från vilken ålder kan man minnas?

Varierar nog rätt mycket, men mycket är nog inte förrän efter 4-5 kanske. Enstaka minnen från 2 däremot.

5+ brukar de säga. Dock så kan man ha minnen från innan, men då beror det på att man har fått återberättat/sett bilder som liten och kan det kännas som att man själv minns det.

Det låter ganska sent tycker jag. Har många minnesbilder från tidigare ålder än 5 och tror verkligen det är mina egna minnen. Intressant.

2-3 år är vad jag hört, men kan inte påminna mig om det bara är vad någon sagt eller om jag läst det. Starka minnen kommer man ju ihåg bättre än vardagliga saker,

Mitt tidigaste minne var från när jag var 2 år. Vi skaffade hund! Var väl troligen det största som hänt mig då. Vi åkte bil, jag minn väldigt tydligt hur jag stod på golvet i mitten mellan mina syskon i baksätet (fanns inga bälten, det var 70-tal), jag stod där  och sträckte ut händerna mellan framsätena för min mamma satt i passagerarsätet med hundvalpen i knät! Jag skrek att jag ville hålla den!  
Var så arg att jag inte fick. 

Finns inga foton på detta. Jag kommer tom ihåg vad jag hade på mig. 

Mitt första minne var jag 1.5 eller 2.5 år. Det var nyår och jag låg o sov. Vaknade av alla raketer och blev vansinnigt rädd. Fick sitta på mammas kompis knä och titta ut genom fönstret

Var har du källa på de där påståendena?

Jag har klara minnesbilder från 3 år, doftminnen från betydligt tidigare. Det har inte återberättats. Doftminnet kunde jag placera som vuxen med hjälp av mina föräldrar.

Har minnen från dagen jag fyllde 4år. Att jag gick till tandläkaren och när de frågade hur gammal jag var så sade jag "tre och ett halvt.. Nej förresten, jag är ju 4år nu"!

Just det minns jag, samt vissa minnen för övrigt från dagistiden.

Tror att man kan ha fristående minnesbilder sedan tidigare men att mer sammanhängande minnen kommer från 4-5årsåldern.

Dvs att man absolut kan ha minnesbilder som inte beror på att nån berättat någpt för en men att man behöver hjälp av andra för att sätta minnesbilden i ett sammanhang.

Har ett minne från blöj åldern. Kan inte sega exakt hur gammal jag var men vet att jag satt i en viss bilbarnstol i en kanot och jag hävdar bestämt att min far sitter framför mina föräldrar är osäkra och tror det var min mor. Detta är över 30 år sen så har mer förtroende på mitt minne en mina föräldrars i detta fall.

Vi vet faktiskt ännu inte hur tidigt man som tidigast kan ha minnen. Det är till stor del individuellt, vissa kommer knappt ihåg något som skett innan 6-7-års ålder, andra minns otroligt mycket redan från 2-3-års ålder (och kan ha fragment av minnen från ännu tidigare än så). Ofta brukar de som minns mycket tydligt från väldigt ung ålder ha ett bra långtidsminne generellt sett.

En sak man däremot är ganska säker på är att ju tidigare man får ett talat språk och förstår språk - desto tidigare har man chans att komma ihåg längre och tydligare minnen från den åldern.

Det där med språkets koppling till minnen jag har också läst. Så om man är väldigt tidig med att prata så är det också väldigt troligt att man har tidiga minnen.

Själv är mitt första minne väldigt tidigt och jag vet att ingen berättat det för mig. Det är dock väldigt annorlunda från mina senare minnen och består bara av känslor och en diffus bild. Då var jag ca 8 månader. Jag berättade om minnet för min mamma som blev väldigt förvånad men förstod precis vad jag pratade om. Sedan har jag en hel del minnen från när jag var upp till 2,5 år. Mycket saker jag gjort med min morfar (som dog då). Över 3 år minns jag väldigt mycket och har aldrig reflekterat över att det ska vara tidigt. Tills jag träffade min man som inte minns något innan han var typ 6 år. Skillnaden mellan honom och mig är dock att jag är en rätt "reflekterande och tillbakadragen" person medan han är lite mer "go with the flow" och inte reflekterar så mycket över saker (eller minns särskilt mycket från nyare händelser heller...) 

Det där är väldigt olika! Jag vet att jag har mitt första minne från 6 månaders ålder, eftersom vi sålde det huset efter den sommaren. Jag har en väldigt klar minnesbild från en specifik stund.

Sedan har jag många minnen från 2-3-årsåldern och uppåt. 

