Abort - du kan vara lugn
Hej!
Det här är till alla som är rädda, nervösa, skräckslagna och förvirrade inför att göra en abort. Jag har läst skräckhistorier om allt vad det innebär och är här för att sprida lugn och minska stressen för alla er som inte har gått igenom en abort förut :)
Lite bakgrundshistoria: jag har träffat en kille sedan december och vi är inte ett par utan trivs bara med att ha en väldigt enkel relation utan några skyldigheter. Vi trivs superbra med det och har blivit goda vänner som har väldigt kul och hittar på massa galna grejer och stöttar varandra. Jag är 26 år och har aldrig varit gravid och valde att göra en abort då jag absolut inte är redo för barn och jag har inga förutsättningar för att ge ett barn allt det den behöver för ett bra liv. Jag vill heller inte göra min vän till pappa vid 24 års ålder...enkelt beslut!
Jag upptäckte tidigt att jag var gravid då min mens uteblev och jag var 10 dagar sen. Jag gick till apoteket och köpte rfsu 8-pack gravtest för 149:- och tog ett en lugn lördag morgon. Det visade sig att jag var gravid och jag fick självklart panik och började skratta och gråta samtidigt. Då detta var en lördag så inga abortmottagningar har öppet så jag ringde SÖS där jag bokade en telefontid för måndag förmiddag. Under lördagen berättade jag för min vän som var så lugn och stöttande. Han litar på mig och jag sa direkt att jag ska göra abort. Han frågade om jag ville att han skulle vara med när jag gör aborten men då sa jag nej då min syster ställer upp och det är det absolut bästa stödet jag kan ha.
Efter samtalet med SÖS så bokade de in mig på torsdag samma vecka på Capio gyn i Solna! Bästa kliniken alla kategorier! På besöket fick jag träffa doktor Sandra som gick igenom vilket preventivmedel jag borde ta och hur själva aborten kommer gå till. Hon stack hål på alla skräckhistorier och lugnade mig otroligt mycket. Hon tog ett klamydiaprov och gjorde ett vaginalt ultraljud som var över på 1 minut. Jag var så tidigt gången att maskinen inte kunde avgöra vilken vecka jag var i så Sandra sa att v. 5 är mest troligt. Väldigt tidig graviditet!
Jag fick ta första tabletten redan på kliniken som ska mjuka upp livmodern så att aborten blir lättare. Jag mådde jättebra och skulle nu bara invänta lördag för att ta cytotec som är själva abortpillren.
På fredagen hade jag redan börjat blöda av tabletten jag tog på torsdagen och var därför tvungen att lägga 4 cytotec under tungan istället för att föra in de i slidan. Direkt efter att de 4 cytotec smält så slängde jag direkt i mig 1 tablett morfin, 1 ibumetin och 1g Alvedon! VÄNTA INTE MED ATT TA SMÄRTSTILLANDE!!!! Detta är superviktigt! Ta smärtstillander DIREKT!
Jag och min syster tog en 30 min promenad för att få igång allt och motverka ev smärta. Inom 1h så gick jag på toaletten och det gled ut en mjuk liten kula kändes det som. Jag tittade och såg mycket blod. Detta var embryot som gled ur. Ingen smärta alls men jag grät då det blir väldigt emotionellt såklart. Ca 2h efter att jag tagit 4 cytotec så började jag få mensvärk och jag tog en till omgång med samma tabletter. Blev lite hög på morfin så jag och min syster skrattade lite extra :) nu blev det en aning starkare mensvärk men har absolut upplevt värre smärta vid vanlig mens så inget att oroa sig för :) jag hade nu en stor binda på mig då det blöder rikligt och jag ställde mig upp för att gå runt och rätt var det var så kände jag att nåt kom ut och det var moderkakan...denna del hade jag gärna sluppit se då det såg lite äckligt ut haha men då vet man å andra sidan att allt är ute.
Hade mensvärk under natten så fortsatte ta dubbel ipren och somnade sen bara om. Nu är det onsdag och jag blöder fortfarande ganska rikligt men det har jag räknat med att göra åtminstone helgen ut. Världens bästa stöd var min syster och hon låg i fosterställning med sympatismärtor så jag tror hon led mer än mig om jag ska vara ärlig haha
Ni som är såhär tidigt gångna och självklart rädda behöver alltså inte förvänta er det värsta tänkbara! Jag lider verkligen med de som genomgått hemska aborter och det är självklart otroligt sorgligt. Det jag menar är bara att de som det går bra för skriver inte sina historier här utan går bara vidare och kan vara glada över sin tur med hur lätt allt gått :) då det inte finns många ?lugnande? historier så ville jag åtminstone dela med mig av min.
Jag hoppas jag kan lugna några själar och håller tummarna för att ni får en likadan upplevelse ???? kraft till er alla!