Sörjer så hur det blev
jag förstår exakt hur du känner, har varit i samma sits och är på ett sätt fortfarande, trots att jag har en situation bakom mig, när jag tillslut lämnade min man, sen var jag väldigt lycklig träffade en ny , hade några härliga år med den nya, men nu har jag förändrats och vill gå vidare, och tyvärr är det samma sak igen med släkten. ångesten över vad de ska tycka när jag nu separerar för andra gången. jag inser på ett sätt att va de tycker är helt fel oviktig orimlig. Men skamkänslan från familjen, eller vad man ska kalla det är förlamande och inkräktar på den fria viljan.
men jag lovar dig att det är som att dra av ett plåster. Bara gör det. läs boken"happy happy", den är jättebra och hanterar hur positivt det kan vara att separera. och hur man hanterar allas reaktioner.
Med min första separation fick jag tipset från min psykolog att inte berätta direkt för alla. ta ett steg i taget. om det är jobbigt att berätta om separationen , gör det när det jobbigaste är över. eller på annat sätt dela upp processen i mindre steg.
lycka till! kämpa för att vinna tillbaka din frihet och glädje. du fixar det!