Livet, det jag har och ej...
Hej, känner igen mig delvis. Precis fyllt 40, singel (ensam!) men har till skillnad från dig två barn. De veckor jag har barnen är det full rulle, härligt och tiden flyger iväg. Veckorna utan barnen är ensamma, familj och vänner upptagna med sitt. Om ett par år är mina barn tonåringar och kommer hålla på med sitt. Väldigt dålig ekonomi men det oroar jag mig inte så mkt, försöker njuta sv livet på andra sätt men tråkigt att jag aldrig kommer kunna ha en liten stuga på landet. Bor i en två (!) med barnen.
Jag börjar fundera på hur jag ska få mitt liv meningsfullt även när jag inte har barnen. Det jag saknar mest är att vara älskad och att ha ngn att älska. Inget flyktigt utan ngn som finns där, ngn som jag kan skratta med...