Inlägg från: Anonym (Sorg) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sorg)

    Sörjer så hur det blev

    Jag sörjer så hur det blev. Jag har två barn som jag älskar mer än livet, men jag föraktar deras far, som jag fortfarande lever med. Jag har allt ansvar för barn, hushåll, privata affärer (jag sköter hans vab-ansökningar, deklaration - allt), bil, semestrar etc. Jag står för i princip alla kostnader. Han betalar 3000 kr/månad.

    Det borde vara lätt att göra sig av med honom. Han är elak, äcklig och parasiterar. Men ändå känner jag mig fast. Min familj på både mammas och pappas sida är riktiga kärnfamiljsfanatiker. En av dem skiljde sig för 50 år sedan, gifte om sig och lever med den kvinnan fortfarande. Ändå talas det om hur illa det var att det första förhållandet sprack. Likaså min kusin som separerat efter ett 10-årigt äktenskap, benämns som misslyckad och evigt ärrad.

    Trots att jag inte delar deras bild, har jag ständigt en röst inom mig som talar om vilket misslyckande jag skulle vara. Så jag känner mig helt fast och harvar på i detta omöjliga och känner hur livet slocknar i mig lite i taget.

    Hur gör man? Hur slutar man sörja att det inte blev bättre?

  • Svar på tråden Sörjer så hur det blev
  • Anonym (Sorg)
    Anonym (?) skrev 2019-04-20 20:09:47 följande:

    Men så du väljer att leva ett så olyckligt liv för att du är rädd för att din släkt ska snacka skit om dig? Tror du inte att du kommer att se tillbaka på ditt liv och ångra det beslutet en dag?


    Jag kanske var otydlig. Min familjs tankemönster har byggt in sig i mitt eget, och jag klarar inte att lösgöra mig från känslan av att vara ett misslyckande, patetisk och utan chans till riktig lycka, om jag lämnar honom.
  • Anonym (Sorg)
    Anonym (Baxnar!) skrev 2019-05-20 16:06:05 följande:

    Hej TS!

    Din tråd är ju kapad...

    Hur mår du? Baxnar när jag läser många kommentarer. Lite medkänsla, kanske?! Jag tänker att TS har kört fast fullständigt och behöver otroligt mycket hjälp - för att kunna ta ett första litet steg.

    Det är så "härligt" med alla människor som är så lyckade och tuffa i livet. Offerkoftor hit och skärpning dit..

    Du behöver gå i tung terapi och det kan ta år (been there - done that) men det är SÅ värt det.

    Du förtjänar att vara lycklig och fri och din MAN får växa upp och ta av sig offerkoftan. Jag vågar inte säga att du är hjärntvättad men starkt programmerad och det kan kännas omöjligt att ta sig ur. Det är inte omöjligt och jag tänker inte ljuga: det kommer att vara tufft och det kommer att göra ont.

    Ring 1177 omedelbart och kräv hjälp.

    Kram!


    Tack!
  • Anonym (Sorg)
    Anonym (Lennart) skrev 2019-05-23 20:56:10 följande:

    Förlåt, men hur i hela h***** gick det till när du förälskade dig i denna parasit till man? Och att du sedan skaffade barn med detta monster. Hur är det möjligt att avsky någon som man skaffat barn med? Kunde du inte räknat ut detta före du skaffade barn med honom?


    Det tänkte jag inte på. Tack. Jag skulle ju ha dragit fram kristallkulan innan vi knullade. Bra att veta. ???????????
Svar på tråden Sörjer så hur det blev