna till de sista minutrarna då han snabbt gör det han skulle hinna klart.
Skolan är på läktaren och vi föräldrar står lite handfallna i vad vi kan göra innan han förgås av tristess i skolan. Jag är rädd att han lär få noll studieteknik eftersom han aldrig behöver anstränga sig.
Vi har en 0-9-skola, och det är väldigt praktiskt i bland.
På lågstadiet räknade inte sonen i böckerna, utan han fick egna uppgifter. Mycket problemlösning och praktiska tillämpningar. På mellanstadiet fick han börja så smått med högstadiets matteböcker, och då fick han träffa en mattelärare från högstadiet då och då för kortare genomgångar. I högstadiet räknade han ut de matteböcker som fanns, och sedan fick han börja med gymnasiets Matte 1. Det där varvades med extra problemlösningar som hans fantastiske mattelärare plockade fram åt honom.
Eftersom alla årskurser finns på skolan, så kan lärarna samarbeta och stimulera de här eleverna som har "extra allt" inom något ämne.
Från åk 1 till 6 fick jag helt enkelt göra något annat när jag var färdig med mattekapitlet. Åk 7 läste jag in allt man skulle göra från åk 7 till 9 på lite mer än 1 halvår. Bara på lektionstid, ingenting alls hrmma. Sedan fick jag i 8an gå med åk 9 och mer eller mindre hjälpa de eleverna hur de skulle lösa problemen.
I 9an var jag gravt uttråkad, av den matten (eftersom jag höll på med det i åk 7), och då fixade de kursmaterial för 1.5år av gymnasiematten, som jag läste in.
När jag kom till gymnasiet så kunde jag lägga mer tid på andra ämnen, och bara glida igenom matten. Gick ut med väldigt bra betyg i alla ämnen.
Det jag irriterar mig på är att de höll tillbaka med i åk 1 till 6. De kunde inte hantera väl presterande elever.
Högstadiet hanterade det hela mycket bättre. Flexibilitet är nyckelordet.
Jag har ett barn med npf diagnoser. Som har haft det riktigt enkelt i skolan fram till 5 an. Som tex räknade ut mattetalen i huvudet utan problem (gjorde så även under högstadiet)
Han lärde sig aldrig studieteknik. Det blev väldigt svårt sedan när vi som föräldrar var tvugna att sätta honom ner och förklara vitsen att läsa om texter flera gånger och skriva ner mattetalen hur de räknas ut.
Så genom den problematik han har gick det inte att lära honom en teknik som gjorde skolan enkel sedan.
Så bara en varning att det kan gå riktigt illa när det går illa.
Mitt idag vuxna barn har ingen utbildning, ingen ork att göra det heller, kommer få leva på soc resten av sitt liv då fk inte tar sitt ansvar. Alltid leva på existensminimum.
Det är hårt som förälder att se.
Och vetskapen att jag helt klart inte visste bättre hur jag skulle hjälpa honom.
Så kämpa för att era barn inte ska ha det för enkelt i skolan men utan att skippa grunderna.
Kram
Intressant tråd! Den här ska jag följa. Själv har jag en son på 10 år som har väldigt lätt för språk och ett stort intresse för historia, religion och politik.
Matten fixar han lätt men han ser inte alls vitsen. Han funderar på annat under lektionerna till de sista minutrarna då han snabbt gör det han skulle hinna klart.
Skolan är på läktaren och vi föräldrar står lite handfallna i vad vi kan göra innan han förgås av tristess i skolan. Jag är rädd att han lär få noll studieteknik eftersom han aldrig behöver anstränga sig.
Jag var sån. Hade femmans mattebok i åk 2. Bytte skola i åk 5 och då fick jag vänta in alla andra. Tråkigt men inte hela världen. Matten blev riktigt rolig igen på gymnasiet och universitetet. Läste en massa extra mattekurser men gav upp då matten blev mer filosofi än matte. Att sitta och fundera på om en etta verkligen var en etta och om tvåan kom där efter var inte riktigt min grej :)
Ena sonen är likadan, har otroligt lätt för matte. Han går i åk 6 nu och får svårare uppgifter ibland. Har dock inte drivit på att han ska utmanas extra utöver det. Räknar med att han liksom jag hittar sitt eget driv när han blir äldre om han vill.
Har han bra lärare som ser hans nivå så kan det fint, dotterns kompis läste 5:ans matte i 2:an. Hela grundskolan gick fint med lärare som matade på med extra uppgifter på rätt nivå, och nu på gymnasiet så är det något särskilt matematikinriktat program. Typ matematikgymnasium.
Min son går också i åk 1 och räknar matte för åk 5.
I skolan får han dock arbeta på i matteboken för åk1 och när han är klar med det han ska göra där så får han ett häfte med svårare matte.
Hemma räknar han i böcker för åk 5.
Jag valde att göra så då jag av egen erfarenhet vet att det kan vara dumt att hoppa över olika steg i matten. Det visar sig först på högstadiet, att där kan finnas luckor i mattekunskaperna (jag själv läste åk 5 matte i åk 1, i skolan, men det blev inte bra i slutänden).
Upprepning är all kunskaps moder. Så han får jobba på med alla steg, från grunden, i skolan. Vara med på genomgångar och få ännu fler infallsvinklar inom matten.
Har en son som har lätt för matte. Det som fungerat bra är att han fått göra diagnostiska prov och/eller gjort en mindre mängd tal för att läraren ska se att han greppat momentet, för att sedan slippa onödig mängdträning på sådant han redan greppat.
När han fick uppgifter från högre årskurser utan vare sig genomgång eller ens en fullständig mattebok blev det ibland rätt så tokigt. Han fick t.ex. en uppgift där han skulle räkna division stående och liggande, och eftersom han aldrig hört talas om begreppen, tolkade han uppgiften ordagrant och stod elelr låg när han räknade dem 
Svaret blev i och för sig rätt, eftersom han räknade ut talen i huvudet.
Nu på mellanstadiet gör han ett urval av uppgifterna, och får sedan jobba i en extrabok, Maximatik, med lite annorlunda matte. Breddning snarare än att jobba i förväg.
De har också börjat med en problemlösningsgrupp med huvudläraren i matematik, men tyvärr hamnade den på en lektion i svenska som sonen inte vill missa. Så inför nästa år tänkte vi be skolan försöka få till att problemlösningsgruppen läggs samtidigt som en mattelektion.
Har en son som har lätt för matte. Det som fungerat bra är att han fått göra diagnostiska prov och/eller gjort en mindre mängd tal för att läraren ska se att han greppat momentet, för att sedan slippa onödig mängdträning på sådant han redan greppat.
När han fick uppgifter från högre årskurser utan vare sig genomgång eller ens en fullständig mattebok blev det ibland rätt så tokigt. Han fick t.ex. en uppgift där han skulle räkna division stående och liggande, och eftersom han aldrig hört talas om begreppen, tolkade han uppgiften ordagrant och stod elelr låg när han räknade dem Svaret blev i och för sig rätt, eftersom han räknade ut talen i huvudet.
Nu på mellanstadiet gör han ett urval av uppgifterna, och får sedan jobba i en extrabok, Maximatik, med lite annorlunda matte. Breddning snarare än att jobba i förväg.
De har också börjat med en problemlösningsgrupp med huvudläraren i matematik, men tyvärr hamnade den på en lektion i svenska som sonen inte vill missa. Så inför nästa år tänkte vi be skolan försöka få till att problemlösningsgruppen läggs samtidigt som en mattelektion.