Inlägg från: Anonym (Missbrukaren) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Missbrukaren)

    Nej jag knarkar inte men hjälp mig

    Har varit i exakt samma sits själv. Missbrukade morfinpreparat i över 10år varav de sista 8åren försökte jag sluta. Ingen visste om det för det syntes inte på mig att jag stoppat i mig dubbel förskriven dos. Läkarna fortsatte skriva ut för jag trappade ner och ville sluta men de borde bara satt stopp en gång för alla och sagt att nu räcker det. Istället hotade de med att skicka mig till beroendecentrum, vilket jag ville. Jag sa ja ja ja ja hela tiden men de skickade istället en remiss till smärtkliniken och där skulle dom hjälpa mig. Gick ett heltidsproffs i 5veckor där dom bara fortsatte säga hur farligt det var ich att jag skulle sluta. Jag skrek fullkomligt efter hjälp men ingen tog det på allvar. Träffade till sist en nyexaminerad läkare på vc som brydde sig och hjälpte mig jättemycket. Men tyvärr var det då försent. Mitt hjärta stannade och jag hamnade på hjärtintensiven och fick sluta tvärt där för att jag blivit förgiftad av all medicin. Att ligga i en säng med vak i 2 veckor med världens abstinens var fruktansvärt. Jag önskar inte min värsta ovän det. När jag låg där fick jag kontakt med psyk som tyckte att jag var för frisk och sund för att behöva hjälp. Alltså hamnade jag mellan stolarna igen. Fick själv kontakta beroendecentrum där jag fick samtalskontakt efter sjukhuset. Efter ca 1,5år började abstinensen släppa. Kan tänka mig att det tar några månader för din del om du brukat/missbrukat i 3år.

    Det är aldrig lätt och det finns inga omvägar tyvärr. Trappa ner och sluta inte ersätta med annat. Det tog mig som sagt 8 år men idag hade jag inte tagit så lätt på det. Jag var trots allt missbrukare och blev lycklig varje gång kag fick tabletter. Det var fest några dagar och livet lekte sen var det abstinens och dra benen efter sig på jobb och ett jävla humör med ångest och smärta. För smärtan är ju kvar. Den får jag leva med....

  • Anonym (Missbrukaren)
    klyban skrev 2019-04-21 13:58:46 följande:

    Berätta hur mycket du tagit, hur varaktigt, hur länge.

    Så kan jag börja fundera på hur du ska lösa det.

    Var inte orolig, detta är enkelt att lösa, men det kommer vara otrevligt i några dager om du haft en lång varaktighet utan uppehåll.

    Min dag är fullspäckad idag, laga mat resten av dagen är det som gäller nu.


    Hur ska du kunna lösa det? Ingen läkare, psykolog eller smärtrehab kunde/ville hjälpa mig så hur har du tänkt göra?

    Det är skillnad på partydroger och vara fast i ett morfinberoende. Det ända jag har fastnat för är just morfinpreparat. Det är bara det som har givit så enorm abstinens så man bara vill dö. Och det handlar inte om några dagar, det handlar om månader eller år som för min del. Kroppen ska återhämta sig och sen ska du hitta glädjen i livet så du inte fastnar för något annat. Dessutom har du för alltid förstört dina smärtreceptorer så allt gör 10 gånger mer ont, i resten av livet. Så bara försöka hålla sig till alvedon när kroppen skriker är fan svårt.

    Att ta lite av varje då och då eller vara periodare är inte alls samma sak. Du är ingen expert på ts problem. Det är få som vet hur det är. Jag jobbar själv på sjukhus och ser så många missbrukare och smärtpatienter och alla läkare står handfallna, även psyk. Men visst vi ser vad du kan åstadkomma.
  • Anonym (Missbrukaren)
    jeanette02 skrev 2019-04-21 23:37:16 följande:

    Försök att ta dosen så jämt fördelat du kan under den tiden. Är det depotabletter så kan man i nödfall dela den. Men inte tugga el smälta i munnen. Så försök hålla en så jämnt blodkoncentration som möjligt denna tid.

    Annars åk in till sjukhus. Förklara läget. Du hade så ont och dina mediciner är slut i förtid. Inte kul. Men bäst att vara ärlig. Är det ångest, smärta och svår abstinens så är man tvungen att söka vård. Vet ej om Akutpsyk är bäst el vanlig akut faktiskt i ett sådant skede.

