Väntar en pojke - oväntad ångest
Anonym (ts) skrev 2019-05-21 10:50:12 följande:
Det här triggade tydligen igång något hos många som läser in saker som jag inte alls skrev eller tycker. Eftersom jag inte orkar argumentera för att "bevisa" vad jag menar så lämnar jag diskussionen. Tack till er som svarat och som hjälpte mig i mina funderingar.
Jag började diskutera med mig själv. Varför kände jag såhär? Hur skulle jag ändra mina tankar och känslor?
Jag är uppvuxen med en syster. Alla omkring mig, vänner och släkt, har bara fått döttrar. När jag kollade på inredning till barnrum så tänkte jag att en tjej skulle bo där. Jag hade en tanke om den relation jag skulle ha med min dotter, och vi hade bara förberett flicknamn.
Allt var drömmar, bländverk och helt orealistiskt.
Det kändes bättre allt eftersom under graviditeten. Jag köpte pojkkläder som var fräna och söta som socker. Jag fixade hans barnrum som är en explosion i färg och roliga saker. Jag byggde en relation till min son innan han var född genom att prata med honom i magen som att han var en pojke. Det var nog det som hjälpte mest. Jag skulle ljuga om jag så att allt blev bra under graviditeten dock.
När han föddes och kom upp på mitt bröst var det bara så självklart. Det var ju honom vi väntat på hela tiden. Vår son. Vår älskade son. Han som var helt perfekt och helt sig själv. Alla tankar på att jag önskat en flicka försvann direkt. En flicka hade ju inte varit vår son.
Jag har en man som är helt fantastisk. En perfekt pappa som kommer vara den bästa förebilden. Vi har familjer som är likadana. Vår son kommer veta att han är älskad och jag tror att det är den bästa utgångspunkten för att uppfostra ett barn.
Er son kommer vara helt perfekt<3