• Anonym (Var jag omogen?)

    På vilket sätt borde män gråta?

    Igår grät jag för första gången på väldigt länge. Jag pratade med en kamrat som jag finner en trygghet hos och som jag slutligen talade om att jag mått dåligt i väldigt lång period. Hen bekräftade mig att hen la märke till det ett tag och slutligen kände jag att jag höll på att gråta. Sedan  jag mått väldigt dåligt har jag länge velat göra det inför någon. Nu när jag äntligen lyckades få fram tårar och slutligen grät så började jag bli impulsiv och resa mig och gav mig ut ifrån hens  lägenhet.

    Hen sprang efter men lät slutligen mig att gå iväg och hörde senare av sig efter bara någon minut senare. hen kom hem till mig och trodde att det berodde på någonting hen sa, vilket absolut inte var fallet!

    Jag blev så arg på mig själv för att jag tror att om jag grät och kombinerade det hela med en kram hade det nog känt skönare. Nu gick jag och smågrät i bara någon sekund. Jag hade mer förväntningar av att gråtandet skulle ge mig någon form av avslappning men jag tror att jag saboterade det hela genom att försöka låta bli att gråta när jag slutligen grät som jag länge velat. Så jag är arg på mig själv att jag inte släppte bara ut alltihopa och bara grät där hos henne.

    Men som vuxen man vid tjugofem års ålder, hur omoget/dramatisk är det kanske inte bara att resa sig upp och ge sig iväg. Vore kanske lite mer manligt att faktiskt våga visa sina känslor när de väl dyker upp och faktiskt kramar personen som man känner sig som tryggast med.

    Låter kanske fånig fråga men vad är det bästa man kan göra, stanna kvar och bara krama om. Jag önska verkligen att jag gjorde så, för det hade nog blivit den absoluta bästa effekten av att bli så avslappnad, tror jag.

    Jag blev så orolig för massa snor som skulle rinna ur mig och gegga överallt.

  • Svar på tråden På vilket sätt borde män gråta?
  • Dr Nail

    Bortsett ifrån ditt helt obegripliga inlägg, så svarar jag på rubriken; män kan gråta i två situationer: när Nationalsången spelas i offentliga sammanhang OCH när ens fotbollslag vinner en viktig match.

  • Anonym (När de vill)

    De kan såklart gråt när de vill. Min kille gråter ibland både när han blir glad eller ledsen över något. Har ör ändå den manligaste killen jag har varit ihop med.

    Har koll på sina känslor.

  • Anonym (Alla är olika)

    För det första ska du inte tänka så mycket på hur du borde vara. Känn efter vad som är bäst för just dig, och se hur just dina vänner reagerar! När det gäller en situation där ni bara är två personer närvarande så är det ju vad just ni två tycker, tänker och känner som spelar roll. Människor är så otroligt olika. Det viktiga är att du och dina vänner finns där för varandra på ett sätt som fungerar för er.

  • jrockyracoon
    Anonym (Var jag omogen?) skrev 2019-05-25 07:12:53 följande:

    Igår grät jag för första gången på väldigt länge. Jag pratade med en kamrat som jag finner en trygghet hos och som jag slutligen talade om att jag mått dåligt i väldigt lång period. Hen bekräftade mig att hen la märke till det ett tag och slutligen kände jag att jag höll på att gråta. Sedan  jag mått väldigt dåligt har jag länge velat göra det inför någon. Nu när jag äntligen lyckades få fram tårar och slutligen grät så började jag bli impulsiv och resa mig och gav mig ut ifrån hens  lägenhet.

    Hen sprang efter men lät slutligen mig att gå iväg och hörde senare av sig efter bara någon minut senare. hen kom hem till mig och trodde att det berodde på någonting hen sa, vilket absolut inte var fallet!

    Jag blev så arg på mig själv för att jag tror att om jag grät och kombinerade det hela med en kram hade det nog känt skönare. Nu gick jag och smågrät i bara någon sekund. Jag hade mer förväntningar av att gråtandet skulle ge mig någon form av avslappning men jag tror att jag saboterade det hela genom att försöka låta bli att gråta när jag slutligen grät som jag länge velat. Så jag är arg på mig själv att jag inte släppte bara ut alltihopa och bara grät där hos henne.

    Men som vuxen man vid tjugofem års ålder, hur omoget/dramatisk är det kanske inte bara att resa sig upp och ge sig iväg. Vore kanske lite mer manligt att faktiskt våga visa sina känslor när de väl dyker upp och faktiskt kramar personen som man känner sig som tryggast med.

    Låter kanske fånig fråga men vad är det bästa man kan göra, stanna kvar och bara krama om. Jag önska verkligen att jag gjorde så, för det hade nog blivit den absoluta bästa effekten av att bli så avslappnad, tror jag.

    Jag blev så orolig för massa snor som skulle rinna ur mig och gegga överallt.


    Intressant frågeställning.

