Anonym (Frustrerad) skrev 2019-04-10 17:13:08 följande:
Känner igen problemet, dock är jag man.
Tror aldrig min särbo tagit initiativ till sex på 2,5år.
Hon kan hinta under dagen att det ska liggas på kvällen, så när vi går o lägger oss så är hon som en dö sill, tar inte på mig, utan ska det sexas så är det upp till mig. Vill jag att hon ska ta på mig får jag ta hennes hand dit jag vill ha den.
När vi väl har sex o hon kommit, så känns det som att hon mest ligger o väntar på att jag ska köra färdigt så hon kan somna.
Vill jag ha oralsex måste jag säga till, inga egna inititiv där heller.
Sen vet jag inte om hon njuter heller, enda gången det låter från henne är när hon får orgasm.
Har testat att inte ta på henne när vi lägger oss och då blir det inget. Kan utan problem gå 2 veckor utan sex.
Skulle vilja att hon gränslade mig i soffan, ta på mig, kyssa mig hämningslöst, stönade i sängen men det är nog att önska för mycket.
Har pratat med henne var hon tycker är lagom och svaret jag fick är en gång i veckan, vilket är på tok för lite för mig. Morgon o kväll hade varit fantastiskt.
Tror det hela är pga hennes uppväxt, hennes föräldrar har alltid haft varsitt sovrum så länge hon kan minnas och inte sett nån kärlek mellan sina föräldrar.
Låter sjukt tråkigt. Även om hon vill mer sällan än du skulle hon ju kunna visa lite entusiasm, lite vilja, lite åtrå. Så jävla upphetsande är det ju inte att kämpa ensam i motvind om man säger.
Själv är jag en drama queen. I en liknande sits skulle jag ha provat att exempelvis äta en måltid (som min partner hade tillagat) utan att säga ett enda knyst om smaken. Till slut hade han nog frågat vad som händer, om det är nåt fel på maten eller om jag är ledsen etc etc. Då skulle jag ha förklarat att så här sjukt känns det att ligga med dig, när jag aldrig får ett kvitto på att du gillar det vi gör, och när du aldrig tar initiativ.
Kanske ingen schysst metod, kanske inte så effektiv heller, men det är vad jag hade gjort. Hatar såna som är passiva i sängen, eller livet. De tar inget ansvar och är inte medskapare till trivsel.
Sjukaste är ju att du skriver att ni är särbo. Då brukar man ju ha gott om tid att längta efter varann och skapa förväntansfull stämning. Det du beskriver låter mer som "gifta sedan 35 år".