Min mamma har också minnen från innan hon kunde prata, så det verkar gå i arv. Hon visste att om hon gnäller på ett visst sätt så kommer hennes pappa lyfta upp henne. 

Jag TROR att jag har nåt minne från när jag var riktigt liten. Men har detaljerade minnen från när jag var 6 år. Bl.a. från en resa, minns platser, vad vi gjorde.

Var det någon speciell händelse du minns som 8-månaders? Känn ingen press att dela med dig om du inte vill.

Egentligen var det kanske inte någon jättespeciell händelse. Det jag minns var en känsla av total lycka, plus en lite pirrig känsla..lite som när man åker bergochdalbana. Jag minns ett ljus från vänster och snett framifrån från höger. Rakt fram var det något stort grönt. Jag kan inte minnas några skarpa bilder eller så att jag kan peka ut några saker eller liknande. Även fast bilden är rätt diffus så är det ett väldigt starkt minne, framförallt känslorna. Det är väldigt annorlunda mot för senare minnen.

När jag berättade om det för min mamma så berättade hon att jag älskade att sitta i hoppgungan (antagligen därför som minnet fastnat) hemma hos mormor och morfar när jag var liten. Vi spenderade väldigt mycket tid där och dom flesta minnen från när jag var väldigt liten är från hemma hos dom, men det är väldigt sällan någon annan pratat med mig om minnen därifrån.

Hoppgungan satt i alla fall i en dörröppning in till köket, där två fönster är placerade precis från de håll jag såg ljuset och så hade dom en mörkgrön kyl och frys rakt fram, mitt emot där jag satt. Jag slutade använda hoppgungan när jag var 8 månader, så jag gissar att det är något av dom senaste tillfällena jag minns.

Wow, helt otroligt fint <3

Ett av mina idigaste minnen är från när jag nyss hade fyllt 3 år. Var hos en dagmamma då och jag tyckte väldigt mycket om henne! Mitt första minne är från en kort tid innan när jag gick på förskola. Vantrivdes något fruktansvärt (därav jag fick byta till dagmamma) då jag var väldigt osocial (senare diagnosticerad med ADD) och den stora barngruppen skrämde mig till den grad att jag vägrade gå in på avdelningen. Satt i kapprummet och färgade alla sidor i mitt ritblock röda. Kommer ihåg att blocket var rosa med en panda på pärmen. Detta ritblock var min enda trygghet där och då. Minns också att pedagogerna regelbundet kom och frågade om jag inte skulle komma in och leka och jag sa nej varje gång och förklarade att jag behövde måla och vänta på mamma/pappa så tyvärr kan jag inte komma in till er. Kan ännu känna känslan av skräck som fyllde mig bara av tanken på att behöva gå in. Jag satt där tills någon av mina föräldrar hämtade mig efter jobbet.

Min son har berättat saker han minns från när han var 2 år. Små vardagliga saker som ingen annan än jag vet om och som vi aldrig pratat om då det var just vardagliga händelser. Jag kommer så väl ihåg de saker han återberättat och är så glad och tacksam över att hans tidigaste minnen kommer från en trygg hemmiljö och inte från traumatiska händelser som det gjorde för mig. Är även tacksam över att mina kloka föräldrar tog tag i situationen och såg till att jag fick tillbringa mina dagar på en plats där jag var lycklig och kände mig trygg.

Kommer igår från ca 1 års ålder. Bodde i en liten lägenhet med mamma och pappa och storebror. Minns kursinerna som var grannar. Kommer också ihåg tvättstugan och sand lådan.

Finns inga foton av dessa detaljer och jag minns det i 3 dimenitioent. (Heter det så?) alltså jag minns vilken våning vi bodde på, grannarna och tvättstugan mm. Vet att jag var 1 år för vi flyttade sen.

Efter det har jag starka minnen från typ 4.

Jag har minnen från 2, och klara sammanhängande minnen från 3. Men jag har också en speciell problematik som gör att jag minns bättre än andra.
Vanliga människor brukar få sammanhängande minnen från ca 4 års ålder. 

1 skulle det stå, inte 2.

Kan tilläggas att alla våra minnen finns genom hippocampus så det kräver olika strategier att få fram dem. Vissa är bättre på att reda i  sina minnen än andra och uppfattas då ha fler minnen från tidig ålder.
Även starka händelser ger starka minnen. Däremot finns det viss forskning som tyder på att barn som haft traumatiska barndomsminnen har sämre minne som vuxna för de "lär" sig glömma saker. Ex att man som vuxen inte vill gå till tandläkaren och då glömmer man tiden för man lärt sig sålla bort minnen som har med obehag att göra.