Väntar en pojke - oväntad ångest

Jag tänkte precis tvärtom. Jag är uppväxt med 4 systrar som är psykopater o andra hemskheter o mina föräldrar är lika.
Hoppades på flicka först för då tänkte jag på större chans att få flera barnbarn o även större chans att man blir omhändertagen när man hamnar på hemmet.
Men så kom tankarna på mina syskon o min mor.....tänk om jag uppfostrade lika hemska svin som dem, trots att jag faktiskt inte är som dem...Jag har inte försökt döda någon eller liknande....

O att få en son...tänk om han blir lika vidrig som min sk far....
O vem ska ta hand om mig när jag blir gammal?

Har idag en tonårsson som är helt underbar, får bra betyg o omdömen i skolan,
han är hjälpsam här hemma, är så smart o omtänksam o är verkligen inte svår på något vis. Vi har en fantastisk relation.
Det är ju inte säkert att det hade varit så om jag hade fått en flicka.
Ser vänner o bekanta hur de har svårigheter med sina döttrar o läser man på fb o även på denna sidan, tycker jag mest det handlar om problem med döttrar.
Tycker det verkar lättare att uppfostra söner.
Nu kommer jag aldrig att få uppleva fler barn pga cancern jag hade, men det är vad jag tror.

Ingen vet hur barnet kommer att utvecklas o bli som vuxen, man kan bara gör sitt bästa, vara en bra o sund förebild o ge massor av kärlek o tålamod.
Jag kanske inte får barnbarn eller blir omhändertagen som gammal...
men jag har fått världens bästa barn som säkert hade varit världens bästa oavsett kön.
O hur han blir som vuxen vet jag inte. Jag gör mitt bästa o när han blir vuxen är det hans ansvar att använda de verktyg jag har gett honom o ta ansvar för sig själv o sitt uppförande.

Grattis o lycka till. När du väl har ditt knyte i famnen, kommer allt falla på plats.
/Lycklig pojkmamma.