Oplanerat gravid med partner som ställer ultimatum

Det är klart att ditt barn klarar sig med bara en förälder! Nu lyckas jag inte se ditt inlägg när jag skriver mitt svar (i mobilen) men visst skrev du att du har ett stort nätverk? Och du träffar garanterat en annan man (en riktig man) som gärna vill vara bonuspappa!

Följ din glädje, gör det ditt hjärta säger. Fatta hur bitter du kommer att känna dig om du gör abort för att din jobbiga själviska kille kräver det! Och chansen att du fortsätter vara ihop med honom efter en eventuell abort är väl lika med noll? Så han är liksom borta ur bilden hur du än vänder och vrider på det.

Du låter som en stark och lycklig person, du kommer bli en fantastisk mamma. Släng ut snubben bara och se till att ta hjälp av ditt nätverk!

Lycka till!

Men vännen så tråkigt att höra. Var 21 år när jag fick min första. Vi separerade 1 år efteråt. Körde varannan vecka. Man klarar sig galant och du verkar vara mogen för din ålder!

Och du vill inte göra abort så då finns de inget val.

Hoppas att pappan ändrar sig när detta lagt sig, vart nog en chock för honom.

Hoppas på det bästa för dig!

Ja ditt barn kommer klara sig fint med dig. Du verkar ju ha tänkt igenom detta och du har ditt liv iordning och ett stort kontaktnät. Inga problem. :) Förhoppningsvis tar sig mannen ifråga såpass mycket i kragen att han åtminstone blir en pappa till barnet även om ni inte fortsätter tillsammans.

Du måste ju prata med honom på något sätt och förklara vad du vill och tänker göra, när han lugnat ner sig. Jag hade personligen inte försökt att övertala honom att stanna för det är ju ett beslut han måste ta så att inte hans eget ansvar faller på dig, jag hade inte heller gjort slut om jag fortfarande älskade honom och ville fortsätta tillsammans. Men jag hade lugnt och sansat förklarat hur jag kände inför graviditeten, att jag ville behålla det och att det är välkommet. Och säga att jag vill att barnet ska leva med båda sina föräldrar och att ni fortsätter som ett par, men att det är hans val om han vill lämna dig och barnet eller stanna. Men han kommer ju såklart ändå vara barnets far.

Så där hälften av alla barn växer upp med föräldrar som inte bor i hop.
Och din "underbara" pojkvän kanske inte är så mycket att behålla oavsett.

Kan också vara så att han när han tänkt färdigt om några månader inser att du har rätt

Vilket stolpskott. Om han inte är redo för ett barn finns det betydligt snyggare sätt att säga det på.

TS, gör aldrig abort för mannens skull om du själv vill ha barnet.

Han låter inte särskilt underbar. Han är säkert "underbar" om allt i ert förhållande flyter på bra och du gör som han vill. Så funkar det inte.

Stå upp för ditt barn och avsluta relationen, men var öppen för att detta kan vara chocken som talar (fortfarande inte ett ok beteende, men alla gör vi misstag) och försök att inte hålla det emot honom om han en dag vill ha en relation till barnet eller vill ha möjligheten att bevisa att han kan vara en bra partner och pappa. Bli inte bitter med andra ord. Vet du med dig att du inte kommer kunna lita på honom är det en annan sak. Du låter som en klok tjej, du kommer bli en toppenmamma, och förhoppningsvis kommer hans reaktion att se annorlunda ut. Men just nu är det vad du vill och ditt bästa som ska vara prio ett.

Förmodligen är det hans första panik reaktion och han kommer lugna ner sig och acceptera läget. Min dotters pappa reagerade likadant i början, nu är han så glad att jag inte lyssnade på hans tjat om abort

Vill du behålla barnet så gör det men räkna inte med att det blev som du hade hoppats på.

Självklart klarar du det själv, jag har varit ensamstående sen min dotter var 2 år, hon är snart 7år.

Jag sitter tyvärr i liknande sits just nu men ändå rätt annorlunda och längre gången.

Jag är gravid i v 24 med killen jag haft distansförhållande med i snart 4 år.

Vi blev gravida första ggn för 1,5 år sen. Eftersom båda var väl medvetna om vårat oskyddade sex under en period så kom vi överens om att blir vi gravida så tar vi vårat ansvar för barnet. När det väl kom till kritan så ville han inte stå för det han sagt. Han ville ha en familj med mig och våra barn (från våra tidigare förhållanden) först innan vi satte ett gemensamt barn till världen. Helt klart förnuftigt men lite sent påtänkt då han visste innan att jag inte var skyddad och han inte skyddade sig själv. Han gav mig ett ultimatum: han eller barnet. Jag var förtvivlad, jag ville inte göra abort men jag ville vara "förnuftig" och jag ville inte förlora honom. Jag gjorde aborten och som jag ångrade mig efteråt. Det tog hårt på mig både psykiskt och fysiskt. Vårat förhållande blev inte som det en gång var, det blev sämre. Jag blev deprimerad, det gjorde helt plötsligt ont att ha sex och jag tappade all sexlust. Han var helt oförstående i allt som hände oss och mig. Vi kämpade ändå på, jag provade gå på p-piller igen men det funkade som tidigare inte för mig. Jag sa tydligt att nu är det han som får skydda sig för jag gör inte en abort till. Han valde dock att inte skydda sig. Han ville senare göra mig gravid och efter 2 missfall under förra året blev jag gravid i december -18. Jag var tydlig mot honom, går det här vägen nu så kämpar vi för det här barnet eller så kämpar jag själv. Vi hade mkt att lösa praktiskt pga avståndet.

Han ville vara med på resan...

Fram till idag då vi ännu inte är överens om hur det praktiska ska lösas (han kan inte kompromissa ) Han önskade mig lycka till med barnet och sa att jag har försatt honom i denna sits mot hans vilja och att jag egentligen inte vill ha honom, bara barnet..

Så jag vet inte hur det slutar för mig heller mer än att jag vet att jag blir tvåbarnsmamma i september ???? men jag hoppas din partner väljer dig och barnet. Ni har ju som du beskriver bra förutsättningar att bilda familj.

Jag hade aldrig gjort abort om jag inte velat till 110%.

Det känns som när man läser ditt inlägg TS att han kanske bara är chokad och lite rädd. Får han lite tid på sig så kommer han nog smält allt och inse glädjen i det hela.jag håller tummarna att allt ska gå bra och att han inser att han gjort fel.