• Anonym (ts)
    Tue 21 May 2019 09:22
    994 visningar
    52 svar
    52
    994

    Väntar en pojke - oväntad ångest

    Till att börja med så vill jag säga att ett barn oavsett kön alltid har varit lika önskat och älskvärt, så det är absolut inte så att en pojke är oönskad.
    Därför är jag också lite förvånad över mina känslor.

    Jag ska erkänna att jag alltid sett mig som en "flickmamma". Jag har vuxit upp med systrar och på något sätt så har det känts så naturligt att jag själv ska få en dotter. Jag har inte ens reflekterat över det men jag har alltid sett döttrar framför mig när jag tänkt på framtida barn.

    Anledningen till att jag inte reflekterat över det är antagligen att jag fick en väldigt "ickestereotyp" uppfostran. Jag lekte både med typiska pojk- och flicksaker, använde både "prinsessiga" klänningar och kläder från pojkavdelningen och jag hade både tjejer och killar som vänner. Aldrig blivit uppfostrad som så att jag borde vara på ett speciellt sätt eller göra något speciellt bara för att jag är tjej. Samtidigt har jag inte heller lärt mig att ursäkta svinigt beteende med "pojkar är pojkar". 
    Men någonstans där inne så fastnade bilden av mig som "flickmamma".

    Nu visar det sig att miraklet i min mage är en pojke och helt plötsligt så vändes allt lite upp och ner. Nu är jag visserligen full av hormoner så kanske kommer jag tycka att det här bara är trams om ett år..

    Det känns som att jag inte kan relatera till situationen. Det är allt från ytliga saker som att jag inte har ett enda pojknamn jag tycker är fint, eller alla söta flickkläder jag inte kommer kunna köpa (jättefjantigt - jag vet!), till lite mer jobbiga tankar. Jag vet så många män som har helt vidriga värderingar. Den där matchokulturen jag inte tål.. Bakom dom sitter det ju mammor som misslyckats med att uppfostra jämställda män med sunda värderingar. Varför skulle jag vara bättre än "alla andra" mammor? Det får man ju lära sig.. "Man är aldrig en så bra mamma som innan man får barn". Risken för att jag också ska misslyckas och uppfostra ett svin är ju alltså väldigt stor =(

    Sambon fantiserar redan om en liten hockeyspelare och jag känner bara - fan, vad har jag gett mig in på? Hur i helvete ska jag lyckas uppfostra en bra man? Gråter


    Någon som känner igen sig? Hur gick det? Kändes det bättre efter graviditeten eller är det fortfarande tufft?

  • Svar på tråden Väntar en pojke - oväntad ångest
  • Anonym (Mamma­)
    Tue 21 May 2019 09:31
    #1

    Jag har en flicka och en pojke och båda är lika underbara.Bästa sättet att få en fin son är nog att se till att välja en far till barnet som är trevlig, väluppfostrad och har sunda värderingar, då går det av sig självt, mer eller mindre tror jag. Barn tar av naturen efter sina föräldrar. Hockeyespelare behöver inte vara fel, jag känner flera trevliga hockeyspelare, riktiga gentlemen, en har spelat i NHL.

  • Anonym (Bea)
    Tue 21 May 2019 09:34
    #2

    Jag hade liknande känslor när jag väntade min pojke. Hade svårt att relatera till det och undrade ibland om jag verkligen skulle kunna tycka om min pojke på samma sätt som min dotter som jag hade sedan tidigare.

    Efter att han föddes så lärde jag dock känna honom som den lilla person han är och det kändes helt annorlunda. Jag tror att mina känslor kom mycket av att jag i mitt huvud relaterade till en stereotyp bild av hur pojkar är eftersom jag inte visste vem min lilla son var innan han föddes och inte heller hade jag någon uppfattning om hur det är att vara en liten pojk. Men jag har absolut inga problem med att relatera till honom eller älska honom idag. Han är sin egen men han är också väldigt lik mig och vi har mycket gemensamt.

