Inlägg från: davvzor86 |Visa alla inlägg
  • davvzor86

    Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans

    Vissa människor gillar att dominera andra, de kanske gör det medvetet eller omedvetet pga osäkerhet och låg självkänsla eller andra bekymmer. De kan göra det passivt som att ignorera eller aktivt genom att dominera. Men de gör det inte utan att man tillåter dem att göra det.

    Har ett tydligt exempel på en bekant som jag faktiskt märkt ett ganska starkt mönster hos. Det går alltid i två steg.

    Först initial inställsamhet, glad hälsning utbyte av kallprat osv. När detta är över så känner personen att dem har en på kroken. Man har varit vänlig mot dem visar att man accepterar dem etc.. Detta leder sedan sakta men säkert till steg två vilket är att personen när den känns av situationen börjar ta för sig mer och mer och börjar bete sig respektlöst och dominant. I detta fall är det ej passiv aggression utan snarare motsatsen talar över huvudet och är allmänt subtilt oförskämd etc.

    Har samtidigt märkt väldigt tydligt att om jag i steg ett dvs. hälsningssteget inte är lite öppen inte låter mig baitas så kan jag ha denna personen sökandes efter min uppmärksamhet under hela samvaron(i detta fall handlar det om exempelvis middagar eller fester i större sällskap) i otillfredsställdhet. Det är på något sätt att dessa människor får energi av av andra genom detta, energitjuv skulle man kunna kalla det.

    Kontentan är väl att man inte bör öppna sig och visa uppmärksamhet mot dem som inte bemöter en med respekt. Jag tycker dock personligen att detta är jobbigt då jag vill kunna vara naturlig, spontan och avslappnad med alla jag umgås med. Kanske är det bra dock att öva sig i att ändå ha ett visst filter. Blir man bättre på detta kanske man inte tycker det är så jobbigt, utan man signalerar naturligt att man inte kommer att behandlas på ett visst sätt och kan ändå ha det trevligt med andra som visar en respekt.

  • davvzor86

    Låter faktiskt vettigt, tycker man kan undvika det om det inte behövs, det är klart det bästa.

    Jag har fördelen i att denna personen inte är en nära vän utan en bekant och det behöver inte gå längre än så heller. Dock kan jag inte undvika att träffa personen, så det blir lite klump i magen varje gång man vet att man blir tvungen att träffas. Man får då stålsätta sig lite :).

  • davvzor86
    Andiie87 skrev 2019-05-20 18:20:10 följande:
    Uuh. Jobbigt ändå. Men kan det vara så också att personen upplevs som dominant och subtilt otrevlig, fast denne inte har avsikt att vara det?

    Med tanke på att denne initialt hälsar glatt och så.
    Svårt att säga vad avsikten är, delar av det är nog avsiktligt, andra delar kanske bara sker av någon anledning. Beteendet har dock bekräftats av andra i omgivningen på en nivå där personen borde veta om detta, så mycket är nog medvetet. 

    Blir alltid lite så att när man inte setts på ett tag att hälsningen blir glad.
  • davvzor86
    Gosedjuret skrev 2019-05-20 19:00:18 följande:
    Alltså, jag undrar om det alltid beror på låg självkänsla etc...tror att en del faktiskt bara gör som dom själva vill och struntar i vad andra tycker. Kan vara så att de har märkt att andra viker undan, att beteendet belönar dom. Hade en chef för länge sen som gärna höjde rösten och ställde sig nära andra, det lockade fram min lust att tycka tvärtemot, men många tycker att det blir obehagligt och låter en sån person få sin vilja fram. Oavsett så drar det ju energi.

    Jag tycker att en person som beter sig respektlöst bara rent naturligt mister sin makt eftersom h*n blir ointressant för mig efter ett tag. Om jag då slutar vara trevlig och ibland ignorerar så visst, då brukar en sån person bli trevligare. Men för mig spelar det mindre roll, skadan är redan gjord. Som tur är så är ju nästan alla trevliga men man behöver ju kunna hantera dom där brännmaneterna för sin egen skull.
    spot on, precis som jag tänker!
  • davvzor86
    Andiie87 skrev 2019-05-20 19:18:35 följande:
    Ja. Jag förstår. Jag läste nämligen några forskningsartiklar nyligen om att vi människor ofta fallerar i att bedöma någons motiv när vi studerar andras sociala beteende.

    Forskningen tog upp att merparten av oss människor tror oss kunna bedöma någons motiv på ett korrekt sätt, men att det själva verket är ytterst få gånger vi faktiskt lyckas dra rätt slutsatser av någons skäl/motiv genom att bara observera någon.

    Men jag säger inte att du har fel. Det är mest sorgligt om personen skulle bli felaktigt bedömd :)
    Stämmer nog, ibland går det ibland att läsa, ibland inte. Och även om man tror sig veta så är det ju bara en approximation. Men någon stans ska man som betraktare/drabbad av beteendet inte behöva göra alla rätta tolkningar endast för att berättiga en persons dåliga uppförande. Personen som beter sig bör beläggas med ett visst ansvar för hur den beter sig och vilken atmosfär denne skapar. I långa loppet antar jag att denne skadar sig själv mest.
Svar på tråden Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans