Ångrar mig

Jag är tyvärr ingen man och jag är inte och har inte varit i samma situation som dig men jag kände att jag va tvungen att säga något. Din situatuion är inte alls rolig för din del, att ha en känsla av att inte vilja ha barnet kan inte vara lätt för din del. Det jag skulle rekommendera är att du berättar för henne hur du känner oavsett hur svårt det är. De flesta som känner som du gör brukar få en helt annan känsla när de väl träffat deras barn, jag tror inte att den kärleken går att jämföra med något annat. Säg sanningen och ha tålamod med situationen. Förhoppningsvis så ångrar du dig när h*n kommit till världen och om inte så är din fru medveten om dina känslor kring allt och kan underlätta senare reaktioner.. Vill även tillägga att jag själv är i 5:e månaden och pappan till barnet vill inte ha henne (men vill ändå inte övege henne) och detta har jag vetat från början vilket gör att mina förhoppningar om framtiden inte är så höga och det känns bra att jag redan nu vet läget om hans känslor kring min graviditet. Hoppas allt löser sig!

Du har PM!

Jag tänker att såna känslor inte borde vara så ovanliga. Det är ju en stor förändring och det är inte konstigt om förändri gar oroar. Folk kan ju få starka ångerkönslor vid mindre omvälvannde saker som en flytt eller ett jobbyte. Så det första att göra tänker jag är att se dina känslor som normala.

Att du ska nli förälder är dock (förhoppningsvis) ett faktum. Så om dessa känslor är så starka så att du mår dåligt och tror att det kan påverka din relation till barnet är det viktigt att du hanterar känslorna på nåt sätt. Sök samtalshjälp/terapi tex för att bearbeta dina känslor och hitta ett sätt att hantera dem och hitta ett positivt förhållningssätt till föräldrarollen oavsett om du och frun fortsätter tillsammans eller ej.

Du kommer att älska ditt barn när du ser henne/han för första gången, det är jag säker på. Låt er ha den underbara tiden i början och knyta an till barnet. Men låt inte barnet vara en an?edning för dig att stanna kvar i ett olyckligt äktenskap. Barnet kommer må bättre av att ha en lycklig och glad pappa än att ha en som stannar av tvång.

Ingen lätt situation för dig :( lycka till!

Är inte i din situation men jag har under lite andra omständigheter blivit Pappa emot min vilja och vet någonting om hur det kan kännas.

Det är jättesvårt men inget konstigt och inget onormalt utan känslor som kan uppkomma. Ofta mattas negativa känslor gällande barnet av när barnet är fött och man kan koncentrera sig på föräldraskapet och kanske förhållandet om man fortfarande känner tvivel över det. Men ibland gör det inte det. Om det känns som att dessa tankar och känslor övertar din hjärna, din koncentration och ja din livsglädje så sök Psykoterapi. Det gjorde jag och det räddade bokstavligen talat mitt liv. Sök via läkaren på vårdcentralen och man får gå på högkostnadsskyddet eller sök privat och man får betala mera men det är värt det om man bara mår dåligt annars och inte känner någon glädje längre.