    El försök få en tid på din vanliga vårdcentral akut, där de känner dig ändå.

    Hoppas det ordnar sig verkligen.


    Du vet säkert att man inte kan dela depottabletter för då försvinner effekten. Det är därför alla missbrukare krossar dom. De vill ha hela effekten på samma gång. Jag brukade göra så för att jag hellre hade ett rus på några timmar där jag mådde kanon än att ta en tablett ich vänta länge på effekten och sen må halvbra hela dagen. Med andra ord så ska man aldrig dela eller krossa retard.

    Att jaga mediciner för att man tagit för mycket är nog ts redan van vid. Man försöker jaga men nu är det påsk så vc har stängt. De ända som hade kunnat tänka sig att ge bort tabletter för en dag är psykakuten om de anser att det inte finns nån annan lösning. I mitt fall fick jag ingen hjälp alls. Kommer man som en normal kvinna utan några tendenser till lodis så tycker dom att man har socialt stöd hemma att klara en nedtrappning och sluta. Dvs att besöket är helt onödigt. Det går ju att ringa dit och frpga. Det beror på vilket landsting ts bor. Tyvärr får man inga dödlig eller farlig abstinens av opiater så vården har ingen skyldighet att hjälpa henne så som en med alkoholproblem. Alkohol kan ge dödlig abstinens. Det är inte alls konstigt att man bara fortsätter knarka piller när vården är så usel på att hjälpa till när man blivit beroende. De skiter nästintill i en. Och allt man själv tänker är hjälp mig, jag orkar inte, jag vill inte mer. Ångesten äter upp en och det dåliga samvetet.
  • Anonym (Missbrukaren)
    jeanette02 skrev 2019-04-22 07:53:53 följande:

    Ja du har väldigt rätt i det du skriver. Precis så är det. Har egen erfarenhet av precis samma helvete som ts beskriver att vara fast i ett tablettmissbruk. Så har också varit där på akutpdyk när vct vägrade hjälp. Men blivit bemött som du beskrev. Ser pigg och bra ut och har ett ordnat liv utgår sett...Men de hjälpte mig iaf vidare med nödmedicin och remiss till smärtenhet. Mår hyfsat bra nu och överlever med rätt låga medicin doser. Men skulle lätt kunna hamna i missbruk om jag inte tänker mig noga för. Så det kan bli bättre.

    Men det är svårt också när en skada finns kvar likväl som kräver ngn form av behandling tänker jag.

    Vi får hoppas att ts klarar sig hon får svara för egen del tänker jag.

    Dock kan man i nödfall dela en depottablett för att kunna hålla en jämnare men såklart lägre blodkoncentration i blodet. För att minska abstinens. Vet att många mosar i sig depottablett såklart både av lugnande och smärtstillande visst är det så.


    Nu när jag tänker efter så verkar ts mest bekymrad för att tabletterna är slut tidigare än att kunna sluta med dom.

    Jag minns själv när ångesten var som värst och man tänkte vilket helvete jag utsatte mig för. Tills det plingade i luren och nya tabletter hade kommit till apoteket. Då fick jag fart och hämtade ut för att stoppa i mig tills allt var som vanligt igen.

    Men det klassiska när tabletterna sinat är ju just att man känner att man vill och måste sluta. För att man är desperat. Sen är det som bortglömt när effekten av medicinen kommer.

    Jag tror att du är ganska unik faktiskt. Att ha gått från missbrukare till brukare och ändå hantera det. Inte illa. Är väldigt imponerad.Jag hade aldrig klarat det. Jag har noll tolerans numera även om suget finns flera gånger om dagen. Har oxå en skada sen jag var liten samt fibromyalgi så mina smärtor finns ju alltid kvar. Smärtrehab hjälpte inte mig alls tyvärr. Jag blev nästan sämre av att vara bland så, ursäkta, gnälliga människor som gärna överdrev allt. De kunde knappt gå när vi gjorde övningar men sen kunde de springa till bussen 10min senare. Och sitta på gruppterapin och beklaga sig överdrivet mycket. Men visst jag förstår. Alla har smärtor och alla har blivit bemötta av vården, kanske på otrevligt vis..
  • Anonym (Missbrukaren)
    klyban skrev 2019-04-22 12:27:12 följande:

    hehe, du kommer få en försmak vad som väntar i en Cold turkey då.

