Jättetråkigt med missfall men du är/var i vecka 6 och jag antar att resan var planerad nu på lovet? Han är man och förstod nog inte att du ville ha stöd i vad som i hans värld knappt är ett foster och "troligtvis svårt att greppa graviditeten".
Men det låter som att det ligger annat bakom också, dåligt förhållande?
Såvida det inte blir några komplikationer behöver du inte till sjukhuset i vecka 6, folk gör aborter hemma till v 9. Du kan inte förvänta dig att han är tankeläsare och har han barn sedan tidigare så kan han ha stött på detta förut. Så han vet att det inte finns något att göra. Ni skulle väl ändå höras under veckan, hade det varit radiotystnad så hade jag kunnat se ett problem. Men du är upprörd vilket är förståeligt men han har inte gjort något oförlåtligt. Är detta det enda problemet är det inte värt att dumpa honom över.
Ni måste kommunicera. Han kan inte gissa att du behöver stöd när han inte förstår hur hårt något tog/tar på dig. Du kan inte lägga hela skulden på honom för att detta blivit så stort. Det (konstaterande?) missfallet är givetvis jobbigt men jag tror de flesta här försöker förstå men samtidigt om detta är en enstaka händelse i förhållandet så låter det inte förstöra allt. Många män har svårt att få ihop att de ska bli pappa, det är overkligt även för mammor ibland så tidigt. Finns t.om fåniga talesätt om att "kvinnor blir mamma när de känner barnet, män blir pappa när han får barnet i sina armar" typ. Jättefånigt men meningen med mina ord är att han kan ha svårt att relatera till vad du går igenom. Han fattade antagligen inte att du genomgick en riktig kris.
Väldigt vad de inlägg som ifrågasätter pappans agerande får tumme ner....
Är det möjligtvis de (frånskilda mammor?) som anser att tidigare barnet är A laget, och övriga i familjen når inte ens upp till att va B laget, utan har åkt utanför tabellen.