    Jag tycker du ska vara stolt över dig själv över att du vågade släppa fram din gråt - men jag tror att du behöver "träna" mer innan du kan uppleva ett mer förlösande gråt. Fortsätt gärna och släpp fram dina känslor, det är både nyttigt och bra.

    Sedan är det ju också tyvärr så att vi män inte förväntas gråta, särskilt inte offentligt eller inför någon annan. Det är ett högt socialt straffvärde på det i samhället (har själv upplevt det och förvånats över styrkan och skammen hos andra över mitt gråt). Detta kan inträffa även hos personer som innan säger att de tycker det är manligt att gråta och liknande. Därför är det viktigt att du gråter ensam, eller inför någon som du vet till 100% kommer att acceptera det, och att det inte i grunden förändrar/förstör relationen till mellan er.

    Att t.ex. gråta inför någon som du är intresserad av och vill bli tillsammans med är inte att rekommendera. Personen kommer (tyvärr) antagligen då att nedgradera dig, mansbilden kommer rubbas. Och den är sorgligt nog viktig i dessa sammanhang.

    Men visst är det bra och viktigt att du får ut dina känslor och din gråt, så gråt på under trygga former. Jag tycker inte att du ska gå iväg, men om du gör det är det kanske för att dina känslor övermannar dig såhär i början när du inte är van. Ett annat tips är att gå i terapi, där har du ett naturligt forum att gråta i där du blir väl uppfångad och emottagen av dina känslor!
  • Anonym (Var jag omogen?)
    jrockyracoon skrev 2019-05-25 08:35:35 följande:
    Intressant frågeställning.

    Jag tycker du ska vara stolt över dig själv över att du vågade släppa fram din gråt - men jag tror att du behöver "träna" mer innan du kan uppleva ett mer förlösande gråt. Fortsätt gärna och släpp fram dina känslor, det är både nyttigt och bra.

    Sedan är det ju också tyvärr så att vi män inte förväntas gråta, särskilt inte offentligt eller inför någon annan. Det är ett högt socialt straffvärde på det i samhället (har själv upplevt det och förvånats över styrkan och skammen hos andra över mitt gråt). Detta kan inträffa även hos personer som innan säger att de tycker det är manligt att gråta och liknande. Därför är det viktigt att du gråter ensam, eller inför någon som du vet till 100% kommer att acceptera det, och att det inte i grunden förändrar/förstör relationen till mellan er.

    Att t.ex. gråta inför någon som du är intresserad av och vill bli tillsammans med är inte att rekommendera. Personen kommer (tyvärr) antagligen då att nedgradera dig, mansbilden kommer rubbas. Och den är sorgligt nog viktig i dessa sammanhang.

    Men visst är det bra och viktigt att du får ut dina känslor och din gråt, så gråt på under trygga former. Jag tycker inte att du ska gå iväg, men om du gör det är det kanske för att dina känslor övermannar dig såhär i början när du inte är van. Ett annat tips är att gå i terapi, där har du ett naturligt forum att gråta i där du blir väl uppfångad och emottagen av dina känslor!
    Jag kan tyvärr inte gråta på kommando, det bara kom igår.

    Angående det där om att man inte skall gråta inför någon som man är intresserad av tror jag att du har fel dock.
  • Anonym (Alla är olika)
    Anonym (Var jag omogen?) skrev 2019-05-25 08:58:28 följande:
    Angående det där om att man inte skall gråta inför någon som man är intresserad av tror jag att du har fel dock.

    Jag tror att ni kan ha rätt båda två. Bara det att ni gillar olika sorters tjejer.
  • Anonym (Var jag omogen?)
    Anonym (Alla är olika) skrev 2019-05-25 09:17:31 följande:

    Jag tror att ni kan ha rätt båda två. Bara det att ni gillar olika sorters tjejer.
    Tjaa..Så kan det vara. Men då är min undring vad är det för typ av kvinnor som tappar intressen om en man gråter inför henne?
  • Anonym (H)

    Jag älskar män som kan gråta och visa känslor. Det känns även fint att som kvinna kunna krama om, trösta och känna att mannen tar emot det!

  • Anonym (Vet inte)
    Anonym (Var jag omogen?) skrev 2019-05-25 09:46:35 följande:
    Tjaa..Så kan det vara. Men då är min undring vad är det för typ av kvinnor som tappar intressen om en man gråter inför henne?
    Jag vet faktiskt inte, men det skulle helt klart vara negativt för mig om en man började gråta så. Dumt såklart, men man kan inte rå för hur man känner. Att en man jag redan har ett förhållande gråter är dock helt ok. Skulle dock inte gilla om han sprang iväg sådär.
  • Anonym (A)
    Anonym (H) skrev 2019-05-25 10:01:04 följande:
    Jag älskar män som kan gråta och visa känslor. Det känns även fint att som kvinna kunna krama om, trösta och känna att mannen tar emot det!
    Håller med, det tycker jag med.
Svar på tråden På vilket sätt borde män gråta?