    Men vi hjälps åt, så ska du se på andra sidan av detta att allt till slut gick bra.

    Men du får stålsätta dig, då det är trots alltid jobbit och sluta med dessa.

     

    Citodonen som jag såg dig prata om innan, den vet man aldrig om den ger abstinens eller inte har jag lärt mig under åren.

    Men det har med vilken ras man tillhör, då metabolismen fungerar olika på olika raser.

    De övriga är mer säkra på ge alla abstinens, men finns säkert även där.

     

    Sen glömde jag nämna att du kan äta receptfria loperamid för att lindra abstinens, och framför allt inte få magen och bli galen.

    Även detta är en opioid, dock en opioid som inte klarar ta sig över blod/hjärnbarken och är ett receptfritt läkemedel, själv använt den och gav lite lindring för abstinens och stor lindring av dålig mage.


    Det var kombon av loperamid och tramadol med antideppressiva som fick mitt hjärta att stanna. Jag tog upp till 80tabletter loperamid om dagen för att slippa abstinensen. Och jag fick visst rus. Samma som med tramadolen. Det funkade några månader sen hade jag förstört mig själv för resten av livet. Det är just därför man inte ska luras av sånt man läser på Flashback osv. Är man missbrukare och gärna tar ett par piller extra så finns det inget som stoppar en. Att ta dimor är förenat med livsfara. Det ska endast användas mot diarré och max 8 tabl om dagen. Annars är man snart förgiftad med arytmier på hjärtat...

    Just sayin.
  • Anonym (Missbrukaren)
    Anonym (Sub) skrev 2019-04-25 01:26:14 följande:

    Oxycontin och oxynorm var anledningen till att jag var tvungen att ta det tunga (då!) beslutet att skriva in mig själv på subutexprogrammet/LARO-behandling och det var det bästa beslut jag någonsin fattat i hela mitt liv förutom den uppenbara nackdelen att jag dessvärre är stämplad för livet som ?missbrukare? hos vården och således inte får lika bra behandling som tidigare - vilket är jävligt trist. Önskar att människor hade bättre kunskap om missbrukare och behandlade oss som vem som helst, vi är inga hemska människor som ljuger och manipulerar allt och alla. De flesta är faktiskt precis som du och jag - helt normala människor med välordnade liv i övrigt.

    Min poäng är att man inte behöver läggas in på avgiftning, det finns alternativ men många känner inte till det.


    Fast handen på hjärtat så har du nog både ljugit och manipulerat för dina tabletter. Det är så vi missbrukare kännetecknas. Vi tar för mycket av något och vi kan inte sluta. Alltså ljuger vi och hittar på för att få fler rus. Jag har ljugit för min familj i flera år, mina vänner vet fortfarande inte något, vårdpersonalen ljög jag för. Vet inte hur många ggr jag ringt och nästan gråtit i telefonen för att få fler recept. Jag har manipulerat personalen att skriva ut recept.

    Och jag var en helt vanlig kvinna i 30-års åldern som hade barn och familj, villa, Volvo och vovve. Jag jobbade heltid och såg ut som en helt vanlig person.

    Vilka alternativ menar du förutom behandlingshem? Tror du att behandlingshem är det vanligaste sättet att bli av med beroende? Det är jag helt övertygad om att det inte är. Det vanligaste är att det inte händer ett skit. Läkarna slutar skriva ut en dag och är man stark eller okunnig så tar man sig igenom abstinensen och fortsätter sitt liv. Alternativt så är man så fast och läst på nätet så man vet att läkaren gör fel. Man säger att man inte klarar att sluta och läkaren skriver då ett nertrappningsschema som kan vara tufft att följa. Det är fortfarande lätt att ta extra tabletter. Så kan man hålla på några månader eller tom år innan läkaren får nog. Först då börjar man titta på alternativ. Smärtkliniken tex. Behandlingshem eller metadonprogram kommer långt ner på listan.
  • Anonym (Missbrukaren)
    Anonym (Sub) skrev 2019-04-25 10:20:53 följande:

    Der var exakt det jag menade! Jag har själv tvingats genomgå en omfattande operation där jag haft så ont efteråt att det gjorde ont att bara andas och kunde inte gå på flera dagar. Först efter nån vecka kunde jag resa mig upp långsamt med mycket smärta och kunde gå mycket korta sträckor sämre än min gamla dementa mormor och hade så ont att jag ville dö, kunde inte ens ligga på sidan på nätterna eftersom det gjorde för ont. Fick ingen smärtlindring what-so-ever tack vare att det stod att jag varit missbrukare i journalen. Det var inhumant rent ut sagt och kändes inte okej alls i ett I-land.


