• Anonym (Rak rygg)
    Mon 29 Apr 2019 22:45
    569 visningar
    12 svar
    12
    569

    Fullkomligt knäckt

    Kort historia nu; jag var tillsammans med en kvinna i över två år. Flyttade ihop på hennes initiativ. Bostadsköp med allt vad det innebär. Fick frågan om det snart var dags för barn. För att komma på henne efter några månader som sambos att hon prasslar med sin kollega. Hon fullständigt ljuger trots att jag lägger fram bevisen. Hon flyr lägenheten. Vi säljer lägenheten. Hon flyttar in i ny lägenhet i några månader och sen köper hus med kollegan. Som hon dessutom inte var ett dugg intresserad av. Mindre än ett år efter att jag kom på henne är hon dessutom gravid.

    Jag är fullkomligt knäckt. Först efter allt som varit. Min lilla historia är tyvärr inte allt i en soppa utan dess like. Och så nu detta.

    Jag borde tänka att jag kan gå med rak rygg och lämna det bakom mig. Men det går inte. Allt har gått hennes väg medan jag står helt still. Känns fortfarande som igår. Vänner som parade ihop oss har inte brytt sig ett dugg om mig utan umgås för fullt med henne och den nya. Trots att de vet det mesta.

    När blir det bättre?

    Jag försöker aktivera mig. Tänka positivt. Men det går inte en dag, inte ens en timme utan att jag tänker på allt.

    Någon som känner igen sig? Någon som kom ut levande? Detta tär på mig så otroligt mycket.

  • Svar på tråden Fullkomligt knäckt
  • Anonym (Rak rygg) Trådstartaren
    Wed 1 May 2019 18:52
    #7

    Tack för väldigt bra kommentarer. Och att ni tagit er tid att svara.

    Jag har gått till psykolog. Jag förstår att felet inte ligger hos mig. Men att man utsätts för det och behöver bära det är något jag har svårt att kontrollera. Det går bara inte att trycka bort.

    Att gå från att vara lycklig över vår nya lägenhet, börja diskutera barn, bil etc. till att bedra mig bara några månader senare är något jag bara inte kommer underfund med. När jag började förstå att kollegan sms:ade henne så tog jag upp det. Fick då höra att jag var psykiskt sjuk som var så osäker. Men jag är inte svartsjuk. Detta var dock något jag kunde känna. Mobilen las upp och ned. Notiser stängdes av. Mobilen vinklades bort när jag var i närheten. Det gick liksom att ta på.

    Att sen få veta att de sexchattat, bokat in träffar bakom ryggen osv.. alltså jag skakade som ett asplöv. Ska då sägas att vi under denna tid firade en högtid med familjer och dessutom gjorde en weekendresa. Men när jag fick veta och konfronterade så trots all text som fanns så var det inget. Inget intresse fanns. Men vi kunde inte fortsätta.

    Gemensamma vännen tyckte det var helsjukt. De andra har inte ens frågat. De alla kände henne före mig. Vad det nu betyder. Men när det kom fram att det visst var så så har inte ett ljud nämnts. Inte ett ljud! Det kom också fram att hon ljugit otroligt mycket även för dem. Så jag förstår inte. Brist på civilkurage? Lättare att vara på den sidan som är lycklig? Jag som sätter högt värde i lojalitet och moral börjar ju undra vad mer hon kan ha ljugit om nu i efterhand. Inte för att jag borde bry mig men man känner sig så utlämnad. Så smutsig.

    Samma människor som var glada och lyckliga för oss är nu glada för dom. Och de vet inte ens hälften av allt som varit och heller inte brytt sig om att fråga. Köpte de inflyttningspresenter till dom som de gjorde till oss bara året efter? Såna småsaker kan jag fundera på.

    Och mitt ex. Som säkert lever livet och aldrig varit lyckligare. Det har gått vägen fullt ut och snabbt dessutom. Jag vill tro att något är fel. Men så vet jag ju hur hon var under vårt förhållande och detta är säkert det bästa hon gjort och jag blir bad guy. Jag reder tyvärr inte ut det och fastnar i träsket. Som någon skrev så finns väl inte det här med karma och rättvisa.

  • Anonym (Rak rygg) Trådstartaren
    Wed 1 May 2019 23:21
    #10

    Det är väldigt fina och kloka svar ni skriver. Tack!

    Jag antar att det sitter i eftersom det är så långt ifrån mina värderingar. Där valde jag och mitt ex varandra och var på det klara med hur vi såg på saker och ting. Och så händer allt detta. Det är så förbaskat svårt att ta in såhär ett år senare. Att våra år tillsammans så var hon inte den personen hon var så noga med att vara. Det var ju en lögn såhär i efterhand och jag står kvar så förnedrad och undrar vad som hänt, varför det hänt och vem det var som jag levde med. Var vi ens ett par?

    Jag vill inte leva i skuggan men jag ältar något oerhört. Antar att det blir så när något sker från ingenstans och man blir utan erkännande och svar. Det är märkligt när jag trodde det skulle vara vi idag med alla planer som vi pratat om och så rycks allt ifrån mig bara sådär. Jag var inte ens värd lite eftertanke utan det var värt att bete sig som en idiot och hoppas på kollegan. Kollegan var för övrigt nyskild när de började jobba ihop så det var inte många månader innan mitt ex passade på, eller om han plötsligt skulle åt henne. Det är tyvärr också något jag grubblar över men vänder på det och säger grattis, hon var intressant när han var ensam.

    Intressen jag tidigare har lagt av med för att satsa på oss är jag nu tillbaka med. Känns krystat och samtidigt som om jag aldrig varit borta. Jag lever om allt känns det som och den känslan gillar jag inte.

    Någon som varit med om liknande och vill dela med sig av hur tiden efter var och hur det är idag?

Svar på tråden Fullkomligt knäckt