    Jag tror du kommer känna annorlunda när han kommer ut! :)

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Tue 21 May 2019 09:54
    #3
    Anonym (Mamma) skrev 2019-05-21 09:31:04 följande:

    Jag har en flicka och en pojke och båda är lika underbara.Bästa sättet att få en fin son är nog att se till att välja en far till barnet som är trevlig, väluppfostrad och har sunda värderingar, då går det av sig självt, mer eller mindre tror jag. Barn tar av naturen efter sina föräldrar. Hockeyespelare behöver inte vara fel, jag känner flera trevliga hockeyspelare, riktiga gentlemen, en har spelat i NHL.


    Tack för ditt svar och du har nog alldeles rätt! Som tur är så kommer jag ha en bra pappa till barnet, men tyvärr så finns det några "matcho-tendenser" som kan lysa igenom, även om hans värderingar tack och lov är bra. Jag är nog mest rädd att barnet ska påverkas av omgivningen, men kanske underskattar jag värderingarna man får från familjen? 
    Skönt att höra! Är så orolig över hela kulturen kring hockey, även om jag tycker sporten är väldigt kul att titta på och verkligen kommer uppmuntra idrottande oavsett vilken sport barnet än väljer.. (själv hoppas jag på gymnastik, golf eller något som inte är lika "våldsamt" haha....)
    Anonym (Bea) skrev 2019-05-21 09:34:28 följande:

    Jag hade liknande känslor när jag väntade min pojke. Hade svårt att relatera till det och undrade ibland om jag verkligen skulle kunna tycka om min pojke på samma sätt som min dotter som jag hade sedan tidigare.

    Efter att han föddes så lärde jag dock känna honom som den lilla person han är och det kändes helt annorlunda. Jag tror att mina känslor kom mycket av att jag i mitt huvud relaterade till en stereotyp bild av hur pojkar är eftersom jag inte visste vem min lilla son var innan han föddes och inte heller hade jag någon uppfattning om hur det är att vara en liten pojk. Men jag har absolut inga problem med att relatera till honom eller älska honom idag. Han är sin egen men han är också väldigt lik mig och vi har mycket gemensamt.

    Jag tror du kommer känna annorlunda när han kommer ut! :)


    Skönt att höra att jag inte är ensam och ännu skönare att höra hur det blev sedan :) Det låter väldigt vettigt det du skriver om att ha en stereotyp bild av pojkar och att sedan lära känna den lilla personen. 
    Det känns mycket lugnare att tänka på det, samtidigt som det fortfarande är väldigt läskigt.. För jag tänker att alla mammor till dom där "typiska svinen" antagligen inte ville uppfostra dom så.. Samtidigt så kanske man inte kan jämföra hur det var förr med dagens värderingar..
    Men som du säger..jag kommer ju säkert garanterat känna annorlunda sedan även om det känns svårt nu..
  • Tue 21 May 2019 09:58
    #4
    -1

    Det är ju i första hand en individ som föds, inte ett kön, så det lär sannolikt lösa sig när han väl är ute. 

    Däremot kanske du borde fundera på vilken manssyn du egentligen har, den verkar ju väldigt fördomsfull och sexistisk. Det är väl den som utgör en risk här, i bästa fall upptäcker du att pojkar och män är individer och att det är en högljudd minoritet som är svin men i värsta fall kommer du att skam och skuldbelägga din pojke och hans sexualitet pga dina fördomar och då kommer du sannolikt att skapa just en sådan dysfunktionell man som beter sig som ett svin mot andra... 
     

  • Anonym (Wonde­rwall)
    Tue 21 May 2019 10:06
    #5

    Jag kände likadant när jag väntade min pojke. Jag har också bara systrar. Det tog ganska lång tid att komma över. Hela graviditeten kändes bara helt poänglös, för jag skulle ju "bara" ha en pojke. Som någon ovan hjälpte det att tänka på pappan, som är lugn och trygg och precis som en man ska vara. Och jag samlade på goda mor-son förhållanden: alla mödrar som verkade vara nära sina söner och trivas tillsammans frågade jag mer om och tänkte att så kan det bli för mig med.