    Men då gör vården fel. De får inte neka en person som är i behov av vård. Då måste de hitta andra vägar. Kontaktade du sjukvården? Patientombudsnämnden? Skrevs en avvikelse?

    Det ända jag kan föreställa mig är att du gjort en vanlig operation som normalt är ganska smärtfri. Som när jag opererade bort gallan. De sa till mig att jag skulle klara det med vanlig alvedon, det gjorde alla andra. Först när jag sökt akut för smärtor och malnutrition fick jag ketogan. I slutenvården nekar man inte smärtlindring om man anser att det är nödvändigt. Vårdcentralen kan däremot neka dig eftersom du haft missbruksproblematik. Sen håller jag med om att läkare är inkompetenta på smärthantering, som jag tidigare skrivit om. Men en kirurg kan alltid konsultera psykiatrin inför en operation eller liknande. Det finns alltid hjälp att få.

    Metadon för mig är ganska starkt smärtstillande. Jag hade lätt klarat mig genom livet med metadon. Då behövs inget mer ändå. Att gå från morfinpreparat till metadon är liksom lite samma sak för mig. Beroendet bytas bara ut till ett annat preparat. Det är inte så lätt att sluta med metadon eller Subutex heller.
  • Anonym (Missbrukaren)
    Anonym (Sub) skrev 2019-04-25 13:49:17 följande:

    Jag har ingen aning om vad lagen säger är det rätta egentligen, men jag hade verkligen ingen energi till att anmäla just då och efter min långa konvalescens ansåg jag inte att det var någon idé att anmäla eftersom jag vet att mitt förtroendekapital är mindre än en läkares och att det med största sannolikhet inte skulle ha någon positiv inverkan på vården ändå.

    Detta var en riktigt komplicerad och STOR operation. En operation som hade resulterat i betydligt snabbare konvalescens och mindre lidande för mig om jag fått morfin. Vilken annan människa som helst hade fått ett morfinpreparat i det läget, smärtan jag kände och hur intensiv och långvarig den var går inte att beskriva med ord. Jag var totalt handikappad så till den grad att ens lägga mig på sidan (som jag vanligtvis sover) var totalt omöjligt och toalettbesök en mardröm.

    Jag ser inget negativt med vare sig metta eller sub, subben räddade med största sannolikhet mitt liv! Jag är lyckligare än någonsin och är positivt inställd till substitutionsbehandling då detta program gett både mig och många andra livet tillbaka. Vi har lyckats få ett ?Svensson-liv? i ordets mest positiva bemärkelse och har tack vare medicinen både kunnat studera och arbeta. Jag skiter högaktningsfullt att jag är ?beroende? av subutexen. Ett beroende i sig är inte farligt och subben ger inget rus och går inte att överdosera (allt över 32 mg kissar man ut), metta däremot är lite knepigare och har betydligt fler bieffekter så som viktuppgång, svettningar och minskad potens hos män. Jag vet dock att mettan också räddar många liv och anser att det är extremt viktigt att det finns kvar som alternativ till patienter som svarar dåligt på subben. Att ta min sub är för mig likställt med insulin för en diabetiker. Det är en livsviktig medicin och alla kan inte trappa ut opiater.


    Om det var en såpass omfattande operation som det låter så kan de inte bara skickat hem dig från sjukhuset. Jag jobbar själv inom slutenvården och har rätt bra koll på hur det fungerar. Säger patienten att de vill hem så gör läkaren sitt yttersta för att det ska ske så snabbt som möjligt. Säger patienten att det absolut inte går att åka hem, som i ditt fall, så måste läkaren motivera varför de anser att du är medicinskt färdig. Kan du inte klara dig hemma så finns korttidsboende. Med din bakgrund skulle de absolut haft det i beaktande.

