Ett gudasänt missfall?

Förstår verkligen dig. Är hemskt jobbigt och man känner sig som ensammast i världen. Jag fick missfall efter mycket kämpande för att blir gravid och sedan lämnad ensam i sorgen för hans barn skulle komma extra över helgen (de bor varannan vecka). Jag blev extremt arg och ledsen och vi malde det där många varv. Det kändes för mig inte schysst eller som en ok prioritering. Jag tyckte att han åtminstone kunde spenderat delar av helgen med mig (de är så stora att de klarar att vara hemma själva). Han fattade nog inte vidden av hur ledsen och förtvivlad jag var över missfallet. Vi tog oss igenom det hela och nu flera år senare har vi faktiskt en underbar liten bebis. Förstår dig do l verkligen om du lämnar om du inte får till rimlig respons eller diskussion med honom. All styrka och kramar till dig.