    Såklart är min son den finaste. Han är humoristisk, klok snäll, busig och rolig och inte alls"en pojke" (som om alla pojkar är likadana) utan just sig själv.

  • Anonym (Wonde­rwall)
    Tue 21 May 2019 10:09
    #6
    -1 +1
    Kermit1561 skrev 2019-05-21 09:58:24 följande:

    Det är ju i första hand en individ som föds, inte ett kön, så det lär sannolikt lösa sig när han väl är ute. 

    Däremot kanske du borde fundera på vilken manssyn du egentligen har, den verkar ju väldigt fördomsfull och sexistisk. Det är väl den som utgör en risk här, i bästa fall upptäcker du att pojkar och män är individer och att det är en högljudd minoritet som är svin men i värsta fall kommer du att skam och skuldbelägga din pojke och hans sexualitet pga dina fördomar och då kommer du sannolikt att skapa just en sådan dysfunktionell man som beter sig som ett svin mot andra... 

     


    Skuldbelägga ts när hon ber om hjälp i en skör stund! Starkt jobbat! Precis så ska man hantera hjälpsökande människor!
  • Anonym (pia)
    Tue 21 May 2019 10:19
    #7
    -1

    Jag förstår precis. Jag hade inte heller velat få en pojke då pojkar blir män, och som bekant är ju alla män svin. Har vi tur kommer det gå att välja kön i framtiden så att ingen kvinna ska behöva föda en man.

  • Anonym (går redan)
    Tue 21 May 2019 10:21
    #8
    Anonym (pia) skrev 2019-05-21 10:19:27 följande:

    Jag förstår precis. Jag hade inte heller velat få en pojke då pojkar blir män, och som bekant är ju alla män svin. Har vi tur kommer det gå att välja kön i framtiden så att ingen kvinna ska behöva föda en man.


    Det går redan välja kön genom ivf. Gender selection.
  • Tue 21 May 2019 10:23
    #9
    -2 +1
    Anonym (Wonderwall) skrev 2019-05-21 10:09:39 följande:
    Skuldbelägga ts när hon ber om hjälp i en skör stund! Starkt jobbat! Precis så ska man hantera hjälpsökande människor!
    Ja, jag bryr mig faktiskt mer om en oskyldig pojkes uppväxtmiljö än om en vuxen människa eventuellt blir stött av att man pekar på hens fördommar. 
  • Anonym (5%)
    Tue 21 May 2019 10:26
    #10
    Kermit1561 skrev 2019-05-21 09:58:24 följande:

    Det är ju i första hand en individ som föds, inte ett kön, så det lär sannolikt lösa sig när han väl är ute. 

    Däremot kanske du borde fundera på vilken manssyn du egentligen har, den verkar ju väldigt fördomsfull och sexistisk. Det är väl den som utgör en risk här, i bästa fall upptäcker du att pojkar och män är individer och att det är en högljudd minoritet som är svin men i värsta fall kommer du att skam och skuldbelägga din pojke och hans sexualitet pga dina fördomar och då kommer du sannolikt att skapa just en sådan dysfunktionell man som beter sig som ett svin mot andra... 
     


    Man behöver inte bekymra sig så mycket för att "skapa nånting". Forskningen är i det närmaste enig att man bara kan påverka sin avkommas person extremt marginellt. 45% är påverkan från annan miljö än den hemma (kompisar, skola, youtube etc). 50% är genetik.

    Dysfunktionella män skapas av samhället, normer, skolmiljön, andra män och pojkar, mansidealet osv - dvs faktorer man inte kan undanhålla en enskild pojke ifrån. 
Svar på tråden Väntar en pojke - oväntad ångest