    När det gäller Subutex och Metadon så är de klassade som starka smärtstillande. De är extremt beroendeframkallande. De är både agonist och antiagonista. Dvs att de både kan ge rus och hämmar effekten från andra opiater. Vilket du säkert vet, och framförallt, man får smärtstillande effekt. Cancerpatienter som testat allt men dom inte får tillräckligt med smärtstillande effekt av opiater får ofta metadon eller Subutex istället.

    Så det är lätt att säga att man vill gå med i ett metadon/sub-program för att vara säker på att bli försörjd med smärtstillande för en billig peng, kanske resten av sitt liv. Det är precis lika svårt att sluta med som tramadol eller heroin. Jag skulle iallafall inte sagt att jag har slutat med opiater när jag tar samma mängd av en annan sort bara. Då blir det lite fel att du klarat dig så lindrigt som 14dagars abstinens när vi som verkligen kämpat oss igenom helvetet och blivit rena och får fortsätta leva med enorm smärta. Jag hade blivit överlycklig av att få medicin dagligen som gjorde att jag kunde göra allt det jag gjorde tidigare.

    Sen får man naturligtvis väga fördelar med nackdelar och vården anser att dessa opiater räddar flera liv. Tyvärr är det ett stort mörkertal av oss som får leva med ångest och smärtor samt depressioner pga överdriven konsumtion. Hur många av dessa lever ett värdigt liv efter opiatberoendet? Inte jag iallfall.
  • Anonym (Missbrukaren)
    LFF skrev 2019-04-25 18:22:20 följande:

    Min mamma har haft metadon i smärtlindringssyfte i flera år. Det var över ett års helvete för henne att nolla metadonet när hon skulle få en smärtblockerare inopererad. Skulle inte önska min värsta fiende det hon gick igenom varje gång de minskade doseringen! Hade hon vetat när hon gick med i studien om metadon och nervsmärta vilket helvete det skulle bli hade hon aldrig gjort det.


    Mm precis. Metadon och Subutex är nästan 10gånger värre och mer potent än tex oxycodone. Jag förstår att man tar missbrukare från gatan till ett hyfsat liv med metadon, men att ge en vanlig person som missbrukat läkemedel utskrivna från läkaren tabletter varje dag och sen påstå att de är rena från helvetet och aldrig mer behlver missbruka, är hemskt. Speciellt när det är så känt att det går att få rus och är fruktansvärt att sluta med. Likställa det med insulin är som att påstå att en diabetiker ljuger. Ingen behöver opiater för att överleva. Men alla människor behöver insulin för att överleva.
  • Anonym (Missbrukaren)
    Anonym (Sub) skrev 2019-04-25 19:00:16 följande:

    Missbrukaren: Jag tycker det är väldigt synd att man så ofta träffar på andra f.d. missbrukare i olika sammanhang (ofta genom NA, KRIS eller liknande skitförening) som dessutom anmärkningsvärt ofta inte är så rena som de försöker påskina utan gärna köper en påse här eller säljer några piller där lite smådiskret efter ett möte, samtidigt som de anser sig vara ?bättre? och ?renare? än pundarna som går på substitutionsbehandling eftersom de ju faktiskt - Gud förbjude - får medicin mot sitt tillstånd. Jag har väldigt ofta träffat på sådana NA-typer som försöker mästra och verkligen predikar för total nolltolerans mot läkemedel mot ett ofta livshotande sjukdomstillstånd. De påminner ofta om Jehovas Vittnen eller liknande sekt som försöker övertyga dig om att deras väg till tillfrisknande är det enda rätta. Vilket självklart inte är sant eftersom vi som går på sub eller metta har försökt sluta på traditionella vis otaligt gånger innan vi kommit med i programmet utan att lyckas. De enda gånger jag varit nära döden har faktiskt varit när jag haft abstinens - och då pratar jag inte den värsta fysiska abstinensen som varar ca 2 veckor. Oh nej.... Sedan kommet det totalt nattsvarta stadiet, då ALLT i hela livet verkligen är totalt KOLSVART och man inte ser en ände på mörkret. Då har jag gjort skitkassa val jag inte hade gjort om jag inte varit så sjuk i den psykiska abstinensen. I det stadiet tänker man inte rationellt utan det slutar i kaos och man skadar sig själv. Du vet säkert också att den psykiska abstinens tar ungefär 2 år att bli av med. Inte för alla, men om man ska generalisera vilket vi ju måste göra.

