Anonym (hmm) skrev 2019-04-19 13:44:05 följande:
Det här måste du ju ha vetat om när ni separerade? Jag vet att det är svårt men tänk inte att du förlorar din sons halva uppväxt utan se det som att han har två föräldrar som är lyckliga på varsin sida, för jag antar att det fanns en anledning till att ni separerade.
Så länge din son är glad och mår bra så har du egentligen ingen anledning att veta vad de gör hos hans pappa. Skickar du bilder till ditt ex på ert barn? Skickar du sms och berättar vad ni gör?
Du måste lita på ditt ex, han är ju faktiskt pappan till ert barn och förmodligen älskar han honom precis lika mycket som du älskar er son. Ni valde ju ändå att skaffa barn tillsammans, även om det var oplanerat, så du måste ju ha tyckt något bra om honom...
Vi var 'separerade' innan graviditeten upptäcktes och vi hade ingen längre relation utan bara en kort grej. Det var alltså inte ett medvetet val något av det. Preventivmedel som inte funkade som det skulle. Jag har försökt med bilder, info etc men får ingen positiv respons på det och får inget tillbaka. Han vill inte veta eller samarbeta på så sätt utan sonen ska ha två olika liv hos oss vardera i stort sett. Jag betvivlar inte att han älskar sonen för annars hade han ju inte velat ha honom halva tiden. Tror inte heller att han har det särskilt dåligt där.
Det är alltså inte oro för sonen utan mina egna känslor det handlar om och hur jag ska tänka kring dem för att underlätta för mig själv. Vill bara bryta ihop när jag tänker på hur mycket jag kommer att missa.
Anonym (Xx) skrev 2019-04-19 14:17:17 följande:
Du är inte ensam att ha det så,TS.Ha bra kontakt med personalen på förskolan och försök vara bestämd,kortfattat och rak när du samarbetar om barnet med ditt ex.Så att han vet att du alltid finns där om det skulle vara något.
Nej jag vet att jag inte är ensam och det är anledningen att jag skriver här och önskar få tips av de som varit med om samma sak...
Jag har bra kontakt med förskolan. Försöker vara mot mitt ex som du beskriver nu eftersom vänlig och öppen inte funkade så bra men det blir mkt ytligt och ja, jag hade velat ha närmare samarbete men det går inte. Måste försöka acceptera det som det är och hantera det på ngt sätt.
Anonym (fasdfs) skrev 2019-04-19 14:25:00 följande:
Vilken märklig, okänslig kommentar.. Att inte se eller höra nåt från sitt lilla barn på en hel vecka är förstås superjobbigt (som det kommer bli sen) och låter inte helt optimalt.
Inte ens mina barns mor och farföräldrar skulle klara att inte få en enda update om våra små barn på en hel vecka (av omtanke och kärlek till dem förstås). Man borde ju kunna hoppas att exet var lite mer "resonligt".
Ja det är jättejobbigt. Jag kan lita på att få uppdateringar från tex förskolan, mina släktingar om någon skulle vara barnvakt etc. Lite om hur barnet har det, kanske någon bild och om något särskilt hänt. Från exet är det fullständig tystnad.
Anonym (Xx) skrev 2019-04-19 14:27:27 följande:
Man kan inte göra så mycket mera än lita på exet och se på barnet att han mår bra.Och försöka ha fin kontakt om barnet,vilket kan vara svårt i vissa fall.
Litar på att han ser till barnets behov men en fin kontakt går inte, vad det nu är...
Anonym (saknad) skrev 2019-04-19 14:30:49 följande:
Det är naturligt att känna saknad när man inte är tillsammans med någon som man har starka känslor för, inget snack om den saken.
För ditt barns skull behöver du se det i från barnets horisont, det är otvetydigt att barn mår och utvecklas bäst om de får en bra och nära kontakt med båda sina föräldrar och sitt övriga nätverk.
Försök att se att du gör något bra för barnet när du är positiv till att barnet är med den andre föräldern.
Jag försöker tänka så men det funkar inte riktigt hela vägen. Jag mår dåligt och saknar dels barnet inte bara nu när det är där men får ångest över hur mkt jag förlorar över tid och inte får ta del av på något sätt. Det handlar inte om oro för barnet som borde ha det bäst att ha kontakt med bägge föräldrar men det är mkt tungt för mig med att ha noll kontakt när barnet är där och inte få veta något. Det blir en dubbel separation på något sätt.
Tow2Mater skrev 2019-04-19 14:33:15 följande:
Genom att tänka lite mindre egocentriskt; istället for att tänka att du "förlorar halva barnets uppväxt" ska du tänka att pappan även får ta del av barnets uppväxt och barnet även uppleva den tillsammans med sin pappa och inte bara dig.
Sen att ens tänka i termer av "forlora" tid med sitt barn är ju bara destruktivt, hur ska du gora när skolan borjar och du forlorar 80% av barnets uppväxt?
Jag försöker göra det och rent logiskt förstår jag ju det men det gör ont i själen ändå. Så jag vill egentligen inte ändra något utan mer ha råd hur jag hanterar mina egna känslor för det funkar inte så bra.
Barnet går på förskola och där känner jag inte alls så för där vet jag vad barnet gör, hur det har det och får veta hur det gått etc och om något särskilt har hänt. Det är föräldramöten och utvecklingssamtal och allt möjligt. Jag känner att jag har insyn och så blir det väl i skolan också tills barnet är tonåring och kan berätta själv hur det har det. Och blir det särskola så tror jag de jobbar närmare med föräldrarna än vanliga skolor.
Jag har ingen insyn alls i hur barnet har det hos mitt ex och tror att det bidrar mkt till att det blir så jobbigt för mig. Har hört hur andra separerade föräldrar har bättre kontakt och berättar för varandra hur barnet haft det, vad det gjort och kanske någon gullig bild från sin barnvecka. Det hade nog varit lättare om vi haft det så men det vill inte mitt ex. Han är också helt ointresserad av hur barnet har det på min vecka, då vill han leva "vuxenliv" och vill inte bli störd av någon barnbild.