    Och nej, sub fungerar INTE som varken rusningsmedel eller smärtlindring när du är inkörd på opiater och opioider såsom jonk eller oxy. En vanlig människa som tar det vid enstaka tillfällen och utan tolerans får självklart ett rus och smärtlindring, men för oss som är ingångna får vi inte ut något mer än att abstinensen försvinner eftersom tabletten lurar receptorerna i hjärnan till att tro att den har fullt med opiater i sig - men dessvärre/dessbättre (beroende på vem man frågar ) uteblir ruset och så även smärtlindringen. Jag kan ta maxdos utan att känna någonting mer än att jag är som en normal människa som samtidigt har ont i ryggen och tar Alvedon i någon slags förhoppning att åtminstone en placebo-effekt ska kicka in.... Samtidigt innebär detta att jag måste lämna övervakade urinprov regelbundet för att bevisa att jag är ren. Något som de flesta utanför programmet slipper och således lätt fuskar lite här och lite där.

    Det är absolut inget gratisknark som jag fått höra så många gånger och alltid av folk utanför programmet, som anser att vi hellre borde dö ut än att få vår medicin. Det ligger ingen jävla prestige i HUR man slutat, det viktigaste är ATT man slutar. Vi borde höja varandra och verka för våra rättigheter i samhället istället för att racka ner på varandra. Jag är fullt medveten om ironin med tanke på att jag precis gav dig en känga tillbaka, men jag blir förbannad av att höra att jag på något vis fuskar och inte klarat av en svår jävla kamp och min medicin är inte mindre viktig än diabetikers insulin. Det är absolut inget gratisknark bara för att småungar som knappt luktat på en riktig opiat i hela sitt liv köper en 8:a som de kan festa på 4 hela helger på raken. Jag har med handen på hjärtat aldrig sett någon på programmet som fått ett rus på sub, däremot finns det självklart vissa som tar vissa substanser de inte får upptill sin medicin (ofta benzo eller ritta) och därför kan vara lite på påverkade, men jag har faktiskt sett fler personer påverkade som blivit ?rena? med hjälp av NA-möten eller tolvstegsprogram.


    Fattar mig kort. Jag har aldrig varit på ett möte relaterat till narkotika eller berusmedel i hela mitt liv. Jag skulle aldrig få för mig att sätta mig på ett NA-möte eller 12-stegsprogram. Jag tror inte på sagor, profeter och gudar och fan och hans moster.

    Om du ens läst mina inlägg så ser du att jag försökt hålla det borta från alla i min närhet. Inte ens mina vänner vet om det. Jag skäms för att ha varit beroende av läkemedel. Jag skulle aldrig stoltserat med att jag tog enorma mängder narkotika varje dag men påstått att det är medicin som är livsviktig. Nej den är inte livsviktig, inte för dig och inte för någon. Du klarar inte abstinensen för du vill bara dö. Vem vill inte det? Det är därför vi är missbrukare. Det är ju därför vi blir beroende så snabbt. Vi är svaga individer som inte klarar abstinensen, smärtan och rädslan. Varför skulle jag vilja hylla oss för? Jag har förstört hela mitt liv och min fd och mina föräldrar. Jag ska inte hyllas för att jag fick hjärtstopp så att jag inte fick nått annat val än att sluta.

    Att du inte känner något rus har inte med preparatet att göra. Det är ju för att du har byggt upp toleransen. Det finns ingen generell maxdos, den har läkaren satt åt dig.

    Jag tycker att det är fel av dig att höja opiater till skyarna. Det är (enligt dig själv ocå) en livsfarlig medicin. Dör man inte av läkemedlet så vill man dö av abstinensen eller smärtorna man ska leva med. Livet är skit i vilket fall. Man kan ju inte skaffa barn så länge man tar sub eller met. Eller det anser du kanske? Tänk om det blir krig/konflikter. Vem ska förse dig med din livsviktiga medicin då?
Svar på tråden Nej jag knarkar inte men